2 Korintierbrevet 11:22-33

Är de hebréer? Det är jag också. Är de israeliter? Det är jag också. Är de Abrahams barn? Det är jag också. Är de den Smordes (Kristi) tjänare? Nu talar jag som en galning: Jag är det ännu mer. [”Ännu mer” är samma ord ”hyper” som används om ”superapostlarna” i vers 5. Paulus är tvungen att avbryta sig själv här innan han fortsätter. Det är absurt och helt galet att jämföra vem som tjänar Jesus mest, men för att rädda korintierna från dessa falska ”superapostlar” tvingar han sig att fortsätta.] Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett. [Judarna piskade trettionio slag för att ha en säkerhetsmarginal så att inte budet i 5 Mos 25:3 överträddes.] Tre gånger har jag blivit piskad med spö. [Detta var ett romerskt straff, ett tillfälle var i Filippi, se Apg 16:23.] En gång har jag blivit stenad. [Detta skedde i staden Lystra under Paulus första resa, se Apg 14:19.] Tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn har jag drivit på öppet hav. [Totalt var Paulus med om minst fyra skeppsbrott. Det fjärde sker efter att detta brev har skrivits när han är på väg till Rom, se Apg 27:13-44.] Många gånger på mina resor har jag varit utsatt för: faror på floder [troligen farliga vadställen på översvämmade floder], faror bland rövare, faror från [judiska] landsmän, faror från hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på hav, faror på grund av falska bröder. Allt [detta] under möda och slit, ofta under vaknätter, ofta under hunger och törst, ofta fastande, ofta frusen och naken. Förutom allt annat [alla andra fysiska lidanden som Paulus inte nämnt i denna lista], finns det dagliga ansvaret (pressen från alla håll) och omsorgen om (oron för) alla församlingarna. [Paulus var en sann herde som kände med folket i församlingarna. Denna psykologiska press var minst lika svår att bära. I detta brev läser vi hur Paulus inte stannar i Troas, just på grund av oron över hur det gått för Titus och Paulus iver att få höra nyheter från Korint, se 2 Kor 2:12-13. Nu kommer två exempel:] Vem är svag utan att jag blir svag? Vem faller utan att det bränner i mig? Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. [Vilket visar på att det är Gud som verkat och han är den som får äran!] [Inför nästa uttalande inleder Paulus med en ed där han åkallar Herrens namn. Det kan tyckas märkligt, eftersom det inte är någon stor bedrift han berömmer sig av, snarare tvärtom. Troligtvis är det ett retoriskt grepp som visar att det som nu följer är ironi. Även nästa exempel, som är motsatsen till att bli nedfirad i en korg, hör till samma kategori, som är en parodi på superapostlarnas hisnande berättelser, se vers 5.] Herren Jesu Gud och Far, välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger: I Damaskus lät kung Aretas ståthållare bevaka staden för att gripa mig, och jag firades ner i en korg genom en öppning i muren och kom undan hans grepp.