Farliga bönerSmakprov

Varför du behöver be djärva böner 

Liksom så många andra, kämpade jag flera år med att be konsekvent och effektivt. Trots goda intentioner, blev jag ofta distraherad och till och med uttråkad när jag bad. Ung pastor som jag var, fick jag hjälp av en vän att inse att det var dags för en förändring. Allt för länge hade jag tolererat trolösa böner samtidigt som jag visste att Gud ville att jag skulle få ut mer, och jag ville lära känna honom på ett djupare plan.

"Du Craig, tror du att Gud fortfarande gör mirakler?"

"Självklart," sa jag.

"Bra -- för dina böner är så tama."

Jag försökte att skratta med honom, men skämtet sved -- framförallt för att han hade rätt.

Jag tog till mig sanningen i hans observation och försökte inte försvara mig. Jag kunde inte förneka att han hade påtalat en sanning som jag redan visste om, men inte ville erkänna: mina böner var patetiska.

Denna läsplan är till för dem som har fastnat i slentrianmässig bön, som ber samma sak om och om igen, förutsägbara och trygga böner.

Vi tjänar en Gud som kan göra mer än vad vi kan be eller tänka. Det är dags att sluta ta det säkra före det osäkra. Vi skapades inte för att leva komfortabla liv. Vi är passionerade och kraftfulla, laddade för att förändra världen radikalt! Jag tror att denna läsplan kommer att uppmuntra dig att ta dig utanför dina gränser och inspirera dig till att be riskabla böner och leva djärvt.

När jag började studera Bibeln djupare, förundrades jag över alla variationer av böner som Guds folk bad. De bad inte bara för saker som var väldigt personliga -- som att få barn till exempel (Första Samuelsboken 1:27) -- utan även väldigt praktiska böner, för att få mat (Matteusevangeliet 6:11) och att undkomma sina fiender (Psaltaren 59:2-3). Ibland verkar det som att bönen viskas stilla till en kärleksfull Gud. Andra gånger skriker de bönen åt honom i vånda och frustration.

Bönerna var ärliga. Desperata. Eldiga. Modiga. Äkta. Och där satt jag och bad att Gud skulle bevara mig och välsigna min hamburgare med pommes.

Min vän hade rätt.

Mina böner var tama.

Du kanske kan relatera. Det handlar inte om att du inte tror på böner, det gör du, men de har blivit slentrian. Du ber för samma utmaningar och samma önskemål, på samma sätt, vid samma tid, om du försöker be överhuvudtaget. Du vet troligtvis att du borde be mer, med mer passion och med mer tro. Du vill prata med Gud och lyssna på honom, du vill ha samma intima konversation med honom som du skulle ha med din partner eller din vän. Du skulle verkligen vilja, men vet inte hur. Så dina böner förblir trygga.

Platta. Bleka. Förutsägbara. Stela. Tråkiga.

Det min vän sa, övertygade mig om att det var dags för en förändring i mitt böneliv. Alldeles för länge hade jag tolererat matta, trolösa och för det mesta, tomma böner. Jag visste att Gud ville att jag skulle få ut mer av mitt böneliv, och jag ville lära känna Gud på ett djupare plan, trots att jag tvekade, eftersom jag inte visste vad som skulle krävas av mig.

När vi längtar efter att kommunicera med Gud genom äkta, sårbara och intima böner, kommer han inte att linda in oss i en bubbla av andlig trygghet. Han kommer istället att spräcka vår bubbla av vad-får-jag-ut-av-det och bjuda in oss till att lita på honom även om vi inte vet vad han kommer att göra härnäst. Vissa dagar känner vi oss välsignade. Andra dagar möter vi utmaningar, motsättningar och trakasserier. Samtidigt kommer varje stund av djärv bön att vara fylld av hans närvaro.

Är du redo för mer? Är du trött på att ta det säkra före det osäkra? Är du redo att be böner som är vågade, trosfyllda, ärar Gud, förändrar liv och förvandlar världen?

Om du är det, är denna bibelplan för dig.

Jag varnar dig. Det kommer att vara gupp på vägen. När du börjar be saker som "rannsaka mig, bryt ner mig, sänd mig" kan du komma att uppleva dalar, attacker, prövningar, plågor, svårigheter, modfälldhet och till och med krossat hjärta. Men det kommer och finnas glädje i tron, förundran över mirakler, lättnaden i att ge upp och tillfredsställelsen i att behaga Gud.

Det är dags att sluta be trygga böner.

Det är dags att börja prata, verkligen prata med -- och verkligen lyssna till -- Gud.

Det är dags för djärva böner.