Ordspråksboken 14:19-35

De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom. En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner. Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända. De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras. Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom. Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap. Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager. Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad. Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro. Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig. Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap. Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen. Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud. Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig. Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar. Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf. En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.