Frid vare med dig

Saliga de som håller fred, de ska kallas Guds söner. Matteusevangeliet 5:9 (SFB15)

TILL ATT BÖRJA MED

En praktikant frågade mig nyligen:"Vad är det viktigaste hindret för frid i kyrkan idag?" Genast drog jag mig till minnes en uppsjö av högljudda konflikter: avundsjuka, ambitioner som stör enigheten, konflikter i hemmen som förstör äktenskapen och resulterar i skilsmässa, och så vidare. Men över dem alla framträdde det som kan vara det största hotet mot frid i den samtida kyrkan – politisk partianda som prioriterar kulturella värderingar (många av dem helt legitima) framför det främsta uppdraget.

Många kristna förknippar sitt politiska parti med den uppenbara närvaron av Kristus rike och tar en partisk hållning som gör slagord och upprörda uttalanden till det främsta sättet att identifiera sig själva. Konsekvensen blir att medlemmar, som finns på den motsatta sidan, inte bara representerar en annorlunda postion, utan utmålas som avskyvärda och onda. Sådana motsättningar skapar nu klyftor mellan politiskt progressiva och politiskt konservativa, även inom kyrkan.

Är det möjligt för kyrkan att hantera här striden på ett annorlunda sätt?

ANDLIG INSIKT

Att arbeta för fred handlar inte bara om att vara snäll och trevlig. Det släcker inte heller fientlighetens lågor. Det är Guds gudomliga plan för en levande gemenskap att Kristus fyller våra hjärtan och sedan i förlängningen genomsyrar världen.

IAKTTAGELSER

Guds sätt att ge oss frid liknar hans sätt att ge oss sin rättfärdighet – till oss, i oss och genom oss. Som Paulus skriver: "Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus" (Romarbrevet 5:1). Det är genom Andens inverkan på vårt sinnelag som vi får en djup dimension av liv och frid. (Romarbrevet 8:6). Slutligen är det vår kallelse att låta Guds frid flöda genom oss genom att sträva efter "det som gagnar friden och bygger upp gemenskapen" (Romarbrevet 14:19). Den här meningen har stor betydelse eftersom vi inte kan ge något som vi inte redan äger.

Oro kan dock beröva oss vår utlovade frid. Vi har tider av oro och irritation – kanske i dagar, veckor eller ännu längre perioder – men Gud vare tack, de pågår inte för alltid. Djupare och mer grundläggande än det här inre kaoset är vår identitet som Guds söner och döttrar i förening med Kristus, som bor i oss genom den Helige Ande. En sådan förankring besegrar vårt hjärtas oro och leder oss ofrånkomligt, om än haltande mot frid.

I praktiken handlar uppmaningen till fridskapande helt enkelt om ett yttre uttryck för vad Anden gör i vårt hjärta – ett synliggörande av Kristus verk.

TILLÄMPNING

Tänk om vi, istället för misstänksamhet och stridigheter, uttryckte tålamod och vänlighet och uthärdade allt i Kristus namn (Första Korinthierbrevet 13:4,7). Tänk om vi behandlade andra som vi själva skulle vilja bli behandlade (Matteusevangeliet 7:12; Lukasevangeliet 6:31). Tänk om vi tog Paulus ord på allvar: "Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en" (Kolosserbrevet 4:6).

Kan vi till exempel hålla fast vid ett åtagande att skydda de ofödda och bevara Guds plan för familjen, samtidigt som vi tar itu med rasmässiga orättvisor och hjälper de fattiga? Denna typ av fredsskapande kräver inte att vi kompromissar med vår teologiska övertygelse. Det kräver dock att vi efterliknar vår korsfäste frälsare, han som visade kärlek till sina fiender (Matteusevangeliet 5:44).

Vår position som Guds söner och döttrar leder oss mer och mer in i den gudomliga praktiken att skapa fred. Sådan fred kommer inte lätt eller billigt, men fridens Gud, som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, kommer säkerligen att få den att segra (Hebréerbrevet 13:20).