Samtal med GudSmakprov

Herrens röst är inte alltid hög. Den Heliga Anden viskar ofta. I stunder där han försiktigt pekar på något oroande är det en god idé att snabbt komma ifrån faran. På samma sätt, när han tyst visar på en välsignelse kan vi välja att lyda och kliva in i den möjligheten i tro. Herren upprepar inte alltid dessa smörjelser så vi måste vara uppmärksamma på hans röst och agera. 

En sommar eftermiddag fick jag en uppmaning som förändrade min inriktning på ett avgörande sätt. Flera av mina barn hade gått på en liten kristen skola i vårt område. En styrelsemedlem som också var en personlig vän, ringde mig för att fråga om jag kunde tänka mig att intervjuas för en tjänst som skrivinstruktör för mellan- och högstadiet i nästa skoltermin. 

Vilken oväntad föreställning. Jag minns väl hur jag vägde för och emot utan att det märktes på min röst i telefonen. Först kom det negativa: jag hade en konst examen. Jag visste sorgligt lite om att skriva läroplaner. Jag hade inte jobbat utanför hemmet på flera år. Att undervisa utanför vårt hem skulle verkligen störa vår stabila familjerutin. Denna tjänst skulle innebära mycket arbete-usch! Jag skulle inte ens veta vart jag skulle börja. Och varför skulle jag tro att jag skulle bli anställd istället för mer kompetenta lärare som intervjuades för denna tjänst? 

Sedan kom möjligheterna: tänk om detta var en möjlighet för att klara av terminsavgiften? Även lite inkomst skulle välsigna familjebudgeten. Dessutom så älskade jag att undervisa och var bra på det. En möjlighet att undervisa utanför hemmet skulle kunna vara en välkommen utmaning - hurra! Om Gud hade utvalt mig för denna position, skulle då inte hans vishet och kraft följa med uppdraget? 

I den trassliga stunden, talade Herren. Det var som att hans hand pressade på min axel - bara en gång och mjukt. Det var allt. Han angav att vägen till välsignelse var att intervjuas för detta jobbet. 

Jag blev anställd inom den månaden. Inom två månader hade Herren uppenbarat visionen för kursarbetet. Vid den tredje skrev jag läroplanen, interagerade med eleverna och överraskande nog så njöt jag till fullo av processen. Jag vet nu att utan den här utmaningen hade jag inte haft förmågan eller självförtroendet att skriva boken om bön, som sedan följde. Många välsignelser har följt detta enda steg av lydnad.