När tron brister: 10 dagar för att finna Gud i tvivlets skuggaSmakprov

Klagan är ropet från ett hjärta som är krossat, blottat och oläkt. Det blickar in i lidandet, är förkrossat över sina trasiga kanter, vacklar, gråter och ropar efter rättvisa. Klagan motsätter sig ytliga, förpackade, förenklade svar. Den kräver stark autenticitet och är inte rädd för obesvarbara frågor.

Klagan är den tvivlande själens sång.

Vi lever dock i en tid då klagan inte har medvind. Vi vet inte hur vi ska hantera sorg. Vi föredrar förnekelse. Bilder och berättelser om lidande gör oss oroliga. Vi är det mest medicinerade landet någonsin. Vi bedövas av underhållning och digitaliserade distraktioner. Vi berusas av olika former av tröst. Och sedan, när ångesten öppnar upp för tuffa frågor om Gud och livet, förtränger och döljer vi det. Men det kan bara fungera tillfälligt. Som när en flod sköljer upp över sina stränder kan vi antingen förneka eller sträva efter att begränsa den förestående översvämningen eller också lära oss att leva på djupare vatten.

I Skriften finns många berättelser om män och kvinnor som gjorde just det. De såg vad som hände omkring dem, namngav orättvisan och krävde att Gud skulle förklara sig. David ropade: "Hur länge, Herre?" (Psaltaren 13:1). Jeremia var överväldigad av det förtryck han bevittnade och bönföll Gud att ingripa. Job blev förtvivlad. Jakob brottades. Moses utmanade. Abraham tvivlade. Maria ifrågasatte. Jesus grät.

Klagan är inte motsatsen till tro; det är så tron ser ut när den kommer i kontakt med sorg. Ju mer passionerat vi tror på Guds godhet, desto mer passionerat protesterar vi när hans godhet fördunklas.

Det var därför Jesus grät vid sin väns grav.

Det är okej att ge röst åt din ensamhet. Det är okej att ropa ut din klagan. Det är okej att vara arg.

Det är okej att inte ha alla svar.

Gud är den som springer mot oss, omfamnar oss och gråter med oss. Och då, genom våra tårar, ser vi att den gråtande har ärrade händer. Hans kropp är bruten, hans ansikte vanställt.

Vi inser att han också har lidit.