Samtal med GudSmakprov

Såsom en mamma som undervisar hemma använder jag delar av min sommar till att sätta mål och beställa läroplan. Sommaren 1999 var inget undantag, förutom att jag var extra fokuserad för att jag väntade vårt sjunde barn som skulle komma i oktober. Jag var tvungen att tänka igenom allt noggrant eftersom jag snart inte skulle hinna tänka alls. 

Efter mycket planering återstod ett betungande beslut. Samuel, som just skulle fylla fyra, kämpade med sitt tal. Jag misstänkte att talterapi skulle hjälpa. Men i ett skolschema där något så enkelt som att ta ett telefonsamtal kunde förstöra allt, kunde möten mitt under dagen kanske göra familjen distraherad. Å andra sidan, tänk om detta var året som Samuel hade bäst möjlighet att utveckla språket och jag bara var för lat för att ta honom till en enkel lektion? 

Jag minns tydligt lördagseftermiddag när jag gick ut för att tala med Herren under en promenad. Jag förklarade det för honom på följande sätt: "Det här är vad jag måste veta: bör Samuel få talterapi i år eller kan jag vänta tills han är fem?" Det var så pass enkelt och specifikt. Tystnad följde men jag var inte orolig. Herren skulle säkert visa mig. Jag visste för att han alltid hade gjort det innan. Så jag såg framåt med förväntan.

Följande dag var söndag och vår familj var i kyrkan som vanligt. När det var dags för predikan överraskade vår pastor Jessica Moffatt oss genom att svepa ner i mittgången utklädd som Suzanna Wesley (mamma till John Wesley, grundare av metodistkyrkan). I monologen som sedan följde, beskrev hon i första person med en engelsk dialekt hur det var att vara mamma till nitton barn! Hon beskrev sitt beroende av Gud vid många tillfällen och kom sedan till sin oro för sin son Samuel. Jag satte mig upp och rätade på ryggen. “Susanna” fortsatte med att förklara att Samuel Wesley var fem år gammal och hade aldrig talat ett enda ord. Plötsligt, en dag började han tala i fullständiga meningar.

När jag lyssnade från min plats i den tredje vänstra kyrkbänken urskilde jag Herrens röst. “Samuel kommer inte behöva tala tills han är fem. Vänta till nästa år för talterapi." Vilken frid, vilket förtroende som medföljde mina planer för hösten. Samuel fick talterapi året därpå och hans artikulation förbättrades avsevärt. 

Herren vill att vi ska ställa honom specifika frågor och bli ledda av hans vilja. Han bryr sig verkligen om detaljerna.