En vandring med Jesus - 40 dagars andakt i fastan inför påskSmakprov

Jag kan föreställa mig hur det var. Ja, de flesta av oss kan se det framför oss eftersom "Den sista måltiden" är en vanligt förekommande tavla i många kristna hem. Männen i målningen bär skägg, färgglada dräkter med vinbägare på bordet. En av dem ser mer ond ut än de andra. Det är såklart ingen mindre än Judas.

Jesus delade sin sista måltid med sin bedragare. Han gav Judas möjlighet att vända om från sin synd. Faktum är att Jesus rättframt förutsade hans synd utan att försöka dölja något. Men Judas fortsatte vara hårdhjärtad och förhärdad. Han slingrade sig ur sitt samvetskval genom att säga: “Det är väl inte jag, rabbi?”

Judas vägrade erkänna sin synd. Han vägrade samvetskvalet att tränga igenom de olika lagren av stolt självbevarelsedrift.

Kanske vi inte villigt bedrar Gud men fortsätter vi i en del syndiga mönster? Låter vi samvetskvalet bryta ner dessa destruktiva mönster?

Reflektion

Vad har Gud lagt på mitt samvete? I vilka områden av mitt liv fortsätter jag med ursäkter och tillåter inte hans ord av samvetskval att förändra mig?

Bön

Himmelske Fader, visa mig vilka områden av mitt liv där min synd är en vana, där den har gått omärkt förbi på grund av flera år av ursäkter. Ge mig din makt att kunna förändras. Ge mig ett mjukt och formbart hjärta som är öppet för dina ord av samvetskval. Amen