En vandring med Jesus - 40 dagars andakt i fastan inför påskSmakprov

Gamle, gode Petrus. Han var en lojal vän. Han var full av entusiasm och iver för Guds rike. Aldrig skulle han ha trott att han skulle vända ryggen åt sin närmsta vän och lärare, Jesus. Petrus kunde inte tro att han någonsin skulle kunna förneka honom.

I Matteusevangeliet 26: 33 läser vi Petrus ord: "Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall".

Han är så säker på sig själv och sin lojalitet. 

Och det är där problemet ligger. Kanske var det så att Petrus förlitade sig lite för mycket på sin egen styrka för att kunna stå på sig under press.

Det tar oss till de varnande orden i Första Korinthierbrevet där Bibeln förutsäger fallenheten i att vara för självsäker: "Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller". 

Tänk om han istället för att svara Jesus profetia med "Vadå jag? Aldrig!" skulle ha sagt "Jag? Är det sant? Kan du hjälpa mig med styrka så att jag inte ger upp för i mig själv är jag väldigt, väldigt svag?".

Sårbarhet inför Gud är tryggt. Det är första steget i att växa i sin tro. 

Reflektion

Tänker jag ibland så höga tankar om mig själv att jag verkligen tror att jag aldrig kan falla? Är jag villig att vara sårbar inför Gud och be honom om övernaturlig styrka i min tro för att jag verkligen inte kan klara det själv?

Bön

Fader, jag vill inte gå igenom livet utan att förtrösta på dig. I dig lever jag, rör jag mig och är jag. Jag kan inte stå fast om jag inte står på klippan som är högre än mig. Tack att du är min klippa. Amen