En vandring med Jesus - 40 dagars andakt i fastan inför påskSmakprov

Omkring klockan tre på eftermiddagen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabachthani?” (vilket betyder "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?").

Det ropet av övergivenhet är något vi aldrig riktigt kommer kunna förstå. Det var ett rop från den treenige Gudens inre. 

Jag har hört det förklaras att Jesus var så fördärvad av synden från hela världens dåtid, nutid och framtid att Gud Fadern var tvungen att vända bort sitt ansikte från sin älskade son. Som jag ser det klarade han inte av att se världens fördärv ta över det heliga syndfria Guds lamm.

Det här är den enda gången Jesus refererar till "Fadern" som "Gud". Jag tror inte vi någonsin kommer kunna förstå hur mäktig den stunden var. Men genom de orden blir övergivenheten Jesus fick uppleva uppenbar. Jesus fick uppleva vreden vi skulle fått utstå genom att ta på sig vår synd. Jesus offrade sin relation till Fadern.

Det var därför han grät och bad i Getsemane.

Under ytan finner vi det uppenbara i att Jesus fick uthärda korset utan att bry sig om skammen för att vinna den "glädje som väntade honom".

Reflektion

Låter jag ensamheten och övergivenheten från korset fatta tag i mitt hjärta? 

Bön

Jesus, jag kommer aldrig riktigt kunna förstå vad du gick igenom när du i mörkret ropade ut i övergivenhet. Men eftersom du uthärdade den ensamheten behöver jag aldrig vandra ensam. Jag är accepterad genom att du blev övergiven. Jag är förlåten för att du blev dömd. Oändlig nåd, hur kan det vara möjligt? Amen