Ordspråksboken 14
14
Vishet och dårskap
1En vis kvinna bygger ständigt upp sitt hem,
men den dåraktiga river ner (slår sönder) det med sina egna händer.
2Den som vandrar i rättfärdighet fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh),
men den som går krokiga vägar (är moraliskt fördärvad; lämnar den rätta vägen) föraktar honom.
3I en dåres mun växer högmod [lika snabbt] som en planta skjuter nya skott [de uppblåsta orden ger god näring för högmodet],
men de visa beskyddas av sina [ödmjuka] ord.
4Utan oxar (dragdjur – hebr. alafim) är krubban skinande ren (hebr. bar),
men en stor skörd ges av en stark oxe (hebr. shor).
[Om man inte har oxar behöver man inte fylla på fodertråget så ofta (de mindre djuren äter inte lika mycket), men det är oxen som gör att bonden kan få in en bra skörd. Poängen är att man måste göra en investering (skaffa och utfodra oxarna) för att få en stor avkastning.]
5Ett ärligt vittne ljuger inte,
men ett falskt vittne andas ut lögner (osanningar, illusioner, inbillning – hebr. kazav) [ljuger lika ofta och naturligt som han andas].
6En dåre (som hånar Gud) söker vishet men finner den inte [hans attityd hindrar honom],
men kunskap kommer lätt för den som har förstånd (insikt, förståelse).
7Håll dig på avstånd från en dåraktig (självgod) människa,
du kommer inte höra något vettigt från den personen.
Se inte bara på fasaden
8Visheten hos en förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa gör att hon vet vart hon går,
men dårskapen hos dårarna leder dem vilse.
9Dårarna hånar (skrattar, gör sig löjliga över) skuldoffer (bekännelse av och upprättelse från en synd som ingen annan vet om),
men hos de rättfärdiga finns Guds favör (gillande).
10Hjärtat känner bäst sin egen bitterhet (oförsonlighet, hårdhet),
och ingen främling kan heller dela dess glädje.
11De ogudaktigas hus (permanenta boningar, familjer) ska bli ödelagda,
men de rättfärdigas tält (nomaders temporära tält, boningar, familjer) ska blomstra.
12Det finns en väg som verkar rätt för en människa,
men till slut kan den leda till döden [Ords 16:25].
13Även mitt i ett skratt kan hjärtat vara sorgset (värka),
och slutet på [en sådan ytlig] glädje är sorg (tyngd).
Väg varje ord
14Den som har vänt om från den rätta vägen i sitt hjärta (den som är opålitlig, har lämnat Gud)
får betala för sina val [mättas av frukten av sina egna vägar],
däremot blir en god människa belönad för sina beslut.
15Den oförståndige (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) tror på varje ord han hör,
men den förståndige tittar (aktar, överväger, är medveten om) vart han går.
16Den vise fruktar [inser konsekvenserna av ondska, misstänker fara] och undviker ondska,
men [den oresonlige] dåren är våghalsig (självsäker) och handlar övermodigt.
17Den som är hetlevrad handlar dåraktigt,
en man som har onda planer är hatad.
Krönt med kunskap
18De oförståndiga (dåraktiga, hämningslösa) ärver (samlar på sig) oförstånd (dårskap),
men den förståndige är krönt (ärad) med kunskap (insikt, förståelse).
19Ondskan måste böja sig inför det goda,
och de ogudaktiga människorna [står bönfallande och bedjande] vid de rättfärdigas portar (dörr, stad).
20Den fattige är hatad även av sina egna grannar,
men de rika har många [som vill vara deras] vänner.
21Den som föraktar sin granne syndar [mot Gud, sin granne, och sig själv],
men glad (lycklig, välsignad) är den som förbarmar sig över (visar nåd; är vänlig mot) de ödmjuka (betryckta, på grund av orättvisor).
22Är det inte så att de som planerar ondska själva vandrar vilse,
men de som planerar (tänker ut) godhet möter nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (trofasthet).
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
23I allt arbete så finns det en vinst (förtjänst),
men tomt prat leder bara till fattigdom (behov).
24De visas krona (ära) är deras rikedom,
medan dårskapen hos de självsäkra dårarna inte är annat än enfald (oförnuft, dårskap).
25Ett vittne som talar sanning [i rätten] räddar liv,
medan ett falskt (manipulerande) vittne talar lögner [och sätter oskyldigas liv i fara].
26Den som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahveh) har stor trygghet (frimodighet, säkerhet),
hans barn har alltid en säker tillflyktsplats.
27Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är en källa till liv,
den gör att dödliga fällor kan undvikas.
Rättfärdighet upphöjer ett folk
28En kungs ära (majestät, skönhet) beror på hur många undersåtar han har,
är det brist på människor [i hans tjänst] så blir det hans fall.
29Den som är sen till vrede har stor kunskap (insikt, förståelse),
men den som är hetlevrad exponerar sin dåraktighet och gör den ännu mer uppenbar.
30Ett sunt (friskt) sinne (hjärta) ger liv och hälsa i kroppen,
men avundsjuka (missunnsamhet, bitterhet) är som röta (förruttnelse) i benen.
31Den som förtrycker den fattige, utmanar (trotsar, förolämpar) hans skapare,
men den som är vänlig (visar nåd; ger favör; är god) mot den utsatte (fattige, den som lider nöd), ärar honom [Gud, som skapat alla människor].
32Den ogudaktige trycks ned (drivs i väg) på grund av sin egen ondska,
men den rättfärdige har hopp och är frimodig ända in i döden.
33Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse),
men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].
34Rättfärdighet (andligt och moraliskt, på alla områden och i alla relationer) upphöjer ett folk (en nation),
men synd nedvärderar (förminskar, degraderar, är en skam för) ett folk (hebr. am).
35En tjänare med förstånd får kungens favör (gillande, accepterande, uppskattning),
men hans vrede kommer över den som skämmer ut honom.
Nu markerat:
Ordspråksboken 14: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln