Psaltaren 139:13-24

Ty du har skapat mina njurar,  du sammanvävde mig i min moders liv.  Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart;  ja, underbara äro dina verk,  min själ vet det väl.  Benen i min kropp voro icke förborgade för dig,  när jag bereddes i det fördolda,  när jag bildades i jordens djup.  Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad;  alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,  de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.  Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud,  huru stor är icke deras mångfald!  Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden;  när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.  Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga!  Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,  de som tala om dig med ränker i sinnet,  de som hava bragt dina städer i fördärv!  Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE?  Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?  Jag hatar dem med starkaste hat;  ja, mina fiender hava de blivit.  Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta;  pröva mig och känn mina tankar,  och se till, om jag är stadd på en olycksväg,  och led mig på den eviga vägen.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Psaltaren 139:13-24