Farliga bönerSmakprov

Tillintetgör mig

Det är bra att be om trygghet och välsignelse, men tänk om du vill ha mer än det? Tänk om du vill ha kraft från den Helige Ande, styrka från himlen, orubblig tro, äkta närhet med din Far?

Istället för att du bara ber Gud om trygghet, om att få mer, om beskydd över ditt liv, kanske du borde be Gud att han ska tillintetgöra dig.

När jag tänker på att be bönen "Herre, tillintetgör mig", tänker jag på en upplevelse som Amy och jag en gång hade i vår hemgrupp. En riktigt iskall onsdagskväll i januari, satt vi i ett varmt och mysigt rum tillsammans med sju eller åtta andra par, vi diskuterade just farliga böner.

Vi var alla överens om att vi ville be bönen—och mena den—men vi kunde inte förneka att vi var oroliga över konsekvenserna. Den kvinna som först tog till orda, var seriös i att hon ville be så, men erkände att hon tvekade ändå. Hon är en älskad fru och mamma till fyra barn, hon har troget följt Jesus sedan andra året på high school (vilket ungefär motsvarar gymnasium i Sverige, övers anm.). Hon tjänade i söndagsskolan i kyrkan, gav troget tionde, hjälpte fosterbarn, deltog i bibelstudium varje vecka, och hon var ofta frivillig till att be högt i grupper.

Men när hon blev konfronterad om att be Gud om att tillintetgöra henne, vägrade hon. "Jag är ledsen, men jag måste vara ärlig", sa hon, "jag vill inte be Gud om att tillintetgöra mig". Jag är rädd för vad som skulle kunna hända då. Jag är mamma till fyra barn. Jag älskar dem alldeles för mycket. Att be Gud om att tillintetgöra mig är helt enkelt alldeles för läskigt för mig att någonsin kunna göra. Tänk om jag skulle bli sjuk, deprimerad eller måste lämna min familj?”

De flesta andra i vår hemgrupp, nickade instämmande.

Men min följdfråga står kvar, den gäller oss alla: vad förlorar vi genom att klamra oss fast vid vår bekvämlighet?

Vad är det som vi går miste om när vi kämpar för att undvika smärta och besvär?

Jesus sa, "Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det" (Matteusevangeliet 16:25). Jesus bjuder inte in oss till ett liv som är enkelt och tryggt, han säger att vi ska kapitulera och offra det. Vår högsta önskan borde inte vara att vår vilja ska ske, utan att hans vilja ska ske. Jesus uppmanar oss att dö bort från våra egna liv, så att vi kan leva stund för stund, dag för dag - för honom. Det betyder att lämna våra mysiga vardagsrum och trygga böner, för att verkligen uppleva vad det betyder att bli tillintetgjord för andras skull.

Genom att vara på den säkra sidan, riskerar vi att gå miste om något oerhört mer värdefullt än vår trygghet och bekvämlighet. Vi har ingen aning om den välsignelse som följer när vi vågar bli tillintetgjorda av Gud.

Lukas skriver, "Sedan tog han [Jesus] ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min kropp som blir offrad för er. Gör detta till minne av mig" (Lukas evangelium 22:19). Nästan alla bibeltolkare är överens om att Jesus instruktion att "göra detta" ger troende ett sätt att minnas, ära och fira hans död och uppståndelse. Men en del tror att Jesus "göra detta" även hänvisar till hur vi ska leva. Tänk om Jesus inte bara menar en ritual som vi gör då och då i kyrkan? Tänk om han även bjöd in oss att vara utgivna och utgjutna varje dag? Vad skulle hända om vi hade modet, djärvheten och tron att be "Gud, tillintetgör mig"?

Vi minns ju inte bara Jesus när vi tar nattvarden i kyrkan. Vi minns honom i hur vi dagligen ska leva våra liv. Eftersom Jesus kropp var utgiven och hans blod blev utgjutet för oss, borde vi leva för honom varje dag genom att vara utgivna och utgjutna.

Detta låter väl inte direkt inbjudande. Vem vill vara "utgiven" och "utgjuten"? I bästa fall låter det smärtsamt, och i sämsta fall eländigt. Men det är genom att ge våra liv som vi finner äkta glädje. Istället för att försöka få igenom vår egen vilja, låter vi hans vilja regera. Istället för att försöka fylla våra liv med allt vi önskar, tömmer vi våra liv för att kunna göra skillnad i andras liv.

Äkta överlåtelse inför Gud är inte en engångsföreteelse; det är ett dagligt beslut. Paulus sa "Jag dör varje dag" (Första Korintierbrevet 15:31, Svenska Folkbibeln 2015). Vad betyder det? Han valde att korsfästa sina egna önskemål varje dag, för att kunna leva fullständigt efter Guds önskemål. Om du har modet att be denna bön, förbered dig. Var beredd att lära känna Gud, och vara känd av Gud, på ett sätt som du aldrig tidigare upplevt.

Du kan välja det trygga. Men min magkänsla säger att du vill ha mer än det. Jag valde annorlunda. Jag är en trosfylld person som är beredd att riskera precis allt. Jag skulle aldrig förolämpa Gud med att tänka smått och leva tryggt. Om det finns välsignelse på andra sidan överlåtelsen, så tillintetgör mig.