Ordspråksboken 14:19-35

Onda måste buga sig för goda, gudlösa vid den rättfärdiges portar. Den fattige blir avskydd även av sina närmaste, men den rike har många vänner. Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta. De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får nåd och sanning. Av all möda kommer någon vinst, tomt prat leder till fattigdom. De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet. Ett sant vittne räddar liv, den som främjar lögn bedrar. Den som vördar HERREN har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt. Vördnad för HERREN är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror. Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens fördärv. Den som är tålmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap. Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen. Den som förtrycker den fattige smädar hans Skapare, den som förbarmar sig över de behövande ärar honom. Den gudlöse kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död. I den klokes hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar. Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära. En förståndig tjänare vinner kungens välvilja, den som handlar skamligt drabbas av hans vrede.