Samtal med GudSmakprov

Tidigt på 90-talet diskuterade jag och Richard (min man) om möjligheten att byta församling från den vi hade varit medlemmar i, i nästan 10 år. Vi längtade efter en modern lovsångsstil och såg inte att en förändring skulle ske på sikt. Efter många månader hade vi två eller tre kyrkor att välja på och planerade för ett byte. 

Under tiden hade vi kommit överens om att delta i en andlig förnyelsehelg. Männen deltog först och kvinnornas reträtt följde två helger senare. Vi var glada över möjligheten att få vara borta med Herren under tiden som vi var "mellan kyrkor". 

Richards 72 timmar blev en personlig väckelse - jag kunde se det på hans ansikte när han kom in genom dörren den söndagskvällen. När han beskrev det började jag uppriktigt längta efter min egen kommande reträtt. 

Efter att han delade många detaljer kom han till ämnet han taktiskt sparat till sist. Försiktigt förklarade han att Herren hade talat till honom under reträtten om att inte lämna vår kyrka - vi skulle stanna där. När jag till slut hade ord att svara utbrast jag häftigt att Herren definitivt inte hade uppenbarat det faktumet till mig, och att han uppenbarligen inte hört från Gud. Då svarade han vist att vi väntar och ser. 

Halvvägs igenom den sista dagen av min reträtt, talade Herren till mig också. Ett ögonblick var jag lyckligt omedveten och i nästa förstod jag tydligt: vi skulle stanna kvar i vår hemkyrka. Punkt slut. Min egen förutbestämda vilja slog i Guds fasta, orubbliga vilja som en snabb bil som slår in i ett stålräcke.

Skakad och illamående började jag gråta tårar av genuin sorg. Min lydnad begärdes. Vi blev ombedda att stanna kvar, men i den stunden kunde jag inte förstå Guds resonemang. Det tog många års perspektiv att förstå varför. Under tiden valde vi att lyda och stanna.

Det som följde var djupa snitt i min arroganta attityd - aj. Det följdes senare av en utbildning i ödmjukhet - aj, dubbelt upp. Några av de livslektioner jag värdesätter mest fick jag för att jag lydde och var tvungen att lära mig av dem. 

Till min förvåning genomgick vår kyrka en rekonstruktion i Guds varsamma tidpunkt. Nu vet jag av erfarenhet att Gud kan förändra vem som helst - även mig. Och att se väckelse i min hemkyrka var värt väntan. Välsignelse följer alltid lydnad.