Scener ur påskens händelserSmakprov

Jag var där,
det är förmodligen mer än 30 år sedan,
men det är ändå inte en kväll man lätt glömmer.

Jag var upp på kullen, på natten och vaktade fåren, när det plötsligt blev så ljust att det nästan var dagsljus. Vi omringades av änglakörer som sjöng "ära åt Gud i höjden" och som sa åt oss att gå in till staden.

Jag vet inte vad jag förväntade mig, men det var inte en bebis och en mamma som såg ut att vara ungefär i min ålder.
Men, vi visste, och det är svårt att beskriva exakt, men det här barnet var fantastiskt, Gud var verkligen närvarande,
och Maria, det är mammans namn, hon log mot mig fastän hon var djupt försjunken i sina tankar.

Vi höll kontakten och strävade efter att träffas med några års mellanrum. De senaste tre eller så åren har förändrat allt, men jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta; barnet jag dyrkade blev mannen jag såg bli korsfäst!

Mitt hjärta krossades. Jag hade hoppats att Jesus var Messias, och Maria är övertygad om att han är det, men det här verkar så... slutgiltigt!

Jag måste gå till Maria, så att vi kan trösta varandra.

Denna monolog användes ursprungligen som en del av en Långfredagspromenaden som hållits av Witness-liturgi. Använd den tillsammans med skriften som inspirerade den för att reflektera över dessa två grundläggande händelser.

Vad betyder inkarnationen och korsfästelsen för dig personligen?