Beroende av att vara upptagen: Tillfrisknande för en stressad själSmakprov

Distraktioner

Jag ska erkänna att jag tycker att min elektroniska utrustning är mycket, mycket häftig. Och det är den verkligen. Men jag har lärt mig att det finns något som inte är så häftigt: att bli mer fascinerad av mina saker än av Gud.

Detta är inte ett problem för att jag säger det utan för att Gud gör det i Matteusevangeliet 11:28.

När Gud sa att vilan återfinns i honom menar han verkligen att vi finner vilan i honom. Översättning: den verkliga vilan hittas inte någon annanstans. Nyligen hörde jag en pastor i Maryland i USA som talade om skillnaden mellan att roa sig och att vila. Vi tenderar att göra det ena bättre än det andra och det vi gör bra är inte att vila. Ett typexempel: förra året åkte min familj och jag till Disney World en hel vecka och jag kom tillbaka mer utmattad än innan jag åkte. Och jag var verkligen trött när vi åkte. Jag kanske slapp vardagens stress, men hade jag ens vilat överhuvudtaget? Detta är vad Gud antyder här, att vila är sammankopplat med vårt sinnestillstånd.

Vi förstår att en hälsosam hjärtrytm är nödvändig för att bibehålla god hälsa. Regelbundna hjärtslag är ganska nödvändigt, eller hur? Något vi är trögare till att erkänna är att vår själ kräver rytm också. “Vi är alla medvetna om att ett friskt hjärta och en daglig och årlig regelbunden livsrytm är avgörande för hälsan,” skriver läkaren Christine Sine. “Vi vet också att om våra hjärtslag är oregelbundna så behöver vi träffa en doktor för kontroll. De flesta av oss är dock omedvetna om den andliga livsrytm som är precis lika avgörande för vår hälsa och vårt välmående. Eftersom våra liv alltmer frånkopplas från rytmen i Guds värld uppfattar vi inte Guds hjärtslag, som i en nästan omärklig viskning är där för att uppehålla oss, och vi är omedvetna om de symptom som skulle varna oss för en växande ohälsa”.

Så när Gud säger till oss, “Kom till mig och jag vill skänka er vila,” svarar vi inte.

Gud försöker igen: “Lätta era bördor, barn. Gå med mig och din vandring kommer att bli fri från bördor.” Inget svar nu heller.

Gud säger, “Jag vill inte att ni fascineras av saker utan av mig.” Fortfarande inget svar.

Tålmodigt och ihärdigt försöker Gud en fjärde gång: “Sakta ner. Höj din blick. Dröj kvar här med mig.”

Vi tror vi hör någonting. Vänta. Var det Guds röst? Vi sneglar upp mot himlen och säger, “Va? Gud? Var det du? Vad betyder att ‘dröja kvar’?”

Men innan han har en chans att svara hör vi subtila ljud från våra telefoner - som aviserar oss om nya textmeddelanden. Då kan vi inte låta bli utan rör våra tummar över våra telefoner. Ett poäng till våra själars fiende.