Hållningen inför advent: En daglig julandaktSmakprov

Bön är det förhållningssätt som Gud inbjuder oss till när vi känner press från vår omvärld. När vi känner oss tyngda av den trasiga verkligheten som vi lever i.

Skönheten i bönen är att den Helige Ande lovar att föra vår talan, även när vi inte kan hitta de rätta orden.

Jesus bjuder oss att ta våra tunga bördor och lägga ner dem vid hans fötter. Det kan vara svårt för oss att göra, eller så kan vi ännu känna ångesten när vi lämnar över våra bekymmer till honom. Men han lovar att ta emot vår börda, oberoende av hur stor den är.

Jesus inbjuder oss att finna vila i hans suveränitet. Det är skönheten i gåvan från barnet i krubban. Han är Immanuel–Gud med oss.

Låt oss be.

Jesus, jag kommer inför dig och medger att den här tiden av året kan bli utmanande. Jag erkänner att jag vissa dagar inte känner glädje och underbar förväntan inför din ankomst. Vissa dagar känner jag mig nertyngd av det år som har gått.

Trots förlusterna, sorgen, förvirringen och osäkerheten vet jag Herre, att jag kan klara av spänningen mellan din godhet och tyngden från den här världen utan att förlora tron.

Jag vet att, även när det inte verkar finnas någon mening, så är du fortfarande god. Jag ber att, när jag förbereder festen inför din födelse, kan jag vara fylld med frid och förväntan. Du är den stora kungen som bär alla bördor på dina skuldror, den stora kungen som lyfter upp mitt huvud mot höjderna och lyfter mina fötter ur slam och dy.

Amen.