Ordspråksboken 14:19-35
Ordspråksboken 14:19-35 Bibel 2000 (B2000)
Den onde måste buga för den gode, syndaren vid den rättfärdiges dörr. Den fattige avskys även av sin like, men en rik man har många vänner. Den som föraktar sin broder är en syndare, lycklig den som tar sig an en nödställd. Ränksmidaren går alltid vilse, den som vill gott möter trofast kärlek. All möda ger vinst, prat bara förlust. Rikedom är den vises krona, dårens krans är enfald. Ett sannfärdigt vittne räddar liv, en menedare bedrar. Den som fruktar Herren har ett tryggt värn, och barnen får en säker tillflykt. Gudsfruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror. Talrik befolkning är kungens ära, brist på folk blir furstens fall. Den tålmodige är full av insikt, den hetsige ökar sin dårskap. Sinnesfrid ger kroppen hälsa, lidelse är röta i benen. Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare, ärar honom gör den som hjälper de fattiga. Syndaren slås omkull av sin ondska, den rättfärdige skyddas av sin redbarhet. I den klokes bröst finner visheten ro, men bland dårar far hon illa. Rättfärdighet ger landet ära, synd vanhedrar ett folk. En duktig tjänare vinner kungens gunst, en oduglig drabbas av hans vrede.
Ordspråksboken 14:19-35 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Onda måste buga sig för goda, ogudaktiga vid den rättfärdiges portar. Också av sina närmaste blir den fattige hatad, men den rike har många vänner. Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta. De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får erfara nåd och sanning. Av all möda kommer någon vinning, tomt prat leder till fattigdom. De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet. Ett sanningsenligt vittne räddar liv, den som far med lögn bedrar. Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt. HERRENS fruktan är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror. Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens undergång. Den som är långmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap. Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen. Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, den som förbarmar sig över de fattiga ärar honom. Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död. I den förståndiges hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar. Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära. En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.
Ordspråksboken 14:19-35 Karl XII 1873 (SK73)
De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom. En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner. Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända. De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras. Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom. Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap. Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager. Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad. Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro. Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig. Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap. Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen. Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud. Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig. Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar. Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf. En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
Ordspråksboken 14:19-35 Svenska 1917 (SVEN)
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar. Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.Ords. 19,4, Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta. De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.Ps. 7,15 f. 2 Tim. 1,16 f. Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust. De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft. Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek. Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt. I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka. Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft. Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen. Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom. Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden. I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig. Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära. En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
Ordspråksboken 14:19-35 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Onda måste buga sig för goda, gudlösa vid den rättfärdiges portar. Den fattige blir avskydd även av sina närmaste, men den rike har många vänner. Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta. De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får nåd och sanning. Av all möda kommer någon vinst, tomt prat leder till fattigdom. De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet. Ett sant vittne räddar liv, den som främjar lögn bedrar. Den som vördar HERREN har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt. Vördnad för HERREN är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror. Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens fördärv. Den som är tålmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap. Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen. Den som förtrycker den fattige smädar hans Skapare, den som förbarmar sig över de behövande ärar honom. Den gudlöse kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död. I den klokes hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar. Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära. En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.
Ordspråksboken 14:19-35 nuBibeln (NUB)
De onda måste buga sig för de goda och de gudlösa vid de rättfärdigas portar. Också av sina närmaste blir den fattige hatad, medan den rike har många vänner. Den som föraktar sin medmänniska syndar. Lycklig är den som visar den fattige nåd. De som planerar ondska far vilse, men de som planerar det som är gott finner nåd och trofasthet. Arbete ger välstånd men tomt prat fattigdom. De visas krona är deras rikedom och dårarnas deras dumhet. Ett sant vittne räddar liv, men ett falskt vittne är en förrädare. Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn får där en tillflykt. HERRENS fruktan är en källa till liv, som hjälper människan att undgå dödens snaror. Ett stort folk är en kungs ära, men utan det går fursten under. Den som kan behärska sitt temperament är förståndig, men den hetsige visar bara upp sin dumhet. Sinnesro ger kroppen hälsa, men avundsjuka är röta i benen. Den som förtrycker den fattige förolämpar hans skapare, men den som hjälper de fattiga ärar honom. Den gudlöse går under på grund av sin ondska, men den rättfärdige har en tillflykt ända in i döden. I den förnuftiges hjärta bor visheten, bland dårarna låter den sig bli känd. Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd blir till folkens vanära. En kung gläder sig över en vis tjänare, men hans vrede drabbar den som handlar skamligt.
Ordspråksboken 14:19-35 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Ondskan måste böja sig inför det goda, och de ogudaktiga människorna [står bönfallande och bedjande] vid de rättfärdigas portar (dörr, stad). Den fattige är hatad även av sina egna grannar, men de rika har många [som vill vara deras] vänner. Den som föraktar sin granne syndar [mot Gud, sin granne, och sig själv], men glad (lycklig, välsignad) är den som förbarmar sig över (visar nåd; är vänlig mot) de ödmjuka (betryckta, på grund av orättvisor). Är det inte så att de som planerar ondska själva vandrar vilse, men de som planerar (tänker ut) godhet möter nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet). [Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.] I allt arbete så finns det en vinst (förtjänst), men tomt prat leder bara till fattigdom (behov). De visas krona (ära) är deras rikedom, medan dårskapen hos de självsäkra dårarna inte är annat än enfald (oförnuft, dårskap). Ett vittne som talar sanning [i rätten] räddar liv, medan ett falskt (manipulerande) vittne talar lögner [och sätter oskyldigas liv i fara]. Den som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahveh) har stor trygghet (frimodighet, säkerhet), hans barn har alltid en säker tillflyktsplats. Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är en källa till liv, den gör att dödliga fällor kan undvikas. En kungs ära (majestät, skönhet) beror på hur många undersåtar han har, är det brist på människor [i hans tjänst] så blir det hans fall. Den som är sen till vrede har stor kunskap (insikt, förståelse), men den som är hetlevrad exponerar sin dåraktighet och gör den ännu mer uppenbar. Ett sunt (friskt) sinne (hjärta) ger liv och hälsa i kroppen, men avundsjuka (missunnsamhet, bitterhet) är som röta (förruttnelse) i benen. Den som förtrycker den fattige, utmanar (trotsar, förolämpar) hans skapare, men den som är vänlig (visar nåd; ger favör; är god) mot den utsatte (fattige, den som lider nöd), ärar honom [Gud, som skapat alla människor]. Den ogudaktige trycks ned (drivs i väg) på grund av sin egen ondska, men den rättfärdige har hopp och är frimodig ända in i döden. Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse), men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren]. Rättfärdighet (andligt och moraliskt, på alla områden och i alla relationer) upphöjer ett folk (en nation), men synd nedvärderar (förminskar, degraderar, är en skam för) ett folk (hebr. am). En tjänare med förstånd får kungens favör (gillande, accepterande, uppskattning), men hans vrede kommer över den som skämmer ut honom.