Psaltaren 139:13-24

Psaltaren 139:13-24 SKB

För du har skapat mina njurar [mitt inre], du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11Ps 119:73Jes 44:24] [Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.] Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt) är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild]. Underbara är dina verk, och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med). Min kropp (skelett) var inte dold för dig när jag formades i det fördolda. När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup, såg dina ögon min omformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo]. Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29] innan de tog form, innan någon av dem hade kommit. Hur ofattbara (dyrbara) är inte dina tankar om mig, Gud (El) [den mäktige, starke]! Hur ofantligt stor är inte summan av dem alla! Om jag skulle räkna dem skulle de vara fler än sandkornen. När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta], är jag fortfarande hos dig. [Följande fyra verser utelämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför den komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig gudsnärvaro.] Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden]! Bort från mig, ni blodtörstiga! De som talar om dig med svek i sinnet, de har fört dina städer i fördärvet. Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre (Jahveh), och avsky dem som gör uppror mot dig? Jag hatar dem med starkaste (fullständigt, omslutande) hat, de har blivit mina fiender. [David avslutar psalmen med samma verb som han använder i inledningen, se vers 1b-2, dock med en vädjan istället för i den indikativa formen ”Du rannsakar mig och känner mig”:] Rannsaka (genomsök, granska) mig Gud (El), och känn (bli intimt förtrogen med; var personligt involverad i) mitt hjärta (mitt innersta). [Ps 26:2] Pröva (undersök, testa) mig [som silver och guld renas, se Ps 66:10Ords 17:3] och känn [ta hand om] mina oroliga tankar (min oro – hebr. saraf). [Det hebreiska ordet med innebörden ”oroliga tankar” står i plural och används bara här och i Ps 94:19.] Och se [sedan] om det finns en fördärvlig (smärtsam) väg hos (i) mig [ett sätt som sårar dig och skadar mig], och led mig på den eviga vägen. [Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]