Psaltaren 139:13-24

Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var inte osynliga för dig när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit. Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud, hur väldig är inte deras mångfald! Räknar jag dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag kvar hos dig. Gud, om du bara ville döda de gudlösa! Bort från mig, ni blodtörstiga! De talar om dig med svek i sinnet, de har fört dina städer i fördärvet. Skulle jag inte hata dem som hatar dig, HERRE, och avsky dem som gör uppror mot dig? Jag hatar dem med starkaste hat, mina fiender har de blivit. Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Psaltaren 139:13-24