Romarbrevet

Andra Korinthierbrevet

1 & 2 Timotheosbrevet

Första Korinthierbrevet

1 & 2 Thessalonikerbrevet

Hebreerbrevet

Galaterbrevet

Efesierbrevet

Kolosserbrevet

1, 2 & 3 Johannesbrevet

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch19" data-usfm="ACT.19">
 <div class="label">19</div><div class="s">Paulus vistelse i Efesos</div><div class="p"> 1Medan Apollos var i Korinth kom Paulus efter sin resa genom inlandet till Efesos. D&#228;r tr&#228;ffade han n&#229;gra l&#228;rjungar 2och fr&#229;gade dem om de hade f&#229;tt helig ande n&#228;r de kom till tro. De svarade: &#187;Vi har inte ens h&#246;rt att det finns n&#229;gon helig ande.&#171; &#8212; 3&#187;Vilket dop blev ni d&#229; d&#246;pta med?&#171; fr&#229;gade Paulus, och de svarade: &#187;Johannes-dopet.&#171; 4Paulus sade: &#187;Johannes dop var ett omv&#228;ndelsedop, och han uppmanade folket att tro p&#229; den som skulle komma efter honom, det vill s&#228;ga Jesus.&#171; 5D&#229; l&#228;t de d&#246;pa sig i herren Jesu namn. 6Och n&#228;r Paulus lade sina h&#228;nder p&#229; dem kom den heliga anden &#246;ver dem, och de talade med tungor och profeterade. 7Tillsammans var det v&#228;l tolv m&#228;n.</div><div class="p"> 8I synagogan talade Paulus under tre m&#229;nader &#246;ppet och fritt och s&#246;kte &#246;vertyga dem om Guds rike. 9Men en del var oemottagliga och ville inte tro utan sm&#228;dade V&#228;gen inf&#246;r alla de n&#228;rvarande. D&#229; v&#228;nde han dem ryggen och h&#246;ll ocks&#229; sina l&#228;rjungar d&#228;rifr&#229;n. I st&#228;llet talade han dagligen i Tyrannos f&#246;rel&#228;sningssal. 10Detta p&#229;gick i tv&#229; &#229;rs tid, s&#229; att alla i Asien, b&#229;de judar och greker, fick h&#246;ra ordet om Herren.</div><div class="p"> 11Gud gjorde m&#228;rkliga under genom Paulus; 12man tog till och med dukar och plagg som hade varit i ber&#246;ring med hans kropp och lade dem p&#229; de sjuka, och d&#229; blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna l&#228;mnade dem.</div><div class="p"> 13N&#229;gra kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig ocks&#229; f&#246;r att uttala herren Jesu namn &#246;ver s&#229;dana som hade onda andar. De sade: &#187;Jag besv&#228;r er vid den Jesus som Paulus f&#246;rkunnar.&#171; 14S&#229; gjorde sju s&#246;ner till en viss Skeuas, en judisk &#246;verstepr&#228;st. 15Men den onda anden svarade dem: &#187;Jesus k&#228;nner jag till, och vem Paulus &#228;r vet jag, men vilka &#228;r ni?&#171; 16Och mannen som hade den onda anden i sig for p&#229; dem, &#246;vermannade dem alla och tilltygade dem s&#229; illa att de m&#229;ste fly ut ur huset, nakna och blodiga. 17Detta blev k&#228;nt i hela Efesos bland b&#229;de judar och greker, och alla greps av fruktan, och herren Jesu namn blev &#228;rat. 18M&#229;nga som hade blivit troende kom och bek&#228;nde &#246;ppet vad de hade &#228;gnat sig &#229;t, 19och &#229;tskilliga av dem som bedrivit trolldom samlade ihop sina b&#246;cker och br&#228;nde dem offentligt. Man ber&#228;knade deras v&#228;rde och kom fram till 50 000 silverdrachmer. 20S&#229; fick ordet genom Herrens kraft &#246;kad framg&#229;ng och styrka.</div><div class="s">Upplopp i Efesos</div><div class="p"> 21Efter alla dessa h&#228;ndelser best&#228;mde sig Paulus f&#246;r att &#246;ver Makedonien och Achaia fara till Jerusalem: &#187;Och sedan jag varit d&#228;r m&#229;ste jag ocks&#229; bes&#246;ka Rom&#171;, sade han. 22Emellertid s&#228;nde han tv&#229; av sina medhj&#228;lpare, Timotheos och Erastos, till Makedonien och stannade sj&#228;lv kvar en tid i Asien.</div><div class="p"> 23Men just vid den tiden blev det ett allvarligt upplopp med anledning av V&#228;gen. 24En silversmed som hette Demetrios tillverkade artemistempel av silver och skaffade d&#228;rmed hantverkarna avsev&#228;rda inkomster. 25Nu kallade han samman dem och andra som hade samma slags syssels&#228;ttning och sade: &#187;Ni vet att vi har den h&#228;r verksamheten att tacka f&#246;r v&#229;rt v&#228;lst&#229;nd. 26Men nu b&#229;de ser och h&#246;r ni att den d&#228;r Paulus har f&#229;tt en m&#228;ngd m&#228;nniskor att &#228;ndra sig, inte bara h&#228;r i Efesos utan i n&#228;stan hela Asien, n&#228;r han s&#228;ger att gudar som vi g&#246;r med v&#229;ra h&#228;nder inte &#228;r n&#229;gra gudar. 27Det &#228;r inte bara v&#229;rt hantverk som riskerar att f&#229; d&#229;ligt rykte, vi kan ocks&#229; befara att v&#229;r h&#246;ga gudinna Artemis tempel mister sitt anseende och att hon sj&#228;lv blir ber&#246;vad sin storhet, hon som hela Asien, ja hela v&#228;rlden, dyrkar.&#171;</div><div class="p"> 28Vid dessa ord blev de ursinniga och b&#246;rjade ropa: &#187;Stor &#228;r den efesiska Artemis!&#171; 29Hela staden r&#229;kade i uppror, och fr&#229;n alla h&#229;ll rusade folk till teatern, och man sl&#228;pade med sig Gaius och Aristarchos, tv&#229; makedonier som var reskamrater till Paulus. 30Paulus ville d&#229; g&#229; in och tala till folket men hindrades av l&#228;rjungarna. 31N&#229;gra i provinsr&#229;det som var hans v&#228;nner skickade ocks&#229; bud till honom att inte visa sig i teatern. 32D&#228;r ropade alla i munnen p&#229; varandra. M&#246;tet var f&#246;rvirrat, och de flesta visste inte varf&#246;r de hade kommit dit. 33Men n&#229;gra ur hopen satte Alexandros in i saken n&#228;r judarna skickade fram honom. Han ville h&#229;lla ett f&#246;rsvarstal och gav tecken till tystnad. 34Men n&#228;r man uppt&#228;ckte att han var jude b&#246;rjade alla p&#229; en g&#229;ng ropa: &#187;Stor &#228;r den efesiska Artemis!&#171; och h&#246;ll p&#229; s&#229; i ett par timmar.</div><div class="p"> 35Stadens sekreterare fick folkmassan att lugna sig och sade: &#187;Efesier, finns det n&#229;gon m&#228;nniska som inte vet att staden Efesos v&#229;rdar den h&#246;ga Artemis tempel och stenen fr&#229;n himlen? 36Ingen har f&#246;rnekat detta, och d&#228;rf&#246;r skall ni h&#229;lla er lugna och inte g&#246;ra n&#229;got &#246;verilat. 37M&#228;nnen som ni har f&#246;rt hit har varken sk&#228;ndat v&#229;rt tempel eller h&#228;dat v&#229;r gudinna. 38Om Demetrios och hans hantverkare vill f&#246;ra talan mot n&#229;gon, s&#229; finns det en domstol som sammantr&#228;der, och det finns st&#229;th&#229;llare. D&#228;r kan folk anklaga varandra. 39Men &#228;r det n&#229;got mer ni yrkar p&#229; f&#229;r det avg&#246;ras av den lagliga folkf&#246;rsamlingen. 40Efter vad som har h&#228;nt h&#228;r i dag riskerar vi att anklagas f&#246;r uppror, eftersom vi inte har n&#229;got att anf&#246;ra till f&#246;rsvar f&#246;r denna oordnade sammankomst.&#171; Med de orden fick han m&#246;tet att skingras.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch20" data-usfm="ACT.20">
 <div class="label">20</div><div class="s">Ny resa till Makedonien och Grekland. I Troas</div><div class="p"> 1N&#228;r oron hade lagt sig kallade Paulus till sig l&#228;rjungarna och intalade dem mod. D&#228;refter tog han farv&#228;l och br&#246;t upp f&#246;r att resa till Makedonien. 2Och n&#228;r han hade farit genom det landet och flitigt uppmuntrat br&#246;derna kom han till Grekland, 3d&#228;r han uppeh&#246;ll sig i tre m&#229;nader. Han stod just i begrepp att avsegla till Syrien n&#228;r en judisk sammansv&#228;rjning mot honom fick honom att &#228;ndra sig och fara tillbaka genom Makedonien. 4I s&#228;llskap hade han Sopatros, Pyrrhos son, fr&#229;n Beroia, Aristarchos och Secundus, som h&#246;rde till br&#246;derna i Thessalonike, vidare Gaius fr&#229;n Derbe, Timotheos samt Tychikos och Trofimos fr&#229;n Asien. 5De reste nu i f&#246;rv&#228;g och inv&#228;ntade oss i Troas. 6Sj&#228;lva seglade vi fr&#229;n Filippi efter det osyrade br&#246;dets h&#246;gtid, och fem dagar senare tr&#228;ffade vi dem i Troas, d&#228;r vi stannade en vecka.</div><div class="p"> 7Dagen efter sabbaten hade vi samlats f&#246;r att bryta br&#246;d. Paulus, som skulle resa n&#228;sta dag, talade till br&#246;derna, och han h&#246;ll p&#229; &#228;nda till midnatt. 8Det fanns m&#229;nga lampor i det rum p&#229; &#246;versta v&#229;ningen d&#228;r vi var samlade. 9En ung man som hette Eutychos hade satt sig i f&#246;nstret. Han f&#246;ll i djup s&#246;mn d&#229; Paulus talade s&#229; l&#228;nge, och i s&#246;mnen ramlade han ut fr&#229;n tredje v&#229;ningen, och n&#228;r man lyfte upp honom var han d&#246;d. 10Paulus kom d&#229; ner och lade sig &#246;ver honom, slog armarna om honom och sade: &#187;Sluta med er klagan, han lever!&#171; 11Och han gick upp igen, br&#246;t br&#246;det och &#229;t. Sedan fortsatte han l&#228;nge att predika, &#228;nda till gryningen, d&#229; han l&#228;mnade dem. 12Ynglingen levde och kunde f&#246;ras hem, och de k&#228;nde en stark tillf&#246;rsikt.</div><div class="s">I Miletos. Avskedstal till de &#228;ldste fr&#229;n Efesos</div><div class="p"> 13Vi gick direkt ombord och avseglade till Assos, d&#228;r vi skulle h&#228;mta Paulus; det hade han best&#228;mt, eftersom han sj&#228;lv ville ta landv&#228;gen dit. 14N&#228;r vi m&#246;tte honom i Assos tog vi honom ombord och kom s&#229; till Mitylene. 15D&#228;rifr&#229;n seglade vi vidare och hade n&#228;sta dag n&#229;tt i h&#246;jd med Chios; dagen d&#228;rp&#229; lade vi till vid Samos, och &#228;nnu en dag senare kom vi till Miletos. 16Paulus hade n&#228;mligen beslutat fara f&#246;rbi Efesos f&#246;r att inte f&#246;rlora n&#229;gon tid i Asien. Han hade br&#229;ttom, eftersom han om m&#246;jligt ville vara i Jerusalem p&#229; pingstdagen.</div><div class="p"> 17Fr&#229;n Miletos skickade han emellertid bud till Efesos och kallade till sig f&#246;rsamlingens &#228;ldste. 18N&#228;r de infunnit sig sade han till dem: &#187;Ni vet hur jag har upptr&#228;tt bland er hela tiden, fr&#229;n f&#246;rsta dagen jag kom hit till Asien. 19Jag har tj&#228;nat Herren i all &#246;dmjukhet, under t&#229;rar och under pr&#246;vningar som jag har utsatts f&#246;r genom judarnas anslag. 20Jag har inte varit r&#228;dd f&#246;r att l&#229;ta er veta det som gagnar er, utan har undervisat er om det, offentligt och i hemmen, 21och jag har entr&#228;get uppmanat b&#229;de judar och greker att omv&#228;nda sig till Gud och tro p&#229; v&#229;r herre Jesus. 22Nu k&#228;nner jag mig tvingad att resa till Jerusalem utan att veta vad som skall m&#246;ta mig d&#228;r. 23Jag vet bara att den heliga anden i stad efter stad f&#246;rs&#228;krar att bojor och lidanden v&#228;ntar mig. 24Men jag anser inte att mitt liv har n&#229;got v&#228;rde f&#246;r mig; jag vill bara fullborda mitt lopp och det uppdrag som jag har f&#229;tt av herren Jesus: att vittna om Guds n&#229;derika evangelium.</div><div class="p"> 25Och nu ser ni mig aldrig mer, det vet jag, alla ni som jag har bes&#246;kt och f&#246;rkunnat riket f&#246;r. 26D&#228;rf&#246;r vill jag denna dag bedyra att jag &#228;r utan skuld om n&#229;gon g&#229;r f&#246;rlorad. 27Ty jag har inte varit r&#228;dd f&#246;r att delge er allt som h&#246;r till Guds plan. 28Ge akt p&#229; er sj&#228;lva och p&#229; hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt &#246;ver, f&#246;r att ni skall vara herdar f&#246;r Guds f&#246;rsamling som han har vunnit &#229;t sig med sin sons blod. 29Jag vet att n&#228;r jag l&#228;mnat er skall farliga vargar som inte skonar hjorden tr&#228;nga in bland er. 30Ur era egna led skall det tr&#228;da fram m&#228;n som f&#246;rkunnar villol&#228;ror f&#246;r att dra l&#228;rjungarna &#246;ver p&#229; sin sida. 31H&#229;ll er d&#228;rf&#246;r vakna, och kom ih&#229;g att jag i tre &#229;rs tid dag och natt har v&#228;glett var och en av er under t&#229;rar. 32Och nu anf&#246;rtror jag er &#229;t Gud och &#229;t hans n&#229;derika ord, det som kan g&#246;ra er till hans byggstenar och ge er arvslott bland alla dem som helgats. 33Jag har aldrig velat f&#229; silver eller guld eller kl&#228;der av n&#229;gon. 34Ni vet sj&#228;lva att dessa h&#228;nder har s&#246;rjt f&#246;r mina egna och mina f&#246;ljeslagares behov. 35I allt har jag visat er att ni, genom att arbeta p&#229; ett s&#229;dant s&#228;tt, skall ta er an de svaga med herren Jesu egna ord i minne: Det &#228;r saligare att ge &#228;n att f&#229;.&#171;</div><div class="p"> 36Efter sitt tal f&#246;ll Paulus p&#229; kn&#228; och bad tillsammans med alla de andra. 37De gr&#228;t h&#228;ftigt, omfamnade honom och kysste honom. 38Det som sm&#228;rtade dem mest var hans ord att de aldrig skulle f&#229; se honom igen. Slutligen f&#246;ljde de honom till b&#229;ten.</div>
 </div>
 </div>
</div>

ApostlagärningarnaSmakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer