En vandring med Jesus - 40 dagars andakt i fastan inför påskSmakprov

“Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig?” Det var frågan Jesus ställde till sina närmaste lärjungar när de slumrade till istället för att be med honom.

Jag ser det inte som att Jesus stör sig på deras trötthet. Hans fråga är djupare än så. Han var viss om att just dessa stunder i Getsemane var viktiga. Det var en tid för förberedelse genom bön. Förberedelse för den intensiva kampen som stundade.

“Vaka och be så att ni inte utsätts för prövning”, varnar han de tre lärjungarna han hade kallat till sig. 

Vi vet vad som kommer sen. När det blev svårt skingrades lärjungarna som agnar för vinden. Jag undrar: tänk om de, som Jesus, hade kämpat i bön tills de helt hade kunnat komma till en punkt av underkastelse och överlåtelse? Skulle de ha kunnat vara ståndaktiga när Jesus blev tillfångatagen?

Jesus var medveten om hur bräcklig deras tro kunde vara. Och han gav dem – och ger oss – vapenrustningen så att vi kan försvara oss trots vår bräcklighet.

Reflektion

Hur reagerar jag rent instinktivt när jag känner press? Spenderar jag tid i bön för att kunna möta mina dagliga kamper? Går jag in i något slags "fly eller fäkta"-läge? Eller stannar jag kvar i tro med förtröstan på att jag har Gud på min sida?

Bön

Fader, hjälp mig att aldrig underskatta bönens kraft. Hjälp mig att lägga tid vid dina fötter och brottas tillsammans med dig i bön så att jag kan bygga upp andlig frimodighet när det blir kämpigt. Jag behöver den egentiden med dig så att jag kan vara förberedd och inte falla för frestelse. Amen