Hållningen inför advent: En daglig julandaktSmakprov

Hopp är någonting förunderligt. Det är lätt att ha ända tills det inte längre är det; lätt att hålla fast vid ända tills någonting går fel. Det är ett ord som som smyckar vår bönebok och är konst på våra väggar. Det är så allestädes närvarande i vår kultur att det kanske har förlorat sin kraft.

Hebreerbrevet 6:19 berättar för oss att hoppet vi har genom Guds son, Jesus, är ett ankare för våra själar.

Precis som ett ankare som håller fiskebåten på plats under en rasande storm, så är också hoppet i Kristus när världen runt omkring oss skakar under våra fötter. När vi inte har några fler svar. När vi är färdiga att ge upp.

Precis som David när hans egen son var inställd på att störta honom från tronen eller som Maria när hon var omskakad av nyheterna om att hon skulle bära Guds son i sin jungfruliga kropp, så är också vi inbjudna till ett heligt fasthållande, ett fasthållande vid Gud, som lovar oss ett sant o h evigt hopp när världen ser ut att falla sönder. Som ett ankare är hoppet vi har i Kristus stabilt, närvarande och orubbligt.

Reflektion:

• Hur kan du omvärdera hoppet i Kristus från att vara en trevlig, abstrakt idé till en gripbar livlina under tider av förvirring och problem?
• Vilken inställning bär du med dig in i den här jultiden, som stör din förmåga att känna hopp?
• Var i Skriften kan du bli påmind om att stå stadig i hoppet till honom och se framåt mot hans fasta och eviga hopp?

Håll fast vid hoppet på Gud idag och låt det vara ett ankare för din själ.