Populära bibelverser från Romarbrevet 8

Dela

Vi vet (har sett/insett; är förvissade om) att för dem som älskar Gud [dvs. de som aktivt gör hans vilja och lyder hans bud, se Joh 14:15] samverkar allt [låter Gud ständigt och aktivt allting samverka] till det bästa, för dem som är kallade [har gensvarat på hans kallelse] efter hans beslut [gr. prothesis – enligt en plan som han i förväg lagt fram och berett efter sina syften]. [Denna vers formar en kiasm som ramas in av temat insikt – vår förståelse och Guds rådslut. I nästa nivå följer två villkor som inleds ”för dem”. Centralt står att allting (som i grekiskan står i plural) samverkar till det bästa. Här ingår även att lida för sin tro. Paulus har just talat om den här tidens lidanden (vers 18) och lite längre fram i sammanhanget räknar han upp dessa (vers 35-36), men också den överväldigande segern mitt i allt detta (vers 37-39). Vi kan bara älska Gud eftersom han först visade oss sin kärlek (1 Joh 4:19). Gud vill använda oss och våra omständigheter för sitt rikes utbredning (Fil 1:12). Denna vers säger inte att allt som händer är gott, men däremot att allt som händer i slutändan medverkar till ett gott resultat för dem som älskar Gud och har gensvarat på hans kallelse.]

Jag är helt övertygad (förvissad) om att: [Nu räknar Paulus upp tio saker som finns i Guds universum. Ofta är det motpoler. Denna lista tar vid där uppräkningen av sju lidanden slutade – martyrdöden av svärd, se vers 35.] varken död [med all sin skräck och plåga], eller liv (ett överflödande liv) [med sina lockelser], varken änglar, eller andefurstar [demoniska furstar], eller auktoriteter (makter) [både mänskliga tyranner och demoniska krafter], varken vad som sker just nu, eller vad som kommer att hända, varken någonting upphöjt [världen ovanför, något övernaturligt], eller något djup [makter i den mörka och onda världen, helvetets krafter], eller något annat skapat [djur, människor, universum, eller mänskliga skapade myndigheter, ordningar, strukturer]

På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se vers 22-23] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). Men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka].

Vad ska vi nu säga om (gentemot – gr. pros) [”i riktning mot” allt] detta [se vers 28-30, men även hela sammanhanget från vers 17]? Om Gud är för (över – gr. hyper) oss, vem kan [då] vara emot (gr. kata) oss [”dra ner” oss, dvs. få oss totalt på fall]? [Ps 118:6]

Därför [tack vare vad Jesus gjort, se Rom 7:425] finns det nu ingen fördömelse (fällande dom) för dem som är i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus [för dem som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden, se vers 4].

Köttets sinne är [för med sig] död, men Andens sinne är [leder till] liv och frid.

[Skulle något av detta kunna skilja oss från Jesu kärlek?] Nej, i allt detta vinner vi en överlägsen seger [är vi mer än segrare genom att vi, förutom den triumferande segern, också ger ära till Gud, välsignelse till andra och oss själva], genom honom som har älskat oss [med sin osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek].

För jag menar [efter att ha gått igenom olika alternativ] att den här (nuvarande) tidens lidanden inte betyder (är värda) någonting mot [väger lätt jämfört med] den härlighet (ära, glans – gr. doxa) som kommer att uppenbaras (avslöjas) för (i) oss [och bli vår].

Vem ska [då kunna] skilja oss från den Smordes (Messias, Kristi) [osjälviska, utgivande och rättfärdiga] kärlek? Lidande (nöd, betryck, problem – ett generellt ord för svårigheter), eller ångest (trångmål, begränsning – ”smal passage; ett litet hoptryckt område”), eller förföljelse [fientlig och förtryckande hetsjakt i syfte att utplåna], eller hunger (svält), eller nakenhet [brist på kläder; ofrivillig exponering], eller fara [då det är riskfyllt att bekänna Jesus], eller svärd [dödshot eller t.o.m. avrättning]? [Paulus nämner sju lidanden en troende kan behöva gå igenom. Alla trångmål för en sann troende närmare Jesus – han som vet vad lidande är. Listan ökar i intensitet och allvar. Istället för att skriva ”Vad ska skilja” används ”Vem ska skilja”, vilket personifierar motståndet, se vers 38-39. Se även 2 Kor 11:23-28Rom 5:3-4.]

Och han som [ständigt] rannsakar (ser igenom; undersöker, utforskar) hjärtan, han vet (förstår, ser, känner till; är medveten om) vad Andens tanke är (vad Anden menar), för han vädjar (går i förbön; vädjar, medlar) [ber och manar ständigt gott] för de heliga så som Gud vill [ordagrant: ”enligt Gud” – i harmoni med Guds vilja]. [Hjälper, gr. synantilambanomai används bara här och i Luk 10:40 (där Marta vädjar om sin syster Marias hjälp). Det sammansatta ordet beskriver bokstavligen någon som tillsammans (gr. sun) – på andra sidan (gr. anti) – tar tag (gr. lambano). Verbformen är medium vilket också förstärker att Anden inte tar över, utan erbjuder oss en hjälpande hand mitt i vår svaghet. Det grekiska ordet för svaghet omfattar även vår förgängliga kropp och följdverkningarna av sjukdom, se vers 20. Frasen ”träder in som vår förebedjare” är i grundtexten det grekiska ordet hupererentugchano. Det används bara här i NT och betyder att Anden ”över” och ”mer än” – hjälper oss att träffa målet!]

För alla som leds (drivs) av Guds Ande är Guds söner (barn).

För de som är av köttet [lever på den här världens vis] tänker på [har en förståelse och agerar efter allt] det som hör till köttet, men de som är av Anden tänker på [allt] det som hör till Anden.

Han som ju inte [ens] skonade sin egen Son, utan utlämnade [personligen gav upp] honom för oss alla, hur skulle han inte också fritt [komma att] skänka (ge, unna, bevilja) oss allt (allting) [tillsammans] med honom. [Grekiskan betonar ordet för ”inte” (genom att använda ouchi) i slutet på versen – betydelsen blir att det vore helt uteslutet.]

Anden själv vittnar med (tillsammans med) vår ande att vi är Guds barn, och om vi är [hans] barn, så är vi också [hans] arvingar, nämligen Guds arvingar och [därmed] medarvingar till den Smorde (Messias, Kristus), förutsatt att vi lider [tillsammans] med honom, så att vi också får bli förhärligade tillsammans [med honom].

Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. [Människans allra innersta uppfattning och tanke resulterar i uppror mot Gud.]

För med ivrig längtan [utsträckt förväntan – som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana] väntar skapelsen [oförtrutet och välkomnande] på Guds söners (barns) uppenbarelse. [De troende är redan nu Guds barn, men den härlighet som finns i detta barnaskap har ännu inte avslöjats. Det kommer att ske först då Jesus kommer tillbaka, se 1 Joh 3:2.]

Vi vet (har förstått) att hela skapelsen [fortfarande] – fram till nu – suckar (jämrar sig) och lider tillsammans i smärta (i födslovåndor).