Ondskan måste böja sig inför det goda,
och de ogudaktiga människorna [står bönfallande och bedjande] vid de rättfärdigas portar (dörr, stad).
Den fattige är hatad även av sina egna grannar,
men de rika har många [som vill vara deras] vänner.
Den som föraktar sin granne syndar [mot Gud, sin granne, och sig själv],
men glad (lycklig, välsignad) är den som förbarmar sig över (visar nåd; är vänlig mot) de ödmjuka (betryckta, på grund av orättvisor).
Är det inte så att de som planerar ondska själva vandrar vilse,
men de som planerar (tänker ut) godhet möter nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet).
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
I allt arbete så finns det en vinst (förtjänst),
men tomt prat leder bara till fattigdom (behov).
De visas krona (ära) är deras rikedom,
medan dårskapen hos de självsäkra dårarna inte är annat än enfald (oförnuft, dårskap).
Ett vittne som talar sanning [i rätten] räddar liv,
medan ett falskt (manipulerande) vittne talar lögner [och sätter oskyldigas liv i fara].
Den som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahveh) har stor trygghet (frimodighet, säkerhet),
hans barn har alltid en säker tillflyktsplats.
Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är en källa till liv,
den gör att dödliga fällor kan undvikas.
En kungs ära (majestät, skönhet) beror på hur många undersåtar han har,
är det brist på människor [i hans tjänst] så blir det hans fall.
Den som är sen till vrede har stor kunskap (insikt, förståelse),
men den som är hetlevrad exponerar sin dåraktighet och gör den ännu mer uppenbar.
Ett sunt (friskt) sinne (hjärta) ger liv och hälsa i kroppen,
men avundsjuka (missunnsamhet, bitterhet) är som röta (förruttnelse) i benen.
Den som förtrycker den fattige, utmanar (trotsar, förolämpar) hans skapare,
men den som är vänlig (visar nåd; ger favör; är god) mot den utsatte (fattige, den som lider nöd), ärar honom [Gud, som skapat alla människor].
Den ogudaktige trycks ned (drivs i väg) på grund av sin egen ondska,
men den rättfärdige har hopp och är frimodig ända in i döden.
Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse),
men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].
Rättfärdighet (andligt och moraliskt, på alla områden och i alla relationer) upphöjer ett folk (en nation),
men synd nedvärderar (förminskar, degraderar, är en skam för) ett folk (hebr. am).
En tjänare med förstånd får kungens favör (gillande, accepterande, uppskattning),
men hans vrede kommer över den som skämmer ut honom.
Bibelappen
Bibelappen för barn
