En vandring med Jesus - 40 dagars andakt i fastan inför påskSmakprov

Det var det mest fasansfulla förräderiet – en man utan synd som får sin dödsdom genom en som sade sig vara hans vän och efterföljare.

Det som förbryllar mig är vad Jesus trots allt säger till Judas när han kommer fram till honom i sällskap av en folkhop av arga, vilseledda män. Jesus säger: "Min vän, du har gjort ditt".

Han kallar Judas sin "vän". Jag tror inte att Jesus använde det uttrycket bara sådär. Det är beviset på vad en kärleksfull Gud är. Bibeln säger i Romarbrevet att medan vi ännu var syndare, bevisade Gud sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss. I The Message står det såhär, “när vi var som värst, gjorde (Gud) oss till vänner genom sin Sons offerdöd”.

Jesus kallar oss sina vänner, till och med när vi fortsätter att synda mot honom. Låt oss ta det som en uppmaning till att prisa honom för en kärlek som vi aldrig riktigt kommer förstå.

Reflektion

Hur uppfattar jag min ställning i försoningen? Känner jag att jag kan komma med någon slags rättfärdighet som kan hjälpa mig? Eller, är jag viss om att det hela handlar om att en nådefull Gud accepterar en syndare som sin vän? 

Bön

Himmelske Fader, din Ande manar mig att omvända mig, din kärlek förmår mig att komma bruten inför dig, din Son skapar försoning genom sin död på korset. Hjälp mig att aldrig någonsin ta det för givet. Amen.