Andra Korinthierbrevet 11:22-33

De är hebreer — jag med; israeliter — jag med; Abrahams ättlingar — jag med. De tjänar Kristus — det gör jag ännu mer, för att nu tala som en dåre. Jag har arbetat mer än de flesta, suttit i fängelse mer än de flesta, fått prygel i övermått och ofta riskerat livet. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag, tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. Ofta har jag varit ute på resor, utsatt för faror i floder, faror från rövare, faror bland landsmän och bland hedningar, faror i städer, i öknar och på havet, faror bland falska bröder. Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder. Till allt annat kommer det som trycker mig varje dag: mina bekymmer för alla församlingarna. Ingen är svag utan att jag blir svag. Ingen kommer på fall utan att jag prövas som i eld. Om det ändå skall skrytas vill jag skryta med min svaghet. Vår herre Jesu Gud och fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. I Damaskus lät kung Aretas hövding bevaka staden för att gripa mig. Och från en öppning i muren firades jag ner i en korg och räddade mig undan honom.