Herrens bönSmakprov

Perspektiv

Ty riket är ditt och makten och äran i evighet, amen.

Den här sista frasen av Herrens bön förekommer inte i de tidigaste manuskripten av Nya Testamentet och även om den nästan alltid sägs i kyrkor, så relaterar de flesta moderna bibelöversättningar den till en fotnot. Personligen håller jag fast vid den. En anledning är att judiska böner på Jesus tid generellt avslutades med någon form av välsignelse till Gud och det är troligt att de tidiga kristna gjorde något liknande. En annan anledning är att bönen börjar med lovprisning och det är en passande idé att avsluta den på ett liknande sätt. Och slutligen, om denna fras utelämnas så lämnar den dig i en mycket obekväm situation där det sista du ber om hänvisar till "den onde". Jag tycker att det är viktigt att påminna oss själva om att när vi ber nu liksom i historien, har djävulen inte det sista ordet.

Den sista frasen vill uppmuntra oss att vända oss ifrån våra böner om försörjning, förlåtelse och skydd och se helheten. Det ger vår existens perspektiv. Låt mig uppmärksamma tre saker.

För det första påminns vi om att riket bör vara det viktigaste i våra liv. Vi ställs alla inför oändliga val i livet, som vilket jobb vi ska ta, hur vi ska spendera vår tid eller våra pengar. Dessa val är distraherande och kan lätt dominera vårt tänkande. Här säger Gud att du ska lyfta dina ögon från de bekymmer som upptar dig: den stora presentationen, bilens skick, din vacklande ekonomi eller smärtan i din axel och istället se upp mot Guds rike.

För det andra påminner frasen oss om att målet med våra liv är att bygga Guds rike och ge honom äran. Det finns en berömd, faktiskt ökänd affisch från första världskriget där en liten flicka, sittande i sitt fars knä, frågar honom: "Far, vad gjorde DU under det stora kriget?". Faderns obekväma min antyder att svaret är: "Väldigt lite".' Men låt oss flytta den frågan från ett krig långt tillbaka till vår nuvarande existens. Du ser att det är en fråga som i olika former plågar många människor när de går i pension eller när de närmar sig livets slut. "Vad gjorde jag med alla de timmar Gud gav mig? Vad använde jag min energi till? Vad har jag uppnått av varaktigt värde?' Verkligheten är att det enda målet för mänsklig existens som har ett oförgängligt värde, är Guds rike.

Den tredje är att vi påminns om att vi behöver få tag i Guds kraft i våra liv. Vår Fader utmanar oss och ställer krav på våra liv. Att försöka leva ut denna bön i vår egen kraft är som gjord för stress, utmattning och misslyckande. Vårt enda hopp är att söka den Helige Andes kraft för att hjälpa oss.

Till sist, låt mig kommentera det korta ordet amen. Att säga amen är att bekräfta det som har sagts. Det är att säga låt det ske! Det är som att avsluta ett brev med en signatur, räcka upp handen i samförstånd över något beslut eller till och med trycka på skicka-knappen i ett e-postmeddelande. Vi säger till Gud: "Allt vi har bett om, låt det hända!"

Så efter en bön kan du med självförtroende i slutet säga: amen!

Och må Gud svara dig!