När en förlust blir en vinst

Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Matteusevangeliet 5:4

TILL ATT BÖRJA MED

Filosofen och teologen Nicholas Wolterstorff sörjer en älskads död och beskriver lidandets universella omfattning i sin bok Lament for a Son (Att sörja en son): "Sorgen håller sitt ansikte dolt för var och en, medan den gör sig känd för alla... Vi är ett i sorgen. Vissa är rika, vissa är lysande, vissa är atleter, vissa är beundrade. Men vi lider alla. Alla värdesätter vi och älskar människor; och i denna vår nuvarande existens för det med sig ett lidande."

Lidandets ständiga närvaro öppnar dörren till Guds ofattbara tröst för var och en av oss.

ANDLIGT PERSPEKTIV

När vi möter förluster kan vi välja att göra det endera med bitterhet, oengagerad stoicism eller med tro. När vi väljer att svara med tro, påbörjar vi sorgeprocessen och öppnar oss för Guds tröst.

IAKTTAGELSER

Genom århundradena har kristna uppmuntrat varandra till att förstå och acceptera lidandet som en del av livet. "Momento mori", sade man. Tänk på döden. Men sådan acceptans blir alltmer sällsynt. "Få av oss", konstaterade J.I Packer, "lyckas leva varje dag på randen av evigheten...och det förlorar vi på." Erkännandet av människans dödlighet kunde förr skapa mening och allvar i den mänskliga erfarenheten.

Tragiskt nog försöker vi alltför ofta förneka den här realiteten genom att isolera oss från andra, så att vi inte ser deras smärta och inte de ser vår. Men isolering visar sig också skilja oss från tron, hoppet och kärleken – för att inte nämna glädjen. När vi, så gott vi kan, försöker förneka våra känslor och döva vår smärta, förblir våra hjärtan sårbara för sorg, så länge som vi andas.

Det finns inget sätt att komma runt det. Så länge vi vandrar på den här brustna världens gropiga väg, kommer vi att lida och sörja. Men istället för att fly undan i desperation, låt oss närma oss honom som har gråtit med oss, som identifierade sig med oss ända in i en eländig död och som ber för oss i våra mörkaste nätter. Vi kan endast förstå detta på ett dunkelt sätt, men Gud lider med oss även nu. Må den tanken skänka tröst till alla oss som sörjer.

TILLÄMPNING

Ofta är det den fruktansvärda tanken på katastrof som förtär oss: rädslan för sjukdom, oro för våra barn, ensamhet, ekonomiska motgångar, oro för att bli gammal eller otrevliga minnen. Kort sagt drabbas vi av en ihållande ström av rädslor som fångar vår uppmärksamhet, så till den grad att Kristus och hans eviga plan försvinner ur vårt synfält.

Men vi lider inte ensamma. Kristus förblir hos oss. Andra som försöker hjälpa misslyckas och trösten uteblir, men Herren står kvar. Hans gudomliga närvaro, som nu bor i våra hjärtan, kommer snart att fylla universum. Hans utstrålning kommer att ta bort varje djävulsk skugga för evig tid. På den dagen "skall rättfärdighetens sol gå upp, och dess vingar skall ge läkedom. (Läs Malaki 4:2). "...han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta." (Uppenbarelseboken 21:4). Ja, "Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade." (Matteusevangeliet 5:4).