En vandring med Jesus - 40 dagars andakt i fastan inför påskSmakprov

Jesus visste att nu var allt fullbordat och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: "Jag är törstig".

Jesus hängde på träbjälken och kämpade för att kunna andas. Han visste att slutet var nära och ropade av fysisk smärta: "Jag törstar".”

Varför?

Det skulle naturligtvis kunna ha varit av djupa teologiska anledningar. Kanske pekade det på hans själs längtan för människor att komma in Guds kungarike. 

Egentligen tror jag att han ropade ut med spräckta läppar från sin mänsklighet. Ja, han var helt Gud. Men han var också helt människa. Han bar tortyren i sitt kött. Han våndades som människa för att kunna befria hela mänskligheten.

Han som är det levande vattnet uttrycker hur hemskt törstig han är.

Jesus accepterar sin törst. Han lägger undan sin rätt att vara osårbar och ödmjukar sig så att han kan nå en bräcklig mänsklighet.

Reflektion

Tror jag att jag kan göra allt själv? Har jag insett att sårbarhet inte innebär svaghet? Går jag till källan för det levande vattnet så att jag kan låta det flöda över till liv runtomkring mig?

Bön

Jesus, jag förundras över hur du överlät din sårbarhet för min skull. Att du – det levande vattnet – skulle låta dig uttrycka din törst så att jag kan identifiera mig i dig. Du led som människa. Du kände varje slag, piskrapp och varje spik som en människa. Jag faller ner inför dig i förundran. Amen