Scener ur påskens händelserSmakprov

Jag var där.
Jag såg allt.
Ängeln som talade om för mig att jag skulle bära Guds Son,
blicken i Josefs ögon när han trodde att jag hade svikit honom
och när han berättade för mig om sin dröm.
Den till synes oändliga vägen till Betlehem för folkräkningen,
och resorna till Jerusalem för att besöka templet och träffa vänner i staden.

Jag såg honom ta sina första steg och såg honom ramla,
Josef och jag lärde honom att läsa och efter det var han alltid i synagogan eller följde med rabbinerna och ställde frågor och lyssnade på deras berättelser.

Idag var det annorlunda,
varje steg
och varje fall
var en plåga.
Min pojke gick knappt att känna igen, de hade behandlat honom så skoningslöst.
Jag vet inte var jag hittade styrkan att stå vid foten av korset,
men Johannes var där med mig och min son, han tittade på mig och bad mig ta hand om Johannes och att han i sin tur skulle ta hand om mig. Det är svårt att beskriva kärleken i hans ögon men den fyllde mitt brustna hjärta med hopp.

Jag mindes myrragåvan som resenärerna gav oss, jag kom ihåg löftet från ängeln och vad min son sa så många gånger, att jag inte skulle vara rädd. Jag vet inte vad som ska hända efter idag, efter den här fruktansvärda dagen, men jag vet att det finns mer, att det fortfarande finns hopp, att även hans död på ett så brutalt sätt kan ha mening och kan rädda oss alla. Herre, förbarma dig över oss alla.

Snälla, be med mig, förena dej med mig i dessa ord: Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, som det var i begynnelsen, är nu och alltid kommer att vara, Amen.

Denna monolog användes ursprungligen som en del av en Långfredagspromenaden som hållits av Witness-liturgi. Använd den tillsammans med skriften som inspirerade den för att reflektera över dessa två grundläggande händelser.

Sätt dig in i Marias situation när du ser på dessa händelser, begrunda hennes upplevelse av den här dagen och av den kommande uppståndelsen.