Beroende av att vara upptagen: Tillfrisknande för en stressad själSmakprov

Jesus tempo är resolut

Jag läser i Markusevangeliet, kapitel 4. Efter en dag full av undervisning befinner sig Jesus tillsammans med sina lärjungar på en båt som korsar Galileiska sjön på väg mot den östra stranden. Utan förvarning bryter en enorm storm ut, som får vågorna att strömma in i båten och lärjungarna att tro att de kommer att sjunka. Detta ter sig vettigt för mig; om jag var på ett flyg som var på väg att störta skulle jag be, och om jag var på en båt som började gunga högre och högre, skulle jag också börja planera min egen begravning.

Stormen ökar alltmer runt omkring, lärjungarna är vettskrämda och där sover Jesus i aktern. Hans annars glada följare är upprörda. “Bryr du dig inte om att vi går under?” (vers 38) skriker de medan Jesus slumrar vidare.

Till slut vaknar han och tar sig an situationen, och utan stora åthävor ropar han, "Tig! Håll tyst!” (vers 39).

Häpnadsväckande nog talade han inte till lärjungarna utan till vinden och vågorna. Ännu mer häpnadsväckande: vinden och vågorna lydde. Markusevangeliet 4:39 säger, “Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt.”

Wow.

Vilket självförtroende. Vilken beslutsamhet. Vilken medvetenhet om att "riket ska komma.”

Det finns något som vi tenderar att missa här: När Jesus befallde stillhet, befallde han inte över bara en storm; han proklamerade frid och ro över ett helt rike. Han sa i själva verket: “Fred ska en dag råda i landet —överallt, alltid. Då kommer lejonet att lägga sig bredvid lammet; rovdjur och bytesdjur kommer att leva i fred.”

Det Jesus sa var det att, ja, detta är normalt och naturligt nu, men det nya normala är på ingång. När mitt rike kommer, kommer allt präglas av frid.

Dessutom, genom att anklaga lärjungarna för att vara fega, visade han för dem att de istället kunde ha ett fast och orubbligt förtroende —att de kunde njuta av ett tillstånd av vila när de så önskade det. Detta är något de inte kände till och något vi har svårt att tro på även idag. Friden finns för att vi ska till oss den! Den knackar alltid på dörren; vi behöver bara öppna dörren och välkomna den in. Vi måste vara öppna för det som erbjuds, kommer du ihåg det? Det här är ett fantastiskt målsättning. Jag har börjat förstå varför Jesus valde att leva som han gjorde. Tempot betydde något. Det rätta tempot betydde något. Kanske finns det hopp för mig fortfarande.