Samtal med GudSmakprov

Herren leder oss med sin röst och vi svarar honom med vår. Är det inte logiskt att han som kallar sig ordet hela tiden kommunicerar? Och att han som skapade oss att kommunicera med honom, offrade sig själv för att vi skulle kunna komma tillbaka till honom, och vet vad vi ska säga innan vi säger det och tycker om att höra vår röst tala till honom? 

Tack och lov bygger det mest betydelsefulla samtalet aldrig på vår godhet, prestationer eller kvalitén på våra frågor. Förmånen att få höra och bli hörd är enbart baserad på Jesu offer. 

Konversationen börjar när Herren når ut till oss. Gud är kärlek och hans kärlek måste nå en relation. Vårt ansvar är att känna igen hans röst och svara honom. Då svarar han trofast. Under tiden njuter vi av hans närvaro, lyder och förtröstar. Jag tror att den här löpande konversationen är vad Paulus uppmuntrade till när han sa, "be ständigt". Vi lyssnar antingen på Herren eller uttrycker något till honom och väntar förväntansfullt på hans svar. Det här är plikten och glädjen i våra liv. Så småningom finner vi att vi inte kan leva utan samtalets herre. Vi måste helt enkelt be.

Bön är nödvändigt för att bygga upp och stärka. Vårt samtal med Gud visar på vishet och ger frid. När vi inte vet hur vi ska fortsätta så är bön nästa förnuftiga steg. Det är en lättnad. Det är enkelt. Det är vila. 

Att tala och lyssna till Gud är det naturliga svaret på vårt behov att ha gemenskap med honom - just nu. Som Tevyas uppriktiga samtal med Gud i Spelman på taket, så talar vi och lyssnar hela tiden under vår dag. Herren kallar hela tiden och väntar på att vårt fokus ska skifta. Jag har ofta undrat varför det tar oss så lång tid att gå in i relationen. När vi vänder oss om, är vi där mitt i honom - han är svaret.