Romarbrevet

Andra Korinthierbrevet

1 & 2 Timotheosbrevet

Första Korinthierbrevet

1 & 2 Thessalonikerbrevet

Hebreerbrevet

Galaterbrevet

Efesierbrevet

Kolosserbrevet

1, 2 & 3 Johannesbrevet

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch7" data-usfm="ACT.7">
 <div class="label">7</div><div class="s">Stefanos tal</div><div class="p"> 1&#214;verstepr&#228;sten fr&#229;gade: &#187;&#196;r detta sant?&#171; 2Stefanos svarade: &#187;Br&#246;der och f&#228;der, lyssna p&#229; mig. H&#228;rlighetens Gud visade sig f&#246;r v&#229;r fader Abraham, som d&#229; bodde i Mesopotamien och &#228;nnu inte hade flyttat till Harran, 3och sade till honom: L&#228;mna ditt land och din sl&#228;kt och g&#229; till det land som jag skall visa dig. 4D&#229; l&#228;mnade Abraham Kaldeen och bosatte sig i Harran. N&#228;r hans far var d&#246;d l&#228;t Gud honom flytta vidare till det land d&#228;r ni nu bor. 5Han gav honom ingen mark, inte s&#229; mycket som en fotsbredd, men han lovade att han skulle f&#229; landet som sin egendom, han och hans &#228;ttlingar, fast han &#228;nnu inte hade n&#229;gra barn. 6Detta &#228;r vad Gud sade: Hans &#228;ttlingar skall bo som fr&#228;mlingar i ett land som inte &#228;r deras och vara slavar och f&#246;rtryckas i fyrahundra &#229;r. 7Men det folk vars slavar de blir skall jag d&#246;ma, sade Gud, och d&#228;refter skall de dra ut ur landet och dyrka mig p&#229; denna plats. 8Och han uppr&#228;ttade med Abraham det f&#246;rbund som har omsk&#228;relsen som tecken. S&#229; blev Abraham far till Isak och omskar honom p&#229; &#229;ttonde dagen, och Isak blev far till Jakob och Jakob till de tolv stamf&#228;derna.</div><div class="p"> 9Stamf&#228;derna greps av avund mot Josef och s&#229;lde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10och hj&#228;lpte honom ur alla sv&#229;righeter. Han gav honom vishet och l&#228;t honom komma i gunst hos farao, den egyptiske kungen, och denne satte honom att styra Egypten och sk&#246;ta hans f&#246;rvaltning. 11Emellertid drabbades hela Egypten och Kanaan av hungersn&#246;d och sv&#229;ra lidanden, och v&#229;ra f&#228;der kunde inte skaffa sig mat. 12Men Jakob fick h&#246;ra att det fanns br&#246;ds&#228;d i Egypten och skickade dit v&#229;ra f&#228;der, f&#246;rst en g&#229;ng och sedan en g&#229;ng till. 13Andra g&#229;ngen gav sig Josef till k&#228;nna f&#246;r sina br&#246;der, och farao fick reda p&#229; hans sl&#228;kt. 14Josef s&#228;nde d&#229; bud efter sin far Jakob och hela hans familj p&#229; sjuttiofem personer, 15och Jakob drog ner till Egypten. N&#228;r han och v&#229;ra f&#228;der hade d&#246;tt 16f&#246;rdes de till Shekem och lades i den grav som Abraham hade k&#246;pt av Hamors s&#246;ner i Shekem mot betalning i silver.</div><div class="p"> 17Tiden n&#228;rmade sig d&#229; Guds l&#246;fte till Abraham skulle uppfyllas, och israeliterna blev ett stort och talrikt folk i Egypten. 18Men d&#229; uppsteg en ny kung p&#229; Egyptens tron, en som ingenting visste om Josef. 19Han gick fram med list mot v&#229;rt folk, f&#246;rtryckte v&#229;ra f&#228;der och tvingade dem att s&#228;tta ut de nyf&#246;dda, s&#229; att de inte skulle &#246;verleva. 20D&#229; f&#246;ddes Mose, och han var ett s&#228;llsynt vackert barn. Under tre m&#229;nader sk&#246;ttes han i sin fars hus. 21Sedan sattes han ut, men faraos dotter tog upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. 22Mose blev grundligt insatt i den egyptiska visdomen och upptr&#228;dde med kraft i b&#229;de ord och handling.</div><div class="p"> 23N&#228;r han var fyrtio &#229;r f&#246;ddes den tanken hos honom att han skulle bes&#246;ka sina br&#246;der, israeliterna. 24N&#228;r han d&#229; fick se hur en av dem blev misshandlad skyndade han till hans hj&#228;lp och gav honom uppr&#228;ttelse genom att sl&#229; ihj&#228;l egyptern. 25Han trodde att hans br&#246;der skulle f&#246;rst&#229; att Gud ville r&#228;dda dem genom honom, men det gjorde de inte. 26N&#228;sta dag kom han dit just som ett par av dem hade r&#229;kat i gr&#228;l. Han f&#246;rs&#246;kte f&#246;rsona dem och sade: &#8217;Ni &#228;r ju br&#246;der, varf&#246;r g&#246;r ni varandra illa?&#8217; 27Men den som hade angripit sin landsman st&#246;tte undan Mose och sade: &#8217;Vem har satt dig till ledare och domare &#246;ver oss? 28T&#228;nker du d&#246;da mig som du d&#246;dade egyptern i g&#229;r?&#8217; 29Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som fr&#228;mling i Midjan, d&#228;r han blev far till tv&#229; s&#246;ner.</div><div class="p"> 30N&#228;r fyrtio &#229;r hade g&#229;tt visade sig en &#228;ngel f&#246;r honom i &#246;knen vid berget Sinai, i en brinnande t&#246;rnbuske. 31Mose h&#228;pnade &#246;ver synen, och n&#228;r han gick fram f&#246;r att se efter vad det var h&#246;rdes Herrens r&#246;st: 32Jag &#228;r dina f&#228;ders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. D&#229; darrade Mose av skr&#228;ck och v&#229;gade inte se efter. 33Men Herren sade till honom: Ta av dig dina skor, ty platsen d&#228;r du st&#229;r &#228;r helig mark. 34Jag har sett hur mitt folk f&#246;rtrycks i Egypten, jag har h&#246;rt deras suckar, och jag har stigit ner f&#246;r att befria dem. Kom, jag skall s&#228;nda dig till Egypten.</div><div class="p"> 35Denne Mose som de hade avvisat med orden: Vem har satt dig till ledare och domare? honom s&#228;nde Gud att vara b&#229;de ledare och befriare n&#228;r han l&#228;t &#228;ngeln visa sig f&#246;r honom i t&#246;rnbusken. 36Det var Mose som ledde deras utt&#229;g och som gjorde under och tecken i Egypten och i R&#246;da havet och i &#246;knen under fyrtio &#229;r. 37Det var Mose som sade till israeliterna: En profet lik mig skall Gud l&#229;ta st&#229; upp ur era br&#246;ders led. 38Det var han som i folkf&#246;rsamlingen i &#246;knen f&#246;rmedlade till v&#229;ra f&#228;der det som &#228;ngeln talade till honom p&#229; Sinai. Han tog emot levande ord f&#246;r att ge dem vidare till oss. 39Men v&#229;ra f&#228;der ville inte lyda honom utan st&#246;tte honom ifr&#229;n sig. De &#246;nskade sig tillbaka till Egypten 40och sade till Aron: G&#246;r oss gudar som kan g&#229; framf&#246;r oss. Ty vad som har h&#228;nt denne Mose som har f&#246;rt oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 41Under den h&#228;r tiden gjorde de en kalv och bar fram offer &#229;t avguden och h&#246;ll fest i gl&#228;dje &#246;ver sina h&#228;nders verk. 42Men Gud v&#228;nde sig bort och l&#228;t dem dyrka den himmelska h&#228;ren, som det st&#229;r i profetboken: Varken slaktoffer eller andra offer frambar ni &#229;t mig under de fyrtio &#229;ren i &#246;knen, ni som &#228;r Israels folk. 43Ni bar med er Moloks t&#228;lt och guden Romfas stj&#228;rna, de bilder som ni gjort f&#246;r att tillbe. D&#228;rf&#246;r skall jag f&#246;rdriva er till landet bortom Babylon.</div><div class="p"> 44I &#246;knen hade v&#229;ra f&#228;der f&#246;rbundstecknets t&#228;lt, inr&#228;ttat s&#229; som den som talade med Mose hade best&#228;mt, n&#228;mligen efter den f&#246;rebild Mose fick se. 45Och f&#228;derna tog det i arv och f&#246;rde det hit under Josua, n&#228;r de tog landet i besittning efter de folk som Gud drev undan f&#246;r v&#229;ra f&#228;der. H&#228;r stod det till Davids tid, 46och David fann n&#229;d inf&#246;r Gud och bad att han skulle finna en boning &#229;t Jakobs Gud. 47Men Salomo byggde ett hus &#229;t honom. 48Den H&#246;gste bor dock inte i n&#229;got som &#228;r byggt av m&#228;nniskohand. Som profeten s&#228;ger:</div><div class="q1"> 49 Himlen &#228;r min tron,</div><div class="q1"> jorden min fotapall.</div><div class="q1"> Vad f&#246;r ett hus kan ni bygga &#229;t mig, s&#228;ger Herren,</div><div class="q1"> var skulle min viloplats vara?</div><div class="q1"> 50 Har inte mina h&#228;nder gjort allt detta?</div><div class="p"> 51Styvnackade &#228;r ni, oomskurna till hj&#228;rta och &#246;ron. Alltid g&#246;r ni motst&#229;nd mot den heliga anden, ni som era f&#228;der. 52Finns det n&#229;gon profet som era f&#228;der inte har f&#246;rf&#246;ljt? De d&#246;dade dem som f&#246;rutsade att den R&#228;ttf&#228;rdige skulle komma, och nu har ni f&#246;rr&#229;tt och m&#246;rdat honom, 53ni som fick lagen utf&#228;rdad &#229;t er av &#228;nglar men inte har h&#229;llit den.&#171;</div><div class="s">Stefanos stenas</div><div class="p"> 54N&#228;r de h&#246;rde detta blev de s&#229; ursinniga p&#229; Stefanos att de skar t&#228;nder. 55Men fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och s&#229;g Guds h&#228;rlighet och Jesus som stod p&#229; Guds h&#246;gra sida, 56och han sade: &#187;Jag ser himlen &#246;ppen och M&#228;nniskosonen st&#229; p&#229; Guds h&#246;gra sida.&#171; 57D&#229; ropade de h&#246;gt och h&#246;ll f&#246;r &#246;ronen, och alla st&#246;rtade sig &#246;ver honom p&#229; en g&#229;ng 58och sl&#228;pade ut honom ur staden f&#246;r att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framf&#246;r f&#246;tterna p&#229; en ung man som hette Saul. 59S&#229; stenade de Stefanos, som &#229;kallade Herren och sade: &#187;Herre Jesus, ta emot min ande.&#171; 60Han f&#246;ll p&#229; kn&#228; och ropade h&#246;gt: &#187;Herre, st&#228;ll dem inte till svars f&#246;r denna synd.&#171; Med de orden dog han.</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkACT">
 <div class="chapter ch8" data-usfm="ACT.8">
 <div class="label">8</div><div class="nb"> 1Ocks&#229; Saul tyckte det var riktigt att han d&#246;dades.</div><div class="s">Saul f&#246;rf&#246;ljer de kristna</div><div class="p">Den dagen b&#246;rjade en sv&#229;r f&#246;rf&#246;ljelse mot f&#246;rsamlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades &#246;ver hela Judeen och Samarien. 2N&#229;gra fromma m&#228;n begravde Stefanos och h&#246;ll stor d&#246;dsklagan &#246;ver honom. 3Men Saul for h&#229;rt fram mot f&#246;rsamlingen. Han tr&#228;ngde in i hus efter hus, sl&#228;pade bort m&#228;n och kvinnor och l&#228;t s&#228;tta dem i f&#228;ngelse.</div><div class="s">Filippos f&#246;rkunnar i Samarien</div><div class="p"> 4De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet. 5Filippos kom till huvudstaden i Samarien och f&#246;rkunnade Kristus f&#246;r folket d&#228;r. 6Alla lyssnade uppm&#228;rksamt p&#229; hans ord n&#228;r de h&#246;rde honom tala och s&#229;g de tecken han gjorde. 7Ty fr&#229;n m&#229;nga som var besatta for de orena andarna ut under h&#246;ga rop, och m&#229;nga lytta och lama botades. 8Det blev stor gl&#228;dje i den staden.</div><div class="p"> 9Men d&#228;r fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och som hade f&#229;tt folket i Samarien att h&#228;pna. Han gav sig ut f&#246;r att vara n&#229;got stort 10och fick alla med sig, h&#246;g som l&#229;g, och de sade: &#187;Han &#228;r Guds kraft, den som kallas Den stora kraften.&#171; 11De sl&#246;t upp kring honom d&#228;rf&#246;r att han l&#228;nge hade h&#228;nf&#246;rt dem med sina trollkonster. 12Men n&#228;r de hade b&#246;rjat tro p&#229; Filippos och hans budskap om Guds rike och Jesu Kristi namn l&#228;t de d&#246;pa sig, b&#229;de m&#228;n och kvinnor. 13Simon kom sj&#228;lv till tro. Han blev d&#246;pt och vek sedan inte fr&#229;n Filippos sida, och han h&#228;pnade n&#228;r han s&#229;g vilka tecken och under som skedde.</div><div class="p"> 14D&#229; apostlarna i Jerusalem fick h&#246;ra att Samarien hade tagit emot Guds ord s&#228;nde de dit Petrus och Johannes, 15som reste ner och bad f&#246;r de troende att de skulle f&#229; helig ande. 16Ty &#228;nnu hade Anden inte kommit &#246;ver n&#229;gon av dem, de var bara d&#246;pta i herren Jesu namn. 17Men nu lade apostlarna sina h&#228;nder p&#229; dem, och de fick helig ande.</div><div class="p"> 18N&#228;r Simon s&#229;g att det var genom apostlarnas handp&#229;l&#228;ggning som Anden f&#246;rmedlades erbj&#246;d han dem pengar 19och sade: &#187;Ge denna makt &#229;t mig ocks&#229;, s&#229; att den jag l&#228;gger mina h&#228;nder p&#229; f&#229;r helig ande.&#171; 20Men Petrus svarade: &#187;F&#246;rbannelse &#246;ver dig och dina pengar, om du tror att du kan k&#246;pa Guds g&#229;va. 21Du har ingen r&#228;tt till det vi f&#246;rkunnar, ty ditt hj&#228;rta &#228;r inte r&#228;ttsinnigt inf&#246;r Gud. 22Omv&#228;nd dig fr&#229;n denna din ondska och be till Herren, s&#229; kanske han f&#246;rl&#229;ter dig ditt upps&#229;t. 23F&#246;r jag ser att du sprider bitter galla och sn&#228;rjer med or&#228;ttf&#228;rdighet.&#171; 24Simon svarade: &#187;Be f&#246;r mig till Herren, s&#229; att inget av det som ni har sagt drabbar mig.&#171;</div><div class="p"> 25Sedan apostlarna hade vittnat och f&#246;rkunnat ordet om Herren v&#228;nde de tillbaka till Jerusalem och l&#228;t under v&#228;gen m&#229;nga samariska byar h&#246;ra evangeliet.</div><div class="s">Filippos och den etiopiske hovmannen</div><div class="p"> 26En &#228;ngel fr&#229;n Herren sade till Filippos: &#187;G&#229; nu vid middagstiden ut p&#229; v&#228;gen som leder fr&#229;n Jerusalem ner till Gaza. Den ligger &#246;de.&#171; 27Han gick genast. D&#229; kom d&#228;r en etiopier som var m&#228;ktig hoveunuck hos kandake, den etiopiska drottningen, och hade ansvaret f&#246;r hela hennes skattkammare. Han hade farit till Jerusalem f&#246;r att tillbe Gud 28och var nu p&#229; v&#228;g hem och satt i sin vagn och l&#228;ste profeten Jesaja. 29Anden sade till Filippos: &#187;G&#229; fram till vagnen och h&#229;ll dig intill den.&#171; 30Filippos skyndade fram, och n&#228;r han h&#246;rde mannen l&#228;sa profeten Jesaja fr&#229;gade han: &#187;F&#246;rst&#229;r du vad du l&#228;ser?&#171; &#8212; 31&#187;Hur skulle jag kunna det utan att n&#229;gon v&#228;gleder mig?&#171; svarade mannen. Och han bad Filippos stiga upp och s&#228;tta sig bredvid honom. 32Skriftst&#228;llet som han l&#228;ste var detta:</div><div class="q1"> Liksom ett f&#229;r som leds till slakt,</div><div class="q1"> liksom ett lamm som &#228;r tyst inf&#246;r den som klipper det</div><div class="q1"> &#246;ppnade han inte sin mun.</div><div class="q1"> 33 Genom f&#246;r&#246;dmjukelsen blev hans dom upph&#228;vd.</div><div class="q1"> Vem kan r&#228;kna hans efterkommande,</div><div class="q1"> n&#228;r hans liv nu upph&#246;js fr&#229;n jorden?</div><div class="m"> 34Hovmannen fr&#229;gade Filippos: &#187;S&#228;g mig, vem talar profeten om &#8212; sig sj&#228;lv eller n&#229;gon annan?&#171; 35Filippos tog d&#229; till orda, och med skriftst&#228;llet som utg&#229;ngspunkt f&#246;rkunnade han budskapet om Jesus f&#246;r honom. 36N&#228;r de f&#228;rdades v&#228;gen fram kom de till ett st&#228;lle med vatten, och hovmannen sade: &#187;H&#228;r finns vatten. &#196;r det n&#229;got som hindrar att jag blir d&#246;pt?&#171; 38Han l&#228;t stanna vagnen, och b&#229;da tv&#229;, Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos d&#246;pte honom. 39N&#228;r de hade stigit upp ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen s&#229;g honom inte mer; han fortsatte sin resa, fylld av gl&#228;dje. 40Men Filippos, visade det sig, hade kommit till Ashdod, och sedan gick han fr&#229;n stad till stad och f&#246;rkunnade budskapet tills han kom till Caesarea.</div>
 </div>
 </div>
</div>

ApostlagärningarnaSmakprov

Skriften

Om den här läsplanen

Relaterade Planer