När tron brister: 10 dagar för att finna Gud i tvivlets skuggaSmakprov

Jag kan inte låta bli att inte fundera över om vi ser på bibeln på fel sätt. Kanske har vi varit så upptagna med hur en forntida bok löser alla våra historiska, kulturella, vetenskapliga och morala frågor att tvivlet har blivit oundvikligt. Men tänk om dess huvudsyfte inte är den intellektuella säkerheten utan att leda oss in i en blomstrande relation med Gud?

Kanske behöver vi se bibeln mindre genom moderna ögon (Hur är det rationellt?) eller postmoderna ögon (Hur talar det till mig?). Kanske behöver vi acceptera det för vad det är: en originell, konstig, svår, utmanande, inspirerande, inbjudande, paradigmstörande bok som, sida för sida, berättelse för berättelse, kulminerar i personen Jesus.

Och är det sant tar det tid som vilken annan relation som helst.

Vi behöver uthållighet att gräva i dess förgångna, skorpiga yta och låta sanningen bli synlig.

Och vi behöver en massa ödmjukhet att omorientera vårt tänkande när det sker.

Hur som helst, känner jag frid i att veta att att dess författare även var dess tvivlare. De kämpade också. Men de fortsatte att gå på Emmausvägen för de trodde att det till slut skulle vara värt allt. De hoppades att en dag, på något sätt, skulle de se sin Messias.

Och det är det som gör bibeln till, inte bara något man litar på, utan något man kan leva efter.