Romarbrevet

Andra Korinthierbrevet

1 & 2 Timotheosbrevet

Första Korinthierbrevet

1 & 2 Thessalonikerbrevet

Hebreerbrevet

Galaterbrevet

Efesierbrevet

Kolosserbrevet

1, 2 & 3 Johannesbrevet

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch13" data-usfm="ACT.13">
 <div class="label">13</div><div class="p"> 1I f&#246;rsamlingen i Antiochia fanns dessa profeter och l&#228;rare: Barnabas, Symeon som kallades Niger, Lucius fr&#229;n Kyrene, Manaen, som var uppfostrad tillsammans med tetrarken Herodes, samt Saul. 2Medan de en g&#229;ng h&#246;ll gudstj&#228;nst och fastade sade den heliga anden till dem: &#187;Avdela Barnabas och Saul f&#246;r den uppgift som jag har kallat dem till.&#171; 3Efter fasta och b&#246;n lade de sina h&#228;nder p&#229; dem och skickade i v&#228;g dem.</div><div class="s">P&#229; Cypern. Saul blir Paulus</div><div class="p"> 4Dessa b&#229;da, som allts&#229; s&#228;ndes ut av den heliga anden, for ner till Seleukia, och d&#228;rifr&#229;n seglade de till Cypern. 5I Salamis f&#246;rkunnade de Guds ord i judarnas synagogor. De hade ocks&#229; med sig Johannes som hj&#228;lp.</div><div class="p"> 6Sedan tog de sig tv&#228;rs &#246;ver &#246;n till Pafos, d&#228;r de tr&#228;ffade p&#229; en judisk trollkarl vid namn Barjesus, som p&#229;stod sig vara profet. 7Han umgicks hos den romerske st&#229;th&#229;llaren Sergius Paulus, som var en klok man. Denne kallade till sig Barnabas och Saul och bad att f&#229; h&#246;ra Guds ord. 8Men Elymas &#8212; namnet kan &#246;vers&#228;ttas med &#187;trollkarl&#171; &#8212; motarbetade dem och s&#246;kte f&#246;rhindra att st&#229;th&#229;llaren kom till tro. 9Saul, som &#228;ven kallades Paulus, fylldes d&#229; av helig ande. Han sp&#228;nde blicken i honom 10och sade: &#187;Du dj&#228;vulens son, full av list och fr&#228;ckhet, du fiende till allt r&#228;ttf&#228;rdigt, skall du aldrig sluta med att g&#246;ra Herrens raka v&#228;gar krokiga? 11Nu sl&#229;r dig Herrens hand. Du skall vara blind en tid och inte se solen.&#171; I detsamma f&#246;ll t&#246;cken och m&#246;rker &#246;ver mannen, och han gick runt och famlade efter n&#229;gon som kunde leda honom. 12N&#228;r d&#229; st&#229;th&#229;llaren s&#229;g vad som hade h&#228;nt kom han till tro, &#246;verv&#228;ldigad av Herrens l&#228;ra.</div><div class="s">Paulus tal i Antiochia i Pisidien</div><div class="p"> 13Fr&#229;n Pafos seglade Paulus och hans f&#246;ljeslagare till Perge i Pamfylien. D&#228;r &#246;vergav Johannes dem och &#229;terv&#228;nde till Jerusalem. 14Sj&#228;lva fortsatte de fr&#229;n Perge och kom till Antiochia i Pisidien. P&#229; sabbatsdagen gick de till synagogan och satte sig d&#228;r. 15Efter l&#228;sningen ur lagen och profeterna l&#228;t synagogf&#246;rest&#229;ndarna h&#228;lsa: &#187;Br&#246;der, om ni har n&#229;got att s&#228;ga till folkets uppbyggelse, s&#229; g&#246;r det.&#171; 16Paulus reste sig, gav tecken till tystnad och sade: &#187;Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna p&#229; mig. 17V&#229;rt folks Gud, Israels Gud, utvalde v&#229;ra f&#228;der. Han gjorde sitt folk stort n&#228;r de bodde som fr&#228;mlingar i Egypten, och med lyftad arm f&#246;rde han dem ut d&#228;rifr&#229;n. 18I omkring fyrtio &#229;r s&#246;rjde han f&#246;r dem i &#246;knen, 19och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och l&#228;t dem ta deras land i besittning. 20Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio &#229;r. D&#228;refter gav han dem domare, fram till profeten Samuels tid. 21Sedan bad de att f&#229; en kung, och Gud gav dem Saul, son till Kish och av Benjamins stam, f&#246;r en tid av fyrtio &#229;r. 22Efter att ha avsatt denne upph&#246;jde han David till kung &#246;ver dem. Honom gav han sitt vittnesb&#246;rd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall f&#246;rverkliga alla mina planer. 23Det &#228;r bland hans efterkommande som Gud enligt sitt l&#246;fte har kallat fram en r&#228;ddare &#229;t Israel: Jesus, 24vars framtr&#228;dande Johannes f&#246;rberedde genom att f&#246;rkunna omv&#228;ndelse och dop f&#246;r hela Israels folk. 25Och n&#228;r Johannes verk n&#228;rmade sig sitt slut sade han: &#8217;Jag &#228;r inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag &#228;r inte v&#228;rdig att knyta av honom sandalerna.&#8217;</div><div class="p"> 26Mina br&#246;der, ni som stammar fr&#229;n Abraham och alla ni h&#228;r som fruktar Gud, till er har budskapet om denna r&#228;ddning s&#228;nts. 27Ty folket i Jerusalem och deras ledare f&#246;rstod inte vem Jesus var. De d&#246;mde honom och uppfyllde d&#228;rigenom ocks&#229; de profetord som l&#228;ses varje sabbat. 28Fast de inte kunde finna honom skyldig till n&#229;got som f&#246;rtj&#228;nade d&#246;dsstraff kr&#228;vde de att Pilatus skulle avr&#228;tta honom. 29N&#228;r de hade fullgjort allt som var skrivet om honom tog de ner honom fr&#229;n korset och lade honom i en grav. 30Men Gud uppv&#228;ckte honom fr&#229;n de d&#246;da, 31och han visade sig sedan under en l&#228;ngre tid f&#246;r dem som hade f&#246;ljt honom fr&#229;n Galileen upp till Jerusalem och som nu &#228;r hans vittnen inf&#246;r folket. 32Vi f&#246;rkunnar allts&#229; f&#246;r er detta budskap: l&#246;ftet som f&#228;derna fick 33har Gud infriat &#229;t oss, deras barn, genom att l&#229;ta Jesus uppst&#229;, som det heter i andra psalmen: Du &#228;r min son, jag har f&#246;tt dig i dag. 34Och att han l&#228;t honom uppst&#229; fr&#229;n de d&#246;da s&#229; att han aldrig mer skall &#229;terv&#228;nda till f&#246;rg&#228;ngelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag skall uppfylla &#229;t er de heliga och oryggliga l&#246;ften jag har gett David. 35Ty p&#229; ett annat st&#228;lle s&#228;ger han: Du skall inte l&#229;ta din helige m&#246;ta f&#246;rg&#228;ngelsen. 36David, som p&#229; sin tid tj&#228;nat Guds vilja, insomnade och f&#246;renades med sina f&#228;der och m&#246;tte f&#246;rg&#228;ngelsen. 37Men han som Gud uppv&#228;ckte har inte m&#246;tt n&#229;gon f&#246;rg&#228;ngelse. 38-39Ni skall allts&#229; veta, mina br&#246;der, att genom honom f&#246;rkunnas syndernas f&#246;rl&#229;telse f&#246;r er, och genom honom blir var och en som tror r&#228;ttf&#228;rdig och friad fr&#229;n allt det som ni inte kunde frias fr&#229;n medan ni stod under Moses lag. 40Se d&#228;rf&#246;r till att det som st&#229;r hos profeterna inte sl&#229;r in:</div><div class="q1"> 41 Se, f&#246;raktare, h&#228;pna och f&#246;rintas:</div><div class="q1"> jag utf&#246;r en g&#228;rning i era dagar,</div><div class="q1"> en g&#228;rning som ni inte kommer att tro p&#229;</div><div class="q1"> n&#228;r den ber&#228;ttas f&#246;r er.&#171;</div><div class="p"> 42N&#228;r de gick ut bad man dem att f&#229; h&#246;ra mer om detta n&#228;sta sabbat. 43Och n&#228;r man skildes &#229;t efter gudstj&#228;nsten gjorde m&#229;nga judar och gudfruktiga proselyter s&#228;llskap med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att h&#229;lla sig till Guds n&#229;d.</div><div class="s">Ordet om Herren sprids i Pisidien</div><div class="p"> 44F&#246;ljande sabbat samlades s&#229; gott som hela staden f&#246;r att h&#246;ra ordet om Herren. 45N&#228;r judarna fick se allt folket fylldes de av avund och bem&#246;tte det Paulus sade med sm&#228;delser. 46Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: &#187;Det var ni som f&#246;rst skulle f&#229; h&#246;ra Guds ord f&#246;rkunnas. Men n&#228;r ni nu visar det ifr&#229;n er och d&#246;mer er sj&#228;lva ov&#228;rdiga det eviga livet, d&#229; v&#228;nder vi oss till hedningarna. 47Ty s&#229; har Herren befallt oss:</div><div class="q1"> Jag har gjort dig till ett ljus f&#246;r hedningarna,</div><div class="q1"> f&#246;r att du skall bli till fr&#228;lsning intill jordens yttersta gr&#228;ns.&#171;</div><div class="p"> 48N&#228;r hedningarna h&#246;rde detta blev de glada och prisade ordet om Herren. Alla som var best&#228;mda till evigt liv kom till tro, 49och ordet om Herren f&#246;rdes ut i hela den trakten.</div><div class="p"> 50Men judarna hetsade upp de gudfruktiga kvinnorna av f&#246;rn&#228;m familj och de ledande m&#228;nnen i staden. De fick i g&#229;ng en f&#246;rf&#246;ljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem fr&#229;n omr&#229;det. 51De b&#229;da skakade dammet av sina f&#246;tter mot dem och gick till Ikonion. 52Och l&#228;rjungarna uppfylldes alltmer av gl&#228;dje och helig ande.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch14" data-usfm="ACT.14">
 <div class="label">14</div><div class="s">F&#246;rkunnelse och f&#246;rf&#246;ljelse i Ikonion, Lystra och Derbe</div><div class="p"> 1&#196;ven i Ikonion gick de till judarnas synagoga och predikade d&#228;r p&#229; ett s&#229;dant s&#228;tt att en stor m&#228;ngd judar och greker kom till tro. 2Men de judar som inte ville tro hetsade upp hedningarna mot br&#246;derna och f&#246;rgiftade deras sinnen. 3Emellertid stannade Paulus och Barnabas d&#228;r en l&#228;ngre tid och talade &#246;ppet och frimodigt i f&#246;rlitan p&#229; Herren, som bekr&#228;ftade sitt n&#229;derika ord genom att l&#229;ta dem g&#246;ra tecken och under. 4Men folket i staden delade sig i tv&#229; l&#228;ger: somliga h&#246;ll med judarna och andra med apostlarna. 5N&#228;r dessa f&#246;rstod att hedningarna och judarna med sina ledare i spetsen hade satt sig i sinnet att misshandla dem och stena dem, 6flydde de till Lystra och Derbe, tv&#229; st&#228;der i Lykaonien, och trakterna d&#228;r omkring, 7och d&#228;r fortsatte de att f&#246;rkunna budskapet.</div><div class="p"> 8I Lystra fanns en man som inte kunde bruka sina ben; han hade varit lam fr&#229;n f&#246;dseln och aldrig kunnat g&#229;. 9Han h&#246;rde p&#229; n&#228;r Paulus talade. Denne f&#228;ste blicken p&#229; honom, och d&#229; han s&#229;g att mannen hade tro s&#229; att han kunde bli botad 10sade han med h&#246;g r&#246;st: &#187;Res dig och st&#229; p&#229; benen!&#171; D&#229; sprang mannen upp och b&#246;rjade g&#229;. 11N&#228;r folket s&#229;g vad Paulus hade gjort ropade de h&#246;gt p&#229; lykaoniska: &#187;Gudarna har stigit ner till oss i m&#228;nsklig gestalt.&#171; 12De kallade Barnabas f&#246;r Zeus och Paulus f&#246;r Hermes, eftersom det var han som f&#246;rde ordet. 13Pr&#228;sten i zeustemplet utanf&#246;r staden kom med tjurar och blomsterkransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. 14N&#228;r apostlarna, Barnabas och Paulus, h&#246;rde det rev de s&#246;nder sina mantlar och rusade in i folkhopen och ropade: 15&#187;Vad tar ni er till? Vi &#228;r svaga m&#228;nniskor precis som ni. Vi kommer med ett gott budskap till er: ni skall omv&#228;nda er fr&#229;n dessa maktl&#246;sa gudar till den levande Guden, som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer. 16F&#246;rr i tiden l&#228;t han alla hednafolk g&#229; sina egna v&#228;gar, 17men &#228;nd&#229; gav han vittnesb&#246;rd om att han finns, genom allt gott som han g&#246;r. Fr&#229;n himlen har han gett er regn och sk&#246;rdetider, han har m&#228;ttat er och fyllt era hj&#228;rtan med gl&#228;dje.&#171; 18Genom att s&#228;ga s&#229; lyckades de avh&#229;lla folket fr&#229;n att offra &#229;t dem.</div><div class="p"> 19Men fr&#229;n Antiochia och Ikonion kom judar som fick med sig folket. Man stenade Paulus och sl&#228;pade ut honom ur staden i tron att han var d&#246;d. 20Men n&#228;r l&#228;rjungarna samlades omkring honom reste han sig och gick in i staden. N&#228;sta dag fortsatte han med Barnabas till Derbe.</div><div class="p"> 21H&#228;r f&#246;rkunnade de evangeliet och gjorde m&#229;nga till l&#228;rjungar. Sedan &#229;terv&#228;nde de till Lystra, Ikonion och Antiochia 22och styrkte l&#228;rjungarna och manade dem att beh&#229;lla sin tro. &#187;Vi m&#229;ste g&#229; igenom m&#229;nga lidanden f&#246;r att komma in i Guds rike&#171;, sade de. 23I varje f&#246;rsamling uts&#229;g de ocks&#229; &#228;ldste, och efter b&#246;n och fasta anf&#246;rtrodde de dem &#229;t den herre som de hade kommit till tro p&#229;.</div><div class="s">Tillbaka i Antiochia i Syrien</div><div class="p"> 24Sedan for de vidare genom Pisidien och Pamfylien, 25och n&#228;r de hade f&#246;rkunnat ordet i Perge fortsatte de ner till Attaleia. 26D&#228;rifr&#229;n seglade de till Antiochia, den plats d&#228;r man hade &#246;verl&#228;mnat dem &#229;t Guds n&#229;d inf&#246;r det uppdrag som de nu hade fullgjort. 27Efter sin ankomst dit kallade de samman f&#246;rsamlingen och ber&#228;ttade om hur mycket Gud hade gjort genom dem och hur han hade &#246;ppnat trons d&#246;rr f&#246;r hedningarna. 28Och de stannade en ganska l&#229;ng tid hos l&#228;rjungarna d&#228;r.</div>
 </div>
 </div>
</div>

ApostlagärningarnaSmakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer