Romarbrevet

Andra Korinthierbrevet

1 & 2 Timotheosbrevet

Första Korinthierbrevet

1 & 2 Thessalonikerbrevet

Hebreerbrevet

Galaterbrevet

Efesierbrevet

Kolosserbrevet

1, 2 & 3 Johannesbrevet

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch27" data-usfm="ACT.27">
 <div class="label">27</div><div class="s">Resan &#246;ver Medelhavet</div><div class="p"> 1N&#228;r det var best&#228;mt att vi skulle avsegla till Italien &#246;verl&#228;mnades Paulus och n&#229;gra andra f&#229;ngar till en av Kejsarbataljonens officerare som hette Julius. 2Vi steg ombord p&#229; ett fartyg fr&#229;n Adramyttion som skulle till hamnar i Asien och seglade ut. Aristarchos, en makedonier fr&#229;n Thessalonike, f&#246;ljde med oss. 3Dagen d&#228;rp&#229; gick vi in till Sidon. Julius behandlade Paulus v&#228;l och l&#228;t honom g&#229; till sina v&#228;nner f&#246;r att f&#229; vad han beh&#246;vde. 4N&#228;r vi lagt ut d&#228;rifr&#229;n seglade vi i l&#228; av Cypern, eftersom vi hade motvind. 5Och efter att ha g&#229;tt &#246;ver &#246;ppna havet utanf&#246;r Kilikien och Pamfylien kom vi till Myra i Lykien. 6D&#228;r fick officeren tag p&#229; ett fartyg fr&#229;n Alexandria som skulle till Italien och satte oss ombord p&#229; det. 7Under &#229;tskilliga dagar gick seglatsen l&#229;ngsamt, och n&#228;r vi omsider n&#229;tt i h&#246;jd med Knidos och vinden fortfarande l&#229;g emot oss gick vi in i l&#228; av Kreta vid Salmone. 8L&#228;ngs kusten lyckades vi s&#229; sm&#229;ningom ta oss fram till en plats i n&#228;rheten av staden Lasaia som hette Goda hamnarna.</div><div class="p"> 9D&#229; hade l&#229;ng tid f&#246;rflutit, fastedagen var redan f&#246;rbi och det b&#246;rjade bli riskfyllt att segla. Paulus varnade dem 10och sade: &#187;Jag ser tydligt att resan blir strapatsrik och leder till stora f&#246;rluster, inte bara av last och skepp utan ocks&#229; av v&#229;ra egna liv.&#171; 11Men officeren litade mer p&#229; skepparen och fartygets &#228;gare &#228;n p&#229; vad Paulus sade. 12Eftersom platsen var ol&#228;mplig som vinterhamn r&#246;stade flertalet f&#246;r att man skulle segla d&#228;rifr&#229;n och f&#246;rs&#246;ka n&#229; fram till Foinix och ligga d&#228;r &#246;ver vintern. Det &#228;r en hamn p&#229; Kreta som &#228;r &#246;ppen mot sydv&#228;st och nordv&#228;st. 13N&#228;r s&#229; en sydlig bris bl&#229;ste upp menade de att de kunde genomf&#246;ra sin plan.</div><div class="s">Storm utanf&#246;r Kreta</div><div class="p">De l&#228;ttade ankar och f&#246;ljde Kretas kust. 14Men det dr&#246;jde inte l&#228;nge f&#246;rr&#228;n en v&#229;ldsam storm, den s&#229; kallade Nordosten, svepte ner fr&#229;n land. 15Fartyget f&#229;ngades av den och kunde inte h&#229;lla upp mot vinden, utan vi f&#246;ll av och l&#228;nsade undan f&#246;r den. 16Vi kom i l&#228; av en liten &#246; som hette Kauda och lyckades d&#228;r med n&#246;d och n&#228;ppe b&#228;rga skeppsb&#229;ten. 17Sedan den tagits ombord stagade man fartyget som en s&#228;kerhets&#229;tg&#228;rd. De var r&#228;dda f&#246;r att de skulle driva upp p&#229; Syrtenbankarna, och d&#228;rf&#246;r s&#228;nkte de r&#229;n och seglade vidare s&#229;. 18D&#229; vi var sv&#229;rt ansatta av stormen gjorde de sig n&#228;sta dag av med en del av lasten, 19och p&#229; tredje dagen vr&#228;kte de med egna h&#228;nder allt l&#246;st &#246;verbord. 20Varken sol eller stj&#228;rnor visade sig p&#229; flera dygn, och stormen l&#229;g h&#229;rt p&#229;. Till slut f&#246;rlorade vi allt hopp om r&#228;ddning.</div><div class="p"> 21Ingen hade nu p&#229; l&#228;nge f&#229;tt n&#229;gon mat. Paulus steg d&#229; fram bland dem och sade: &#187;Ni skulle ha lytt mitt r&#229;d och inte gett er ut fr&#229;n Kreta, s&#229; hade ni besparat er dessa strapatser och f&#246;rluster. 22Men nu uppmanar jag er att vara vid gott mod. Inga liv skall g&#229; f&#246;rlorade, bara skeppet. 23I natt kom n&#228;mligen en &#228;ngel till mig fr&#229;n den Gud som jag tillh&#246;r och som jag tj&#228;nar, 24och han sade: &#8217;Var inte r&#228;dd, Paulus. Du skall st&#229; inf&#246;r kejsaren, och alla som &#228;r med dig ombord har Gud sk&#228;nkt dig!&#8217; 25Var d&#228;rf&#246;r vid gott mod! Jag litar p&#229; Gud, det blir som han har sagt mig. 26Men vi kommer att drivas i land p&#229; n&#229;gon &#246;.&#171;</div><div class="p"> 27P&#229; fjortonde dygnet av v&#229;r f&#228;rd &#246;ver Adriahavet b&#246;rjade sj&#246;m&#228;nnen vid midnatt f&#246;rst&#229; att vi n&#228;rmade oss land. 28De lodade och fann att djupet var tjugo famnar. Strax efter&#229;t lodade de p&#229; nytt och fick det nu till femton famnar. 29De fruktade att vi skulle drivas mot klippor och lade ut fyra ankare fr&#229;n aktern och &#246;nskade bara att det skulle bli dag. 30Sj&#246;m&#228;nnen gjorde ett f&#246;rs&#246;k att &#246;verge fartyget och firade ner skeppsb&#229;ten under f&#246;rev&#228;ndning att de skulle l&#228;gga ut ankare fr&#229;n f&#246;ren. 31D&#229; sade Paulus till officeren och soldaterna: &#187;Om inte de d&#228;r stannar kvar ombord &#228;r ni f&#246;rlorade.&#171; 32D&#229; kapade soldaterna linorna och l&#228;t skeppsb&#229;ten driva i land.</div><div class="p"> 33Innan det dagades uppmanade Paulus alla att &#228;ta. &#187;Nu har ni varit utan mat i fjorton dagar och inte f&#229;tt n&#229;gon n&#228;ring. 34D&#228;rf&#246;r r&#229;der jag er att &#228;ta, det beh&#246;ver ni f&#246;r att kunna klara er. Ingen av er skall n&#228;mligen mista s&#229; mycket som ett h&#229;rstr&#229;.&#171; 35Sedan tog han ett br&#246;d, tackade Gud inf&#246;r dem alla, br&#246;t det och b&#246;rjade &#228;ta. 36D&#229; repade alla mod och intog f&#246;da. 37Allt som allt var vi 276 personer ombord. 38Efter att ha &#228;tit sig m&#228;tta vr&#228;kte de spannm&#229;lslasten i sj&#246;n f&#246;r att g&#246;ra fartyget l&#228;ttare.</div><div class="s">Strandning p&#229; Malta</div><div class="p"> 39N&#228;r det blev dag k&#228;nde de inte igen landet, men de uppt&#228;ckte en bukt med sandstrand, d&#228;r de t&#228;nkte att de skulle kunna s&#228;tta fartyget p&#229; land. 40De sl&#228;ppte trossarna och l&#228;mnade ankarna i sj&#246;n. Samtidigt f&#228;llde de ner styr&#229;rorna, hissade f&#246;rseglet f&#246;r vinden och styrde in mot stranden. 41Men de gick p&#229; ett rev och r&#228;nde upp med skeppet d&#228;r. F&#246;ren k&#246;rde fast och stod orubbligt kvar, men aktern b&#246;rjade brytas s&#246;nder av br&#228;nningarna. 42Soldaterna besl&#246;t d&#229; att d&#246;da f&#229;ngarna s&#229; att ingen skulle kunna simma i land och fly. 43Men officeren ville r&#228;dda Paulus och hindrade dem i deras avsikt. Han befallde att f&#246;rst skulle de simkunniga hoppa i vattnet och ta sig i land och d&#228;refter de &#246;vriga, 44en del p&#229; plankor och andra med hj&#228;lp av folk fr&#229;n fartyget. S&#229; lyckades alla r&#228;dda sig i land.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch28" data-usfm="ACT.28">
 <div class="label">28</div><div class="p"> 1N&#228;r vi var i s&#228;kerhet fick vi veta att &#246;n hette Malta. 2De inf&#246;dda var ytterst v&#228;nliga mot oss; de t&#228;nde ett b&#229;l och tog hand om oss alla, f&#246;r det b&#246;rjade regna och var kallt. 3Paulus drog ihop ett f&#229;ng torrt ris, och d&#229; han lade det p&#229; elden kom en huggorm fram p&#229; grund av v&#228;rmen och h&#246;gg sig fast vid hans hand. 4N&#228;r de inf&#246;dda s&#229;g ormen h&#228;nga fr&#229;n handen p&#229; honom sade de till varandra: &#187;Den d&#228;r mannen m&#229;ste vara en m&#246;rdare. Han har r&#228;ddats fr&#229;n havet, men r&#228;ttvisans gudinna ville inte att han skulle f&#229; leva.&#171; 5Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. 6De andra trodde att han skulle svullna upp eller pl&#246;tsligt falla d&#246;d ner. N&#228;r de sedan hade v&#228;ntat en l&#229;ng stund och sett att ingenting s&#228;rskilt h&#228;nde honom slog de om och sade att han var en gud.</div><div class="p"> 7I n&#228;rheten l&#229;g det g&#229;rdar som tillh&#246;rde Publius, &#246;ns fr&#228;mste man, och han tog emot oss och visade oss g&#228;stfrihet i tre dagar. 8Hans far l&#229;g till s&#228;ngs med feberanfall och sv&#229;r diarr&#233;. Paulus gick in till honom, bad och lade h&#228;nderna p&#229; honom och botade honom. 9Efter det kom ocks&#229; de andra sjuka p&#229; &#246;n dit och blev botade. 10De gav oss m&#229;nga bevis p&#229; sin uppskattning, och n&#228;r vi skulle segla d&#228;rifr&#229;n f&#246;rs&#229;g de oss med allt vi beh&#246;vde.</div><div class="s">Till Rom</div><div class="p"> 11Efter tre m&#229;nader avseglade vi med &#187;Dioskurerna&#171;, ett fartyg fr&#229;n Alexandria som hade legat vid &#246;n &#246;ver vintern. 12Vi gick in till Syrakusa och l&#229;g d&#228;r i tre dagar. 13D&#228;rifr&#229;n kom vi s&#229; sm&#229;ningom fram till Regium. Efter en dags v&#228;ntan fick vi sydlig vind och n&#229;dde efter tv&#229; dagar Puteoli. 14D&#228;r fann vi trosbr&#246;der och blev inbjudna att stanna hos dem en vecka. Och p&#229; det s&#228;ttet kom vi till Rom. 15Br&#246;derna d&#228;r hade f&#229;tt besked om oss och kom &#228;nda ut till Forum Appii och Tres Tabernae f&#246;r att m&#246;ta oss. N&#228;r Paulus s&#229;g dem tackade han Gud och fylldes med tillf&#246;rsikt. 16Efter ankomsten till Rom fick han tillst&#229;nd att ha egen bostad tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom.</div><div class="s">Tal till judarna i Rom</div><div class="p"> 17Tre dagar senare bad Paulus de ledande bland judarna att komma till honom, och n&#228;r de var samlade sade han till dem: &#187;Mina br&#246;der. Fast jag inte har f&#246;rbrutit mig mot v&#229;rt folk eller v&#229;ra f&#228;derne&#228;rvda seder och bruk blev jag i Jerusalem utl&#228;mnad till romarna och bortf&#246;rd som f&#229;nge. 18Sedan de hade f&#246;rh&#246;rt mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till n&#229;got som f&#246;rtj&#228;nar d&#246;den. 19Men judarna satte sig emot det, och jag blev tvungen att v&#228;dja till kejsaren, dock inte f&#246;r att anklaga mitt folk. 20Detta &#228;r bakgrunden till att jag har kallat er hit f&#246;r att f&#229; tr&#228;ffa er och tala till er, ty det &#228;r Israels hopp som &#228;r anledning till att jag b&#228;r dessa bojor.&#171; 21De svarade: &#187;Vi har inte f&#229;tt n&#229;got brev om dig fr&#229;n Judeen, och inte heller har n&#229;gon av de br&#246;der som kommit hit haft n&#229;got ont att s&#228;ga om dig, vare sig &#246;ppet eller i enrum. 22Men vi vill g&#228;rna h&#246;ra av dig sj&#228;lv vad du har f&#246;r &#229;sikter. Om den h&#228;r sekten vet vi ju att den m&#246;ter motst&#229;nd &#246;verallt.&#171;</div><div class="p"> 23De kom &#246;verens om en viss dag, och d&#229; infann sig &#228;nnu fler hos honom d&#228;r han bodde. Fr&#229;n morgonen till sena kv&#228;llen vittnade han om Guds rike och utlade vad det inneb&#228;r, och utg&#229;ende fr&#229;n Moses lag och profeterna s&#246;kte han vinna dem f&#246;r tron p&#229; Jesus. 24Somliga l&#228;t sig &#246;vertygas av hans ord, men andra ville inte tro. 25I stor oenighet br&#246;t de upp sedan Paulus tillagt detta enda: &#187;Det var med r&#228;tta som den heliga anden 26sade till era f&#228;der genom profeten Jesaja: G&#229; till detta folk och s&#228;g: Ni skall h&#246;ra med era &#246;ron men ingenting f&#246;rst&#229;, och se med era &#246;gon men ingenting uppfatta. 27Ty detta folks hj&#228;rta &#228;r f&#246;rstockat. De &#228;r tr&#246;ga att h&#246;ra med sina &#246;ron, och de tillsluter sina &#246;gon, s&#229; att de inte kan se med sina &#246;gon eller h&#246;ra med sina &#246;ron eller f&#246;rst&#229; i sitt hj&#228;rta och omv&#228;nda sig och bli botade av mig. 28D&#228;rf&#246;r skall ni veta att det &#228;r till hedningarna som Gud nu har s&#228;nt fr&#228;lsningen. De kommer att lyssna.&#171;</div><div class="s">Paulus vistelse i Rom</div><div class="p"> 30D&#228;r stannade han i hela tv&#229; &#229;r p&#229; egen bekostnad. Han tog emot alla som kom f&#246;r att bes&#246;ka honom, 31och han f&#246;rkunnade Guds rike och undervisade om herren Jesus Kristus med stor frimodighet och utan att bli hindrad.</div>
 </div>
 </div>
</div>

ApostlagärningarnaSmakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer