Romarbrevet

Andra Korinthierbrevet

1 & 2 Timotheosbrevet

Första Korinthierbrevet

1 & 2 Thessalonikerbrevet

Hebreerbrevet

Galaterbrevet

Efesierbrevet

Kolosserbrevet

1, 2 & 3 Johannesbrevet

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch9" data-usfm="ACT.9">
 <div class="label">9</div><div class="s">Saul p&#229; v&#228;gen till Damaskus</div><div class="p"> 1Saul, som &#228;nnu rasade av mordlust mot Herrens l&#228;rjungar, gick till &#246;verstepr&#228;sten 2och bad att f&#229; med sig brev till synagogorna i Damaskus: om han fann n&#229;gra som h&#246;rde till V&#228;gen, m&#228;n eller kvinnor, skulle han f&#229; f&#228;ngsla dem och f&#246;ra dem till Jerusalem. 3Men n&#228;r han p&#229; sin resa n&#228;rmade sig Damaskus omgavs han pl&#246;tsligt av ett bl&#228;ndande ljussken fr&#229;n himlen. 4Han f&#246;ll till marken och h&#246;rde en r&#246;st som sade till honom: &#187;Saul, Saul, varf&#246;r f&#246;rf&#246;ljer du mig?&#171; 5Han fr&#229;gade: &#187;Vem &#228;r du, herre?&#171; &#8212; &#187;Jag &#228;r Jesus, den som du f&#246;rf&#246;ljer. 6Stig upp och g&#229; in i staden, s&#229; f&#229;r du veta vad du skall g&#246;ra.&#171; 7Hans reskamrater stod f&#246;rstummade; de h&#246;rde r&#246;sten men s&#229;g ingen. 8Saul reste sig upp, men fast hans &#246;gon var &#246;ppna kunde han inte se. De tog honom d&#229; vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9Under tre dagar var han blind, och han varken &#229;t eller drack.</div><div class="s">Ananias. Saul i Damaskus</div><div class="p"> 10I Damaskus fanns en l&#228;rjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: &#187;Ananias!&#171; Han svarade: &#187;Ja, herre.&#171; 11Herren sade: &#187;G&#229; genast till Raka gatan, och fr&#229;ga i Judas hus efter en som heter Saul och &#228;r fr&#229;n Tarsos. Han ber, 12och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och l&#228;gga sina h&#228;nder p&#229; honom f&#246;r att han skall se igen.&#171; &#8212; 13&#187;Herre&#171;, svarade Ananias, &#187;jag har h&#246;rt fr&#229;n m&#229;nga h&#229;ll om den mannen och allt ont han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14Och nu &#228;r han h&#228;r med fullmakt fr&#229;n &#246;verstepr&#228;sterna att gripa alla som &#229;kallar ditt namn.&#171; 15Men Herren sade till honom: &#187;G&#229;, honom har jag utvalt till mitt redskap. Han skall f&#246;ra ut mitt namn till hedningar och kungar och Israels folk, 16och jag skall l&#229;ta honom veta hur mycket han m&#229;ste lida f&#246;r mitt namns skull.&#171;</div><div class="p"> 17Ananias gav sig i v&#228;g och gick till Judas hus. Han lade sina h&#228;nder p&#229; Saul och sade: &#187;Saul, min broder! Herren sj&#228;lv, Jesus, som visade sig f&#246;r dig p&#229; v&#228;gen hit, har s&#228;nt mig f&#246;r att du skall f&#229; tillbaka din syn och fyllas av helig ande.&#171; 18D&#229; var det som om fj&#228;ll hade fallit fr&#229;n Sauls &#246;gon, och han kunde se igen. Han l&#228;t genast d&#246;pa sig, 19och n&#228;r han hade &#228;tit &#229;terfick han krafterna.</div><div class="p">Han stannade n&#229;gra dagar hos l&#228;rjungarna i Damaskus 20och b&#246;rjade genast f&#246;rkunna i synagogorna att Jesus &#228;r Guds son. 21Alla som h&#246;rde honom h&#228;pnade och sade: &#187;Var det inte han som i Jerusalem ville f&#246;rg&#246;ra alla som &#229;kallar Jesu namn? Har han inte kommit hit f&#246;r att gripa dem och st&#228;lla dem inf&#246;r &#246;verstepr&#228;sterna?&#171; 22Men Saul upptr&#228;dde med allt st&#246;rre kraft och gjorde judarna i Damaskus svarsl&#246;sa n&#228;r han bevisade att Jesus &#228;r Messias.</div><div class="p"> 23Efter n&#229;gon tid kom judarna &#246;verens om att r&#246;ja honom ur v&#228;gen, 24men han fick reda p&#229; deras planer. De lurade p&#229; honom vid stadsportarna dag och natt f&#246;r att d&#246;da honom, 25men en natt tog hans l&#228;rjungar och firade ner honom fr&#229;n stadsmuren i en korg.</div><div class="s">Saul i Jerusalem</div><div class="p"> 26N&#228;r han hade kommit tillbaka till Jerusalem f&#246;rs&#246;kte han ansluta sig till l&#228;rjungarna. Men alla var r&#228;dda f&#246;r honom eftersom de inte litade p&#229; att han var en l&#228;rjunge. 27D&#229; tog Barnabas honom med sig till apostlarna och ber&#228;ttade f&#246;r dem hur Saul p&#229; v&#228;gen hade sett Herren, som talat till honom, och hur han frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. 28Sedan fick Saul komma och g&#229; som han ville hos dem i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn. 29Han predikade ocks&#229; f&#246;r de grekisktalande judarna och disputerade med dem. De best&#228;mde sig f&#246;r att r&#246;ja honom ur v&#228;gen, 30men n&#228;r br&#246;derna fick reda p&#229; detta tog de honom ner till Caesarea och skickade honom d&#228;rifr&#229;n vidare till Tarsos.</div><div class="s">Petrus i Lydda och Joppe</div><div class="p"> 31Kyrkan fick nu vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den v&#228;xte genom den heliga andens tr&#246;st och st&#246;d.</div><div class="p"> 32Petrus vandrade fr&#229;n plats till plats och kom d&#229; ocks&#229; till de heliga som bodde i Lydda. 33D&#228;r tr&#228;ffade han en man vid namn Aineas som var f&#246;rlamad och hade legat till s&#228;ngs i &#229;tta &#229;r. 34Petrus sade till honom: &#187;Aineas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och g&#246;r sj&#228;lv i ordning din b&#228;dd.&#171; Genast steg han upp, 35och alla som bodde i Lydda och p&#229; Sharonsl&#228;tten s&#229;g honom, och de omv&#228;nde sig till Herren.</div><div class="p"> 36I Joppe fanns det bland l&#228;rjungarna en kvinna som hette Tabita, p&#229; grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda g&#228;rningar och frikostighet mot de fattiga. 37Vid den h&#228;r tiden blev hon sjuk och dog, och man tv&#228;ttade henne och bar upp henne p&#229; &#246;verv&#229;ningen. 38Lydda ligger inte l&#229;ngt fr&#229;n Joppe, och d&#229; l&#228;rjungarna h&#246;rde att Petrus var d&#228;r skickade de dit tv&#229; m&#228;n och bad honom komma &#246;ver till dem s&#229; fort som m&#246;jligt. 39Petrus f&#246;ljde genast med. N&#228;r han kom fram f&#246;rde de honom upp p&#229; &#246;verv&#229;ningen, d&#228;r alla &#228;nkorna samlades kring honom och gr&#229;tande visade honom de skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon &#228;nnu var bland dem. 40Petrus sade &#229;t alla att g&#229; ut och f&#246;ll sedan p&#229; kn&#228; och bad. S&#229; v&#228;nde han sig mot den d&#246;da och sade: &#187;Tabita, stig upp!&#171; Hon &#246;ppnade &#246;gonen, och n&#228;r hon s&#229;g Petrus satte hon sig upp. 41Han r&#228;ckte henne handen och hj&#228;lpte henne att resa sig. Sedan kallade han in de heliga och &#228;nkorna och l&#228;t dem se hur hon stod d&#228;r levande. 42H&#228;ndelsen blev k&#228;nd i hela Joppe, och m&#229;nga kom till tro p&#229; Herren. 43Petrus stannade n&#229;gon tid i Joppe hos Simon, en garvare.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch10" data-usfm="ACT.10">
 <div class="label">10</div><div class="s">Petrus och Cornelius</div><div class="p"> 1I Caesarea fanns en man som hette Cornelius, officer vid Italiska bataljonen. 2Han var from och gudfruktig liksom alla i hans hus, gav rikligt med allmosor till judarna och bad alltid till Gud. 3En dag p&#229; eftermiddagen s&#229;g han tydligt i en syn hur en &#228;ngel fr&#229;n Gud kom in till honom och sade: &#187;Cornelius!&#171; 4Han s&#229;g f&#246;rskr&#228;ckt p&#229; &#228;ngeln och fr&#229;gade: &#187;Vad vill du, herre?&#171; &#196;ngeln svarade: &#187;Dina b&#246;ner och allmosor har stigit upp till Gud som en p&#229;minnelse om dig. 5Skicka nu n&#229;gra av dina m&#228;n till Joppe f&#246;r att h&#228;mta en viss Simon som kallas Petrus. 6Han bor hos en garvare Simon som har sitt hus nere vid havet.&#171; 7N&#228;r &#228;ngeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig tv&#229; tj&#228;nare och en av sina ordonnanser, en from man. 8Han ber&#228;ttade alltsammans f&#246;r dem och s&#228;nde dem till Joppe.</div><div class="p"> 9N&#228;sta dag medan de var p&#229; v&#228;g och n&#228;rmade sig staden gick Petrus vid middagstiden upp p&#229; taket f&#246;r att be. 10Han blev d&#229; hungrig och ville ha n&#229;got att &#228;ta. Medan maten gjordes i ordning f&#246;ll han i h&#228;nryckning. 11Han s&#229;g himlen &#246;ppen, och det kom ner n&#229;got som liknade en stor linneduk. H&#228;ngande i sina fyra h&#246;rn s&#228;nktes den ner p&#229; jorden, 12och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kr&#228;ldjur och himlens f&#229;glar. 13En r&#246;st sade till honom: &#187;Petrus, slakta och &#228;t!&#171; 14Petrus svarade: &#187;Nej, nej, herre! Aldrig har jag &#228;tit n&#229;got oheligt eller orent.&#171; 15D&#229; h&#246;rde han f&#246;r andra g&#229;ngen en r&#246;st: &#187;Vad Gud gjorde till rent skall inte du g&#246;ra till orent.&#171; 16Detta h&#228;nde tre g&#229;nger, och sedan lyftes duken strax upp till himlen.</div><div class="p"> 17Medan Petrus grubblade &#246;ver meningen med den syn han haft kom m&#228;nnen som Cornelius hade skickat. De fr&#229;gade sig fram till Simons hus och stannade vid porten 18och ropade och undrade om den Simon som kallades Petrus bodde d&#228;r. 19Petrus funderade &#228;nnu &#246;ver synen, d&#229; Anden sade till honom: &#187;H&#228;r &#228;r tre m&#228;n som s&#246;ker dig. 20G&#229; genast ner, och tveka inte att f&#246;lja med dem, det &#228;r jag som har s&#228;nt dem.&#171; 21Petrus gick ner till m&#228;nnen och sade: &#187;Jag &#228;r den ni s&#246;ker. Varf&#246;r har ni kommit hit?&#171; 22De svarade: &#187;Cornelius, en officer som &#228;r r&#228;ttskaffens och gudfruktig och har gott namn om sig i hela den judiska befolkningen, har blivit tillsagd av en helig &#228;ngel att skicka efter dig och h&#246;ra vad du har att s&#228;ga.&#171; 23D&#229; bad han dem stiga in och l&#228;t dem bo &#246;ver d&#228;r.</div><div class="p">N&#228;sta dag gav han sig i v&#228;g i s&#228;llskap med dem, och n&#229;gra av br&#246;derna i Joppe f&#246;ljde med. 24Dagen d&#228;rp&#229; var han framme i Caesarea, d&#228;r Cornelius v&#228;ntade p&#229; dem tillsammans med sina sl&#228;ktingar och n&#228;rmaste v&#228;nner som han hade bett komma. 25N&#228;r Petrus skulle stiga in kom Cornelius emot honom och kastade sig v&#246;rdnadsfullt f&#246;r hans f&#246;tter. 26Men Petrus sade &#229;t honom att resa sig: &#187;Stig upp, jag &#228;r en m&#228;nniska, jag ocks&#229;.&#171; 27Sedan gick han in under samtal med Cornelius. D&#228;r inne fann han m&#229;nga f&#246;rsamlade, 28och han sade till dem: &#187;Som ni vet &#228;r det f&#246;rbjudet f&#246;r en jude att umg&#229;s med n&#229;gon som tillh&#246;r ett annat folk eller att bes&#246;ka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta n&#229;gon m&#228;nniska som ohelig eller oren. 29D&#228;rf&#246;r kom jag utan inv&#228;ndningar n&#228;r jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varf&#246;r ni har l&#229;tit h&#228;mta mig.&#171; 30Cornelius svarade: &#187;Just vid den h&#228;r tiden f&#246;r tre dagar sedan bad jag eftermiddagsb&#246;nen h&#228;r hemma, n&#228;r pl&#246;tsligt en man i skinande vita kl&#228;der stod framf&#246;r mig 31och sade: &#8217;Cornelius, Gud har h&#246;rt din b&#246;n, och han kommer ih&#229;g dina allmosor. 32S&#228;nd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor i garvaren Simons hus nere vid havet.&#8217; 33Jag s&#228;nde genast bud efter dig, och tack f&#246;r att du kom. Nu &#228;r vi alla samlade h&#228;r inf&#246;r Gud f&#246;r att h&#246;ra vad Herren har gett dig i uppdrag att s&#228;ga.&#171;</div><div class="s">Petrus tal om hedningarna</div><div class="p"> 34D&#229; tog Petrus till orda: &#187;Nu f&#246;rst&#229;r jag verkligen att Gud inte g&#246;r skillnad p&#229; m&#228;nniskor 35utan tar emot var och en som fruktar honom och som g&#246;r vad som &#228;r r&#228;ttf&#228;rdigt, vilket folk han &#228;n tillh&#246;r. 36Detta var ordet som Gud s&#228;nde till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus &#8212; han &#228;r allas herre. 37Ni k&#228;nner till det som har skett i hela Judeen, med b&#246;rjan i Galileen efter det dop som Johannes predikade: 38hur Jesus fr&#229;n Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i dj&#228;vulens v&#229;ld; Gud var med honom. 39Vi kan vittna om allt han gjorde b&#229;de p&#229; den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom h&#228;ngde de upp p&#229; en tr&#228;p&#229;le och d&#246;dade. 40Men Gud uppv&#228;ckte honom p&#229; tredje dagen och l&#228;t honom visa sig, 41inte f&#246;r hela folket utan f&#246;r vittnen som Gud i f&#246;rv&#228;g hade utvalt, n&#228;mligen f&#246;r oss som &#229;t och drack med honom efter hans uppst&#229;ndelse fr&#229;n de d&#246;da. 42Han gav oss uppdraget att f&#246;rkunna f&#246;r folket och vittna om att han &#228;r den som Gud har best&#228;mt till att d&#246;ma levande och d&#246;da. 43Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror p&#229; honom f&#229;r syndernas f&#246;rl&#229;telse genom hans namn.&#171;</div><div class="p"> 44Medan Petrus &#228;nnu talade f&#246;ll den heliga anden &#246;ver alla som h&#246;rde hans ord. 45De omv&#228;nda judar som hade f&#246;ljt med Petrus h&#228;pnade &#246;ver att den heliga andens g&#229;va blev utgjuten ocks&#229; &#246;ver hedningarna; 46de h&#246;rde hur dessa talade med tungor och prisade Gud. 47D&#229; fr&#229;gade Petrus: &#187;Vem kan hindra att de blir d&#246;pta med vatten, n&#228;r de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi?&#171; 48Och han sade till att de skulle d&#246;pas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna n&#229;gra dagar.</div>
 </div>
 </div>
</div>

ApostlagärningarnaSmakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer