När tron brister: 10 dagar för att finna Gud i tvivlets skuggaSmakprov

Eftersom vi lever i en värld full av begränsningar tvivlar vi.

Eftersom vi inte har alla svar, uppstår naturligtvis frågor:

Hurdan är Gud? Hur kan jag lära känna honom? Vad är livets mening? Vilken väg ska jag gå?

En anonym mystiker från 1300-talet sa en gång att vi befinner oss "i icke-vetandets moln." Det är därför vi tvivlar. Vi ser inte alltid himlen.

Men det vi måste påminnas om här är att allt detta var en del av Guds plan. Han gjorde så här med avsikt. Han byggde in gränser i systemet. Det var ingen olycka. Han visste att vi skulle behöva leva med så mycket okänt. Och ändå valde han att låta den mänskliga historien se ut så här. . . . När Gud bestämde sig för att skapa kunde han ha valt tusen andra möjligheter. Men det gjorde han inte. Han valde denna värld. Han valde dig. Han valde mig. Gränser och allt. Och fortfarande kallade han det "bra".

Allt detta betyder att tvivel är normalt.

Det är en naturlig konsekvens av att leva i den här världen.

Du tvivlar inte för att du är en hemsk person eller för att du är mindre andlig än alla andra. Du tvivlar för att du är människa.

Detta är viktigt, eftersom så många kristna ser tvivel som om det vore en avskyvärd, frånstötande synd. . . .

När Gud skapade Adam och Eva gav han dem inte alla svar på livets svåraste frågor. Istället gav han dem möjlighet att utforska, ifrågasätta och lära sig. Han skapade en trädgård där mysterier kunde samexistera med tron. Detta betyder att när vi tvivlar blir inte Gud besviken på oss, därför att tvivel är en naturlig konsekvens av begränsningarna i vår förståelse. . . .

Tro handlar inte om att ha koll på allt, det handlar om vara öppen för möjligheter. Tro är omedelbar närhet, samhörighet, relation. Men för att nå dit behöver ibland våra övertygelser krossas, våra formler störas, våra frågor förbli obesvarade. Och det är där, i den djupa relationen som vi möter, inte en lista med religiösa klichéer, utan en Person. Där föds vänskapen.