Ordspråksboken 14:19-35

De onda måste buga sig för de goda och de gudlösa vid de rättfärdigas portar. Också av sina närmaste blir den fattige hatad, medan den rike har många vänner. Den som föraktar sin medmänniska syndar. Lycklig är den som visar den fattige nåd. De som planerar ondska far vilse, men de som planerar det som är gott finner nåd och trofasthet. Arbete ger välstånd men tomt prat fattigdom. De visas krona är deras rikedom och dårarnas deras dumhet. Ett sant vittne räddar liv, men ett falskt vittne är en förrädare. Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn får där en tillflykt. HERRENS fruktan är en källa till liv, som hjälper människan att undgå dödens snaror. Ett stort folk är en kungs ära, men utan det går fursten under. Den som kan behärska sitt temperament är förståndig, men den hetsige visar bara upp sin dumhet. Sinnesro ger kroppen hälsa, men avundsjuka är röta i benen. Den som förtrycker den fattige förolämpar hans skapare, men den som hjälper de fattiga ärar honom. Den gudlöse går under på grund av sin ondska, men den rättfärdige har en tillflykt ända in i döden. I den förnuftiges hjärta bor visheten, bland dårarna låter den sig bli känd. Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd blir till folkens vanära. En kung gläder sig över en vis tjänare, men hans vrede drabbar den som handlar skamligt.