Psaltaren 139:13-24
Psaltaren 139:13-24 Svenska Kärnbibeln (SKB)
För du har skapat mina njurar [mitt inre], du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11Ps 119:73Jes 44:24] [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.] Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt) är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild]. Underbara är dina verk, och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med). Min kropp (skelett) var inte dold för dig när jag formades i det fördolda. När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup, såg dina ögon min omformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo]. Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29] innan de tog form, innan någon av dem hade kommit. Hur ofattbara (dyrbara) är inte dina tankar om mig, Gud (El) [den mäktige, starke]! Hur ofantligt stor är inte summan av dem alla! Om jag skulle räkna dem skulle de vara fler än sandkornen. När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta], är jag fortfarande hos dig. [Följande fyra verser utelämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför den komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig gudsnärvaro.] Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden]! Bort från mig, ni blodtörstiga! De som talar om dig med svek i sinnet, de har fört dina städer i fördärvet. Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre (Jahveh), och avsky dem som gör uppror mot dig? Jag hatar dem med starkaste (fullständigt, omslutande) hat, de har blivit mina fiender. [David avslutar psalmen med samma verb som han använder i inledningen, se vers 1b-2, dock med en vädjan istället för i den indikativa formen ”Du rannsakar mig och känner mig”:] Rannsaka (genomsök, granska) mig Gud (El), och känn (bli intimt förtrogen med; var personligt involverad i) mitt hjärta (mitt innersta). [Ps 26:2] Pröva (undersök, testa) mig [som silver och guld renas, se Ps 66:10Ords 17:3] och känn [ta hand om] mina oroliga tankar (min oro – hebr. saraf). [Det hebreiska ordet med innebörden ”oroliga tankar” står i plural och används bara här och i Ps 94:19.] Och se [sedan] om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig], och led mig på den eviga vägen. [Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]
Psaltaren 139:13-24 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit. Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud, hur stor är inte deras mångfald! Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag ännu hos dig. Gud, om du ändå ville döda de ogudaktiga! Låt de blodtörstiga vika ifrån mig, de som talar om dig med svek i sinnet, de som har fört dina städer i fördärv. Skulle jag inte hata dem som hatar dig, HERRE? Skulle jag inte känna leda vid dem som står dig emot? Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit. Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.
Psaltaren 139:13-24 Karl XII 1873 (SK73)
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet. Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl. Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene. Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var. Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal! Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig. Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste. Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak. Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta. Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske. Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det; Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.
Psaltaren 139:13-24 Svenska 1917 (SVEN)
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl. Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit. Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald! Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig. Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig, de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv! Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot? Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit. Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar, och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
Psaltaren 139:13-24 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit. Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald! Räknar jag dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag kvar hos dig. Gud, om du bara ville döda de gudlösa! Bort från mig, ni blodtörstiga! De talar om dig med svek i sinnet, de har fört dina städer i fördärvet. Skulle jag inte hata dem som hatar dig, HERRE, och avsky dem som gör uppror mot dig? Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit. Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
Psaltaren 139:13-24 nuBibeln (NUB)
Du skapade organen inne i min kropp, du vävde samman mig i min mors livmoder. Jag prisar dig för det förunderliga, att jag är så underbart skapad! Dina verk är förunderliga, det vet jag väl. Mitt skelett var inte dolt för dig när jag formades i det tysta, när jag vävdes samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes. I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven innan någon av dem började. Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud! Hur enormt är inte deras antal! Om jag försökte räkna dem skulle de vara fler än sandkornen. När jag vaknar, är jag fortfarande hos dig. Gud, om du ändå ville döda de gudlösa, avlägsna de blodtörstiga från mig! De som talar svekfullt om dig, de som har missbrukat dina städer. HERRE, skulle jag inte hata dem som hatar dig, avsky dem som reser sig mot dig? Jag hatar dem starkt, de är mina fiender. Granska mig, Gud! Känn mitt innersta och pröva mig, känn mina oroliga tankar! Se om min väg leder bort från dig, och led mig på den eviga vägen.
Psaltaren 139:13-24 Bibel 2000 (B2000)
Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt. Dina tankar, o Gud, är för höga för mig, väldig är deras mångfald. Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen, når jag till slutet är jag ännu hos dig. Döda de onda, Gud! Låt mördarna försvinna, de som trotsar dig med sina ränker och fåfängt höjer sin röst mot dig. Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre, och avsky dem som reser sig mot dig? Jag hatar dem med glödande hat, mina fiender har de blivit. Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro, se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen.
