Romarbrevet

Andra Korinthierbrevet

1 & 2 Timotheosbrevet

Första Korinthierbrevet

1 & 2 Thessalonikerbrevet

Hebreerbrevet

Galaterbrevet

Efesierbrevet

Kolosserbrevet

1, 2 & 3 Johannesbrevet

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch15" data-usfm="ACT.15">
 <div class="label">15</div><div class="s">M&#246;te med apostlarna i Jerusalem. Fr&#229;gan om hedningarna</div><div class="p"> 1N&#229;gra som hade rest ner fr&#229;n Judeen ville l&#228;ra br&#246;derna att de inte kunde bli fr&#228;lsta om de inte l&#228;t omsk&#228;ra sig efter mosaiskt bruk. 2Detta ledde till st&#228;ndiga upptr&#228;den och diskussioner mellan dem och Paulus och Barnabas. Man besl&#246;t d&#229; att dessa b&#229;da och n&#229;gra till skulle fara upp till apostlarna och de &#228;ldste i Jerusalem f&#246;r att f&#229; fr&#229;gan utredd av dem. 3F&#246;rsamlingen gav dem vad de beh&#246;vde f&#246;r resan, och de for sedan genom Fenikien och Samarien och beskrev hur hedningarna omv&#228;nde sig, vilket v&#228;ckte stor gl&#228;dje bland alla br&#246;derna.</div><div class="p"> 4Vid sin ankomst till Jerusalem togs de emot av f&#246;rsamlingen och av apostlarna och de &#228;ldste, och de ber&#228;ttade om hur mycket Gud hade gjort genom dem. 5Men n&#229;gra fr&#229;n fariseernas parti som hade kommit till tro steg upp och sade att man m&#229;ste omsk&#228;ra hedningarna och &#229;l&#228;gga dem att h&#229;lla Moses lag. 6Apostlarna och de &#228;ldste kom d&#229; samman f&#246;r att utreda fr&#229;gan. 7Efter en l&#229;ng &#246;verl&#228;ggning reste sig Petrus och sade: &#187;Mina br&#246;der, ni vet att Gud i forna dagar valde ut mig bland er, s&#229; att hedningarna genom min mun skulle f&#229; h&#246;ra evangeliets ord och komma till tro. 8Gud, som k&#228;nner allas hj&#228;rtan, har vittnat f&#246;r dem genom att sk&#228;nka den heliga anden &#229;t dem likav&#228;l som &#229;t oss. 9Han har inte gjort n&#229;gon skillnad mellan oss och dem utan har renat deras hj&#228;rtan genom tron. 10Varf&#246;r vill ni d&#229; utmana Gud och l&#228;gga ett s&#229;dant ok p&#229; l&#228;rjungarnas axlar som varken v&#229;ra f&#228;der eller vi sj&#228;lva har orkat b&#228;ra? 11Nej, vi tror att det &#228;r genom v&#229;r herre Jesu n&#229;d som vi blir fr&#228;lsta och likas&#229; de.&#171; 12D&#229; teg alla, och man lyssnade p&#229; Barnabas och Paulus, som ber&#228;ttade om de m&#229;nga tecken och under Gud hade gjort bland hedningarna genom dem.</div><div class="p"> 13N&#228;r de hade slutat tog Jakob till orda: &#187;Mina br&#246;der, h&#246;r p&#229;. 14Simon har ber&#228;ttat om att Gud f&#246;rst s&#229;g till att han vann ett folk &#229;t sitt namn bland hedningarna. 15Till detta passar profeternas ord, d&#228;r det st&#229;r:</div><div class="q1"> 16 D&#228;refter skall jag v&#228;nda tillbaka</div><div class="q1"> och bygga upp Davids fallna hydda.</div><div class="q1"> Ur dess spillror skall jag bygga upp den</div><div class="q1"> och resa den igen,</div><div class="q1"> 17 f&#246;r att alla de andra m&#228;nniskorna skall s&#246;ka Herren,</div><div class="q1"> alla folk &#246;ver vilka mitt namn har utropats.</div><div class="q1"> S&#229; s&#228;ger Herren, som har gjort detta</div><div class="q1"> 18k&#228;nt f&#246;r l&#228;nge sedan.</div><div class="m"> 19D&#228;rf&#246;r anser jag att vi inte skall g&#246;ra det sv&#229;rt f&#246;r de hedningar som omv&#228;nder sig till Gud 20utan bara skriva till dem att de m&#229;ste avh&#229;lla sig fr&#229;n s&#229;dant som har orenats genom avgudadyrkan och fr&#229;n otukt, k&#246;ttet av kv&#228;vda djur och blod. 21Ty Mose har i alla tider haft sina f&#246;rkunnare i varenda stad, och han l&#228;ses i synagogorna varje sabbat.&#171;</div><div class="s">Brevet fr&#229;n f&#246;rsamlingen i Jerusalem</div><div class="p"> 22D&#229; besl&#246;t apostlarna och de &#228;ldste tillsammans med hela f&#246;rsamlingen att bland sig utse n&#229;gra som skulle s&#228;ndas till Antiochia i s&#228;llskap med Paulus och Barnabas. Det blev Judas som kallades Barsabbas och Silas, b&#229;da i ledande st&#228;llning bland br&#246;derna, 23och de fick med sig detta brev:</div><div class="p">&#187;H&#228;lsningar fr&#229;n apostlarna och de &#228;ldste till br&#246;derna av hednisk h&#228;rkomst i Antiochia och Syrien och Kilikien. 24Vi har h&#246;rt att n&#229;gra som kommit h&#228;rifr&#229;n men utan v&#229;rt uppdrag har oroat er och v&#229;llat f&#246;rvirring med vad de sagt. 25Vi har d&#228;rf&#246;r enh&#228;lligt beslutat att utse n&#229;gra talesm&#228;n och skicka dem till er tillsammans med v&#229;ra k&#228;ra br&#246;der Barnabas och Paulus, 26dessa b&#229;da som har v&#229;gat livet f&#246;r v&#229;r herre Jesu Kristi namn. 27Vi s&#228;nder allts&#229; Judas och Silas, och de skall muntligen framf&#246;ra samma meddelande. 28Den heliga anden och vi har beslutat att inte l&#228;gga n&#229;gon b&#246;rda p&#229; er ut&#246;ver f&#246;ljande oeftergivliga krav: 29att ni avh&#229;ller er fr&#229;n k&#246;tt som offrats till avgudar, blod, k&#246;tt fr&#229;n kv&#228;vda djur och otukt. Om ni undviker allt s&#229;dant handlar ni r&#228;tt. Allt gott!&#171;</div><div class="p"> 30S&#229; s&#228;nde man i v&#228;g dem, och n&#228;r de hade kommit fram till Antiochia sammankallade de ett m&#246;te och &#246;verl&#228;mnade brevet. 31Br&#246;derna l&#228;ste det och blev glada &#246;ver detta uppmuntrande besked. 32Judas och Silas, som ocks&#229; sj&#228;lva var profeter, talade l&#228;nge till dem och uppmuntrade och styrkte dem. 33N&#228;r de hade varit d&#228;r en tid skildes de under frids&#246;nskningar fr&#229;n br&#246;derna och &#229;terv&#228;nde till dem som hade s&#228;nt ut dem. 35Men Paulus och Barnabas stannade i Antiochia, d&#228;r de tillsammans med m&#229;nga andra undervisade och f&#246;rkunnade ordet om Herren.</div><div class="s">Paulus reser genom Mindre Asien</div><div class="p"> 36Efter n&#229;gon tid sade Paulus till Barnabas: &#187;L&#229;t oss resa ut igen och se hur det st&#229;r till med br&#246;derna i alla de st&#228;der d&#228;r vi har f&#246;rkunnat ordet om Herren.&#171; 37Barnabas ville att Johannes som kallades Markus ocks&#229; skulle f&#246;lja med. 38Men Paulus h&#228;vdade att den som hade &#246;vergett dem i Pamfylien och inte stannat hos dem i deras arbete, den skulle de inte ha med sig. 39Det kom till ett s&#229; h&#228;ftigt upptr&#228;de att de skildes &#229;t. Barnabas tog med sig Markus och seglade &#246;ver till Cypern. 40Paulus d&#228;remot uts&#229;g Silas till sin f&#246;ljeslagare, och sedan br&#246;derna &#246;verl&#228;mnat honom &#229;t Herrens n&#229;d br&#246;t han upp. 41Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte f&#246;rsamlingarna d&#228;r.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch16" data-usfm="ACT.16">
 <div class="label">16</div><div class="s">Paulus med Silas och Timotheos</div><div class="p"> 1S&#229; kom han till Derbe och till Lystra. D&#228;r fanns en l&#228;rjunge som hette Timotheos, vars mor var kristen judinna medan fadern var grek. 2Han hade gott namn om sig bland br&#246;derna i Lystra och Ikonion. 3Denne Timotheos ville Paulus ha med sig p&#229; resan, och med h&#228;nsyn till judarna i de trakterna tog han och omskar honom; alla k&#228;nde ju till att hans far var grek.</div><div class="p"> 4De reste fr&#229;n stad till stad och meddelade br&#246;derna de f&#246;reskrifter som apostlarna och de &#228;ldste i Jerusalem hade utf&#228;rdat och som man skulle iaktta. 5F&#246;rsamlingarna bef&#228;stes i tron och fick f&#246;r var dag allt fler medlemmar.</div><div class="p"> 6De tog sedan v&#228;gen genom Frygien och Galatien eftersom den heliga anden hindrade dem fr&#229;n att f&#246;rkunna ordet i Asien. 7N&#228;r de hade n&#229;tt Mysien ville de bege sig till Bithynien, men det till&#228;t inte Jesu ande. 8D&#229; gick de genom Mysien och kom ner till Troas. 9P&#229; natten hade Paulus en syn; en makedonier stod d&#228;r och bad honom: &#187;Kom &#246;ver till Makedonien och hj&#228;lp oss.&#171; 10N&#228;r han hade haft denna syn f&#246;rs&#246;kte vi genast ta oss till Makedonien, ty vi f&#246;rstod att Gud hade kallat oss att f&#246;rkunna evangeliet d&#228;r.</div><div class="s">Till Filippi i Makedonien</div><div class="p"> 11Vi lade allts&#229; ut fr&#229;n Troas och seglade rakt &#246;ver till Samothrake och n&#228;sta dag till Neapolis. 12D&#228;rifr&#229;n fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i f&#246;rsta makedoniska distriktet och &#228;r en romersk koloni. D&#228;r stannade vi n&#229;gra dagar. 13P&#229; sabbaten gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, d&#228;r vi trodde att det skulle finnas ett b&#246;nest&#228;lle. Vi satte oss d&#228;r och talade till de kvinnor som hade samlats. 14En av dem hette Lydia. Hon var fr&#229;n Thyatira och handlade med purpurtyger, och hon h&#246;rde till de gudfruktiga. N&#228;r hon nu lyssnade &#246;ppnade Herren hennes hj&#228;rta s&#229; att hon tog till sig det som Paulus sade. 15Hon och alla i hennes hus blev d&#246;pta, och sedan bad hon oss: &#187;N&#228;r ni nu har blivit &#246;vertygade om att jag tror p&#229; Herren, kom d&#229; och bo hos mig.&#171; Och hon gav sig inte.</div><div class="s">Paulus och Silas f&#228;ngslas och befrias</div><div class="p"> 16N&#228;r vi en g&#229;ng gick till b&#246;nest&#228;llet m&#246;tte vi en slavflicka som hade en sp&#229;domsande i sig och som skaffade sina &#228;gare goda inkomster genom att sp&#229;. 17Hon f&#246;ljde efter Paulus och oss andra och ropade: &#187;De h&#228;r m&#228;nnen st&#229;r i den h&#246;gste Gudens tj&#228;nst och f&#246;rkunnar v&#228;gen till fr&#228;lsning f&#246;r er.&#171; 18S&#229; h&#246;ll hon p&#229; i flera dagar, tills Paulus f&#246;rlorade t&#229;lamodet och v&#228;nde sig om och sade till anden: &#187;Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne.&#171; Och i samma &#246;gonblick for anden ut. 19N&#228;r hennes &#228;gare s&#229;g att hoppet om fortsatt f&#246;rtj&#228;nst hade farit sin v&#228;g, tog de fast Paulus och Silas och sl&#228;pade dem till torget och stadens myndigheter. 20De f&#246;rde dem till de romerska domarna och sade: &#187;De h&#228;r m&#228;nnen st&#246;r lugnet i v&#229;r stad. De &#228;r judar, 21och de talar f&#246;r seder och bruk som det inte &#228;r till&#229;tet f&#246;r oss som romerska medborgare att anta och f&#246;lja.&#171; 22Folket tog d&#229; parti mot dem, och domarna slet kl&#228;derna av dem och befallde att de skulle pryglas. 23Man gav dem m&#229;nga rapp och satte dem sedan i f&#228;ngelse. F&#229;ngvaktaren fick order att h&#229;lla dem i s&#228;kert f&#246;rvar, 24och f&#246;r den skull l&#228;t han dem sitta i det innersta f&#228;ngelserummet och l&#229;ste fast deras ben i stocken.</div><div class="p"> 25Vid midnatt h&#246;ll Paulus och Silas b&#246;n och sj&#246;ng lovs&#229;nger till Gud, och de andra f&#229;ngarna h&#246;rde p&#229;. 26Pl&#246;tsligt kom ett kraftigt jordskalv, s&#229; att f&#228;ngelset skakades i sina grundvalar. I detsamma sprang alla d&#246;rrar upp och bojorna f&#246;ll av dem alla. 27F&#229;ngvaktaren vaknade, och n&#228;r han fick se att d&#246;rrarna i f&#228;ngelset stod &#246;ppna drog han sitt sv&#228;rd f&#246;r att ta sitt liv, eftersom han trodde att f&#229;ngarna hade rymt. 28Men Paulus ropade h&#246;gt: &#187;G&#246;r dig inget illa! Vi &#228;r kvar allihop.&#171; 29D&#229; sade f&#229;ngvaktaren till om ljus och sprang in och kastade sig skr&#228;ckslagen ner inf&#246;r Paulus och Silas. 30Sedan f&#246;rde han ut dem och fr&#229;gade dem: &#187;Vad skall jag g&#246;ra f&#246;r att r&#228;ddas?&#171; 31De svarade: &#187;Tro p&#229; herren Jesus, s&#229; skall du bli r&#228;ddad, du och din familj.&#171; 32Och de f&#246;rkunnade ordet om Herren f&#246;r honom och alla i hans hus. 33F&#229;ngvaktaren tog genast hand om dem, mitt i natten, och tv&#228;ttade s&#229;ren efter piskrappen. Sedan d&#246;ptes han sj&#228;lv med hela sin familj. 34Han tog dem med upp i sin bostad och l&#228;t duka ett bord, och han och hela hans hush&#229;ll visade stor gl&#228;dje &#246;ver att ha kommit till tro p&#229; Gud.</div><div class="p"> 35P&#229; morgonen skickade domarna dit sina vakter med order om att m&#228;nnen skulle friges. 36F&#229;ngvaktaren talade om det f&#246;r Paulus och sade: &#187;Domarna har s&#228;nt bud att ni skall sl&#228;ppas. Ni beh&#246;ver inte stanna l&#228;ngre. G&#229; i frid!&#171; 37Men Paulus svarade: &#187;De har l&#229;tit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi &#228;r romerska medborgare, och sedan har de satt oss i f&#228;ngelse. Och nu vill de skicka i v&#228;g oss i tysthet? &#197; nej, de f&#229;r sj&#228;lva komma hit och h&#228;mta oss.&#171; 38Vakterna framf&#246;rde detta till domarna. D&#229; de fick h&#246;ra att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de r&#228;dda. 39De kom och talade v&#228;l med dem, f&#246;ljde dem ut och v&#228;djade till dem att l&#228;mna staden.</div><div class="p"> 40N&#228;r de hade kommit ut ur f&#228;ngelset gick de hem till Lydia. D&#228;r tr&#228;ffade de br&#246;derna och intalade dem mod och for sedan vidare.</div>
 </div>
 </div>
</div>

ApostlagärningarnaSmakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer