Andra Korinthierbrevet 11:22-33
Andra Korinthierbrevet 11:22-33 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Är de hebreer? Det är jag också. Är de israeliter? Det är jag också. Är de Abrahams barn? Det är jag också. Är de Kristi tjänare? Det är jag ännu mer, för att nu tala likt en dåre. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna. Vem är svag utan att jag är svag? Vem kommer på fall utan att jag blir upptänd av iver? Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. Herren Jesu Gud och Fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. I Damaskus lät kung Aretas ståthållare bevaka staden för att gripa mig. Och från en öppning firades jag ner i en korg utefter muren och undkom honom.
Andra Korinthierbrevet 11:22-33 Nya Levande Bibeln (BSV)
De skryter över vilka de är: De är judar, men det är jag med. De hör till Israels folk, men det gör jag med. De är ättlingar till Abraham, men det är jag med. De skryter över allt de gör för Kristus - och nu talar jag som om jag helt hade mist förståndet ‑ men jag har gjort mer för Kristus än de flesta. Jag har arbetat hårdare än andra, suttit i fängelse oftare än andra, blivit slagen, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära att dö. Fem gånger har jag fått 39 piskrapp av judarna. Tre gånger har jag blivit slagen av romarna med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott. Ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. Jag har ofta varit ute på resor, där jag har mött faror på floder och blivit utsatt för rövare. Jag har förföljts både av mitt eget folk och av andra folk. Jag har varit utsatt för faror i städer, i öknar, på havet och bland falska efterföljare till Kristus. Jag har arbetat och slitit och ofta vakat hela nätter. Jag har varit hungrig och törstig och har ofta fått svälta. Jag har frusit och gått omkring i utslitna kläder. Och ovanpå allt detta har jag varje dag haft bekymmer för hur det ska gå för alla församlingar. Om någon har en svag tro, blir jag påmind om hur svag och beroende jag är av Gud. Och om någon överger sin tro på Jesus, plågas jag som av eld. Ja, om jag nu måste skryta, vill jag skryta över alla dessa händelser som visar min egen svaghet. Och Gud själv, som är Far till vår Herre Jesus och ska hyllas i evighet, kan intyga att jag inte har ljugit om något. Här är ännu ett exempel på vad jag har fått vara med om: När jag var i Damaskus lät kung Aretas landshövding sätta ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig. Men de troende firade ner mig i en korg från en öppning i stadsmuren, så att jag räddades undan landshövdingen.
Andra Korinthierbrevet 11:22-33 Karl XII 1873 (SK73)
De äro Ebreer, så är jag ock; de äro Israeliter, jag ock; de äro Abrahams säd, jag ock. De äro Christi tjenare (jag talar i fåvitsko), jag är fast mer; jag hafver mer arbetat; jag hafver mer hugg fått; jag hafver oftare varit fången; ofta varit i dödsnöd. Af Judomen hafver jag fem resor fått fyratio slag, ett mindre. Tre resor hafver jag varit stupad med ris; ena resa stenad; tre resor hafver jag varit i skeppsbrott; natt och dag hafver jag varit i hafsens djup. Jag hafver ofta färdats; jag hafver varit i farlighet i floder; i farlighet ibland mördare; i farlighet ibland Judarna; i farlighet ibland Hedningarna; i farlighet i städerna; i farlighet i öknene; i farlighet på hafvet; i farlighet ibland falska bröder; I mödo och arbete; i mycken vako; i hunger och törst; i mycken fasto; i frost och nakenhet; Förutan det som eljest påkommer, nämliga att jag dagliga öfverlupen varder, och bär omsorg för alla församlingar. Ho är svag, och jag varder icke svag? Ho förargas, och jag brinner icke? Efter jag ju skall berömma mig, så vill jag berömma mig af min svaghet. Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader, hvilkom vare pris i evighet, vet att jag icke ljuger. Landshöfdingen uti Damasco, på Konung Arete vägna, förvarade de Damasceners stad, och ville gripit mig; Och jag vardt i en korg genom ett fenster, öfver muren, nedersläppt, och undslapp hans händer.
Andra Korinthierbrevet 11:22-33 Svenska 1917 (SVEN)
Äro de hebréer, så är jag det ock. Äro de israeliter, så är jag det ock. Äro de Abrahams säd, så är jag det ock. Äro de Kristi tjänare, så är jag det ännu mer -- om jag nu får tala såsom vore jag en dåre. Jag har haft mer arbete, oftare varit i fängelse, fått hugg och slag till överflöd, varit i dödsnöd många gånger. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när. Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på djupa havet. Jag har ofta måst vara ute på resor; jag har utstått faror på floder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genom hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på havet, faror bland falska bröder -- allt under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, under hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och nakenhet. Och till allt annat kommer det, att jag var dag är överlupen, då jag måste hava omsorg om alla församlingarna. Vem är svag, utan att också jag bliver svag? Vem kommer på fall, utan att jag bliver upptänd? -- Om jag nu måste berömma mig, så vill jag berömma mig av min svaghet. Herren Jesu Gud och Fader, han som är högtlovad i evighet, vet att jag icke ljuger. I Damaskus lät konung Aretas' ståthållare sätta ut vakt vid damaskenernas stad för att gripa mig; och jag måste i en korg släppas ned genom en öppning på muren och kom så undan hans händer.
Andra Korinthierbrevet 11:22-33 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Är de hebreer? Jag också. Är de israeliter? Jag också. Är de Abrahams barn? Jag också. Är de Kristi tjänare? Nu talar jag som en galning: Jag är det ännu mer. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett. Tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit på öppet hav. Jag har ofta varit på resor, i faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under möda och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta fastande, frusen och naken. Utöver allt annat har jag det dagliga ansvaret, omsorgen om alla församlingarna. Vem är svag utan att jag blir svag? Vem faller utan att det bränner i mig? Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. Herren Jesu Gud och Far, välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. I Damaskus lät kung Aretas ståthållare bevaka staden för att gripa mig, och jag firades ner i en korg genom en öppning i muren och kom undan hans grepp.
Andra Korinthierbrevet 11:22-33 nuBibeln (NUB)
De är hebréer, men det är jag med. De hör till Israels folk, men det gör jag med. De är ättlingar till Abraham, men det är jag med. De tjänar Kristus – och nu talar jag som en dåre – men det gör jag ännu mer. Jag har arbetat hårdare än andra, suttit i fängelse oftare än andra, blivit slagen, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära att dö. Fem gånger har jag fått trettionio piskrapp av judarna. Tre gånger har jag blivit slagen med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott. Ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. Jag har ofta varit ute på resor, där jag har blivit utsatt för faror på floder, för faror från rövare, från mitt eget folk och från andra folk, blivit utsatt för faror i städer, i öknar, på havet och bland falska trossyskon. Jag har arbetat och slitit och ofta vakat hela nätter. Jag har varit hungrig och törstig och har ofta fått svälta. Jag har frusit och saknat kläder. Ovanpå allt detta har jag varje dag haft bekymmer för hur det ska gå för alla församlingar. Är någon svag utan att jag blir svag? Och om någon kommer på fall, plågas ju jag som av eld. Om jag nu måste skryta, vill jag skryta över min egen svaghet. Herren Jesus Gud och Fader, han som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. I Damaskus lät kung Aretas landshövding sätta ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig. Men jag firades ner i en korg från en öppning i stadsmuren, så att jag räddades undan honom.
Andra Korinthierbrevet 11:22-33 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Är de hebréer? Det är jag också. Är de israeliter? Det är jag också. Är de Abrahams barn? Det är jag också. Är de den Smordes (Kristi) tjänare? Nu talar jag som en galning: Jag är det ännu mer. [”Ännu mer” är samma ord ”hyper” som används om ”superapostlarna” i vers 5. Paulus är tvungen att avbryta sig själv här innan han fortsätter. Det är absurt och helt galet att jämföra vem som tjänar Jesus mest, men för att rädda korintierna från dessa falska ”superapostlar” tvingar han sig att fortsätta.] Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett. [Judarna piskade trettionio slag för att ha en säkerhetsmarginal så att inte budet i 5 Mos 25:3 överträddes.] Tre gånger har jag blivit piskad med spö. [Detta var ett romerskt straff, ett tillfälle var i Filippi, se Apg 16:23.] En gång har jag blivit stenad. [Detta skedde i staden Lystra under Paulus första resa, se Apg 14:19.] Tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit på öppet hav. [Totalt var Paulus med om minst fyra skeppsbrott. Det fjärde sker efter att detta brev har skrivits när han är på väg till Rom, se Apg 27:13-44.] Många gånger på mina resor har jag varit utsatt för: faror på floder [troligen farliga vadställen på översvämmade floder], faror bland rövare, faror från [judiska] landsmän, faror från hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på hav, faror på grund av falska bröder. Allt [detta] under möda och slit, ofta under vaknätter, ofta under hunger och törst, ofta fastande, ofta frusen och naken. Förutom allt annat [alla andra fysiska lidanden som Paulus inte nämnt i denna lista], finns det dagliga ansvaret (pressen från alla håll) och omsorgen om (oron för) alla församlingarna. [Paulus var en sann herde som kände med folket i församlingarna. Denna psykologiska press var minst lika svår att bära. I detta brev läser vi hur Paulus inte stannar i Troas, just på grund av oron över hur det gått för Titus och Paulus iver att få höra nyheter från Korint, se 2 Kor 2:12-13. Nu kommer två exempel:] Vem är svag utan att jag blir svag? Vem faller utan att det bränner i mig? Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. [Vilket visar på att det är Gud som verkat och han är den som får äran!] [Inför nästa uttalande inleder Paulus med en ed där han åkallar Herrens namn. Det kan tyckas märkligt, eftersom det inte är någon stor bedrift han berömmer sig av, snarare tvärtom. Troligtvis är det ett retoriskt grepp som visar att det som nu följer är ironi. Även nästa exempel, som är motsatsen till att bli nedfirad i en korg, hör till samma kategori, som är en parodi på superapostlarnas hisnande berättelser, se vers 5.] Herren Jesu Gud och Far, välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger: I Damaskus lät kung Aretas ståthållare bevaka staden för att gripa mig, och jag firades ner i en korg genom en öppning i muren och kom undan hans grepp.
Andra Korinthierbrevet 11:22-33 Bibel 2000 (B2000)
De är hebreer — jag med; israeliter — jag med; Abrahams ättlingar — jag med. De tjänar Kristus — det gör jag ännu mer, för att nu tala som en dåre. Jag har arbetat mer än de flesta, suttit i fängelse mer än de flesta, fått prygel i övermått och ofta riskerat livet. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio minus ett slag, tre gånger har jag slitit spö, en gång har jag stenats, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. Ofta har jag varit ute på resor, utsatt för faror i floder, faror från rövare, faror bland landsmän och bland hedningar, faror i städer, i öknar och på havet, faror bland falska bröder. Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder. Till allt annat kommer det som trycker mig varje dag: mina bekymmer för alla församlingarna. Ingen är svag utan att jag blir svag. Ingen kommer på fall utan att jag prövas som i eld. Om det ändå skall skrytas vill jag skryta med min svaghet. Vår herre Jesu Gud och fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. I Damaskus lät kung Aretas hövding bevaka staden för att gripa mig. Och från en öppning i muren firades jag ner i en korg och räddade mig undan honom.