Iivesi zeBhayibhile ezithandwayo ezisuka 1 Moseboken 8

Share

När Herren kände den välbehagliga doften, sa han till sig själv: ”Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort. Så länge jorden finns kvar ska

Noa byggde ett altare åt Herren (Jahveh). Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret.

Då kom Gud (Elohim) ihåg [tänkte han på; fullföljde han sitt förbund med] Noa (hebr. Noach) och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan.

Och duvan kom tillbaka till honom när det led mot kväll [strax innan skymningen]. Och se [hebr. vehinneh – perspektivbyte, vi får se med Noas ögon]: Ett friskt olivlöv i hennes näbb! Då förstod (insåg) Noa: Vattnet hade verkligen [äntligen] sjunkit undan från jorden.