Psaltaren 105:1-45

Dela

Psaltaren 105:1-45 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken! Sjung till hans ära, lovprisa honom, tala om alla hans under! Beröm er av hans heliga namn! De som söker HERREN må glädja sig av hjärtat. Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte. Tänk på de under han har gjort, på hans tecken och hans domslut, ni Abrahams barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda. Han är HERREN, vår Gud, över hela jorden når hans domar. Han tänker för evigt på sitt förbund, på det ord han påbjudit för tusen släkten, på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak. Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund. Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land, det skall bli er arvedel. Då var de en liten skara, de var få och främlingar i landet. De vandrade från folk till folk, från ett land till ett annat. Han tillät ingen att skada dem, han straffade kungar för deras skull: Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont! När han sände hungersnöd över landet så att de led brist på bröd, då sände han en man framför dem, Josef som blev såld till slav. Man slog hans fötter i bojor, i järn låg han bunden, till den tid då hans ord uppfylldes och HERRENS tal bevisade hans oskuld. Då släpptes han på kungens befallning, folkens härskare gav honom fri. Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över allt han ägde, för att binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet. Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land. HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än deras ovänner. Han förvandlade deras hjärtan, så att de hatade hans folk och handlade svekfullt mot hans tjänare. Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som han utvalt. De gjorde hans tecken bland dem och under i Hams land. Han sände mörker och allt blev mörkt, och de stod inte emot hans ord. Han förvandlade deras vatten till blod och deras fiskar dog. Deras land vimlade av paddor, ända in i deras kungars kamrar. Han befallde och svärmar av insekter kom, mygg över hela deras land. Han gav dem hagel i stället för regn och sände eldslågor i landet. Han slog ner deras vinstockar och fikonträd och bröt sönder träden i landet. Han befallde och gräshoppor kom och gräsmaskar i oräknelig mängd. De åt upp alla örter i landet, de åt upp grödan på marken. Han slog allt förstfött i landet, förstlingen av deras livskraft. Så förde han dem ut med silver och guld, i hans stammar stapplade ingen. Egyptierna gladde sig när de drog ut, ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem. Han bredde ut ett moln till skydd och en eld som lyste om natten. De bad, och han lät vaktlar komma och mättade dem med bröd från himlen. Han öppnade klippan och vatten flödade, det rann genom öknen som en ström. Ty han tänkte på sitt heliga löfte till Abraham, sin tjänare. Så förde han ut sitt folk med glädje, sina utvalda med jubel. Han gav hednafolkens länder åt dem, det folken arbetat ihop fick de ärva, för att de skulle hålla hans stadgar och ta vara på hans undervisning. Halleluja!

Psaltaren 105:1-45 Svenska 1917 (SVEN)

Tacken HERREN,      åkallen hans namn,  gören hans gärningar kunniga bland folken.  Sjungen till hans ära,      lovsägen honom,  talen om alla hans under.  Berömmen eder av hans heliga namn;  glädje sig av hjärtat      de som söka HERREN.  Frågen efter HERREN och hans makt,  söken hans ansikte beständigt.  Tänken på de underbara verk som han har gjort,  på hans under och hans muns domar,  I Abrahams, hans tjänares, säd,  I Jakobs barn, hans utvalda.  Han är HERREN, vår Gud;  över hela jorden gå hans domar.  Han tänker evinnerligen på sitt förbund,  intill tusen släkten på vad han har stadgat,  på det förbund han slöt med Abraham  och på sin ed till Isak.  Han fastställde det för Jakob till en stadga,  för Israel till ett evigt förbund;  han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land,  det skall bliva eder arvedels lott.»  Då voro de ännu en liten hop,  de voro ringa och främlingar därinne.  Och de vandrade åstad ifrån folk till folk,  ifrån ett rike bort till ett annat.  Han tillstadde ingen att göra dem skada,  han straffade konungar för deras skull:  »Kommen icke vid mina smorda,  och gören ej mina profeter något ont.»  Och när han bjöd hungersnöd komma över landet  och fördärvade allt deras livsuppehälle,  då sände han åstad en man framför dem:  Josef blev såld till träl.  Man slog hans fötter i bojor,  i järn fick han ligga fjättrad,  till den tid då hans ord uppfylldes,  då HERRENS tal bevisade hans oskuld.  Då sände konungen och lät släppa honom lös,  folkens behärskare gav honom fri.  Han satte honom till herre över sitt hus,  till att råda över all hans egendom;  han skulle binda hans furstar efter sin vilja  och lära hans äldste vishet.  Och Israel kom till Egypten,  Jakob blev en gäst i Hams land.  Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt  och mäktigare än dess ovänner voro,  de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk,  till att lägga onda råd mot hans tjänare.  Han sände Mose, sin tjänare,  och Aron, som han hade utvalt.  De gjorde hans tecken ibland dem  och under i Hams land.  Han sände mörker och lät allt bliva mörkt;  och de stodo icke emot hans ord.  Han förvandlade deras vatten till blod  och lät så deras fiskar dö.  Deras land kom att vimla av paddor,  ända in i deras konungars kamrar.  Han bjöd, och flugsvärmar kommo,  mygg i hela deras land.  Han gav dem hagel för regn,  eldslågor sände han i deras land.  Och han slog deras vinträd och fikonträd  och bröt sönder träden i deras land.  Han bjöd, och gräshoppor kommo,  och gräsmaskar i tallös mängd.  De åto upp alla örter i deras land,  de åto upp frukten på deras mark.  Och han slog allt förstfött i deras land,  förstlingen av all deras kraft.  Så förde han dem ut, med silver och guld,  och i hans stammar var ingen som stapplade.  Egyptierna gladde sig, när de drogo ut;  ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.  Han bredde ut ett moln till skygd,  och en eld för att lysa om natten.  De begärde, då lät han vaktlar komma,  och med bröd från himmelen mättade han dem.  Han öppnade klippan, och vatten flödade;  det gick genom öknen såsom en ström.  Ty han tänkte på sitt heliga ord,  på sin tjänare Abraham.  Så förde han ut sitt folk med fröjd,  med jubel dem som han hade utvalt.  Han gav åt dem hedningarnas länder,  och folkens förvärv fingo de till besittning,  för att de skulle hålla hans stadgar  och taga hans lagar i akt.  Halleluja!

Psaltaren 105:1-45 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken! Sjung till honom, lovsjung honom, tala om alla hans under! Ha er ära i hans heliga namn! De som söker HERREN ska glädja sig av hjärtat. Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte. Tänk på de under han gjort, på hans tecken och hans muns domar, ni Abrahams barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda. Han är HERREN vår Gud, över hela jorden når hans domar. Han minns för evigt sitt förbund, i tusen släktled ordet han gett, förbundet han slöt med Abraham och eden han gav till Isak. Han bestämde det för Jakob som en lag, för Israel som ett evigt förbund: "Till dig ger jag Kanaans land som er arvedel och egendom." Då var de en liten skara, de var få och främlingar i landet. De vandrade från folk till folk, från ett rike till ett annat. Han lät ingen förtrycka dem, han straffade kungar för deras skull: "Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!" Han sände svält över landet och lät dem lida brist på bröd, men han sände en man framför dem, Josef som såldes till slav. Man slog hans fötter i bojor och lade järn om hans hals, tills det han sagt slog in och HERRENS ord bevisade hans oskuld. Då släpptes han på kungens befallning, folkens härskare gav honom fri. Han satte honom till herre över sitt hus, till härskare över allt han ägde, till att binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet. Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land. HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt, starkare än deras fiender. Han vände deras hjärtan till att hata hans folk, till att handla svekfullt mot hans tjänare. Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som han utvalt. De gjorde hans tecken bland dem och under i Hams land. Han sände mörker och allt blev mörkt, och de stod inte emot hans ord. Han förvandlade deras vatten till blod och lät deras fisk dö. Deras land vimlade av grodor, ända in i deras kungars kamrar. Han befallde, och det kom flugsvärmar och mygg över hela deras rike. Han gjorde regnet till hagel och sände eldslågor i deras land. Han slog ner deras vinstockar och fikonträd och knäckte träden i deras rike. Han befallde, och det kom gräshoppor och gräshoppslarver i oräknelig mängd. De åt upp all grönska i landet, slukade grödan på marken. Han slog allt förstfött i landet, förstlingen av all deras livskraft. Så förde han ut dem med silver och guld, i hans stammar stapplade ingen. Egypten gladde sig när de drog ut, skräck för Israel hade fallit över dem. Han bredde ut ett moln till skydd och en eld till att lysa i natten. De bad, och han sände vaktlar och mättade dem med bröd från himlen. Han öppnade klippan och vattnet flödade, det rann i öknen som en ström, för han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham. Så förde han ut sitt folk med fröjd, sina utvalda med jubel. Han gav dem hednafolkens länder, det folken förvärvat fick de ärva, för att de skulle hålla hans lagar och följa hans undervisning. Halleluja!

Psaltaren 105:1-45 nuBibeln (NUB)

Prisa HERREN, åkalla honom. Gör hans verk kända för alla folk. Sjung och spela till hans ära, berätta om alla hans under! Lovprisa hans heliga namn, låt dem som söker HERREN få en innerlig glädje! Vänd er till HERREN och hans kraft, sök honom ständigt. Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort, hans under och den dom som han uttalat, ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Han är HERREN, vår Gud. Över hela jorden sträcker sig hans domar. Han minns för evigt sitt förbund, sina befallningar för tusen generationer, det förbund som han slöt med Abraham, och sin ed till Isak. Han bekräftade det till Jakob som en stadga, till Israel som ett evigt förbund. Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land till arv och egendom.” Fastän de var få till antalet, en liten skara främlingar, och vandrade från folk till folk, från rike till rike, lät han ingen förtrycka dem, och han straffade kungar för deras skull. ”Rör inte mina smorda, skada inte mina profeter!” Han sände hungersnöd över landet och förstörde deras matförråd. Men han hade före dem sänt en man, Josef, som såldes som slav. Bojor sattes på hans fötter och en järnring runt hans hals, tills den dag hans ord gick i uppfyllelse, och HERRENS ord gav honom rätt. Då lät kungen släppa honom fri, folkens kung befriade honom. Kungen gjorde honom till herre över sitt hus, till härskare över hela sin egendom, för att leda hans furstar som han ville och lära hans äldste vishet. Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land. Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt, han gjorde dem mer talrika än deras fiender. Han vände egypterna till att hata hans folk, till konspiration mot hans tjänare. Han sände sin tjänare Mose, och Aron, som han hade utvalt. De utförde hans tecken bland dem, under i Hams land. Han sände mörker, så att allting blev mörkt. De hade inte gjort uppror mot hans ord. Han förvandlade deras vatten till blod och lät deras fiskar dö. Deras land vimlade av grodor, ända in i deras furstars sängkammare. Han befallde, och svärmar av flugor kom, mygg över hela deras land. I stället för regn gav han dem hagel och eldslågor i landet. Han slog ner deras vinrankor och fikonträd, och alla träd vräktes omkull i deras land. På hans befallning kom gräshoppssvärmar och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel. De åt upp allt grönt i deras land, och de åt upp skörden på deras mark. Slutligen dödade han allt förstfött i deras land, alla deras manliga nyfödda. Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld, och det fanns ingen i dess stammar som stapplade. Egypterna gladde sig när de gav sig iväg, för de hade drabbats av fasor för Israels skull. Han bredde ut ett moln som skydd och en eld som lyste om natten. De bad, och han sände vaktlar, han mättade dem med bröd från himlen. Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra landet. För han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham. Han ledde ut sitt folk under jubel, sina utvalda under glädjerop. Han gav dem land som tillhört andra folk. De fick överta frukten av deras möda, för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Psaltaren 105:1-45 Bibel 2000 (B2000)

Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk! Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under! Prisa stolt hans heliga namn, de som söker Herren må glädja sig. Sök er till Herren och hans makt, träd ständigt fram inför honom. Tänk på de under han har gjort, hans tecken och hans domslut, ni barn till Abraham, hans tjänare, söner till Jakob, hans utvalde. Han är Herren, vår Gud, över hela jorden når hans domar. För evigt minns han sitt förbund, i tusen släktled det bud han gav, förbundet han slöt med Abraham och sin ed till Isak. Han gav det till Jakob som en stadga, till Israel som ett evigt förbund: »Åt dig skall jag ge Kanaans land till arv och egendom.« Fastän de var så få, en liten skara främlingar som vandrade från folk till folk, från det ena riket till det andra, lät han inte någon förtrycka dem. Han tuktade kungar för deras skull: »Rör inte mina smorda, skada inte mina profeter!« Han sände hungersnöd över landet, tog deras bröd ifrån dem. Före dem hade han sänt en man, Josef, som blev såld till slav. Man satte hans fötter i bojor och fjättrade honom med halsjärn, tills det han hade sagt slog in och Herrens ord gav honom rätt. Kungen lät frige honom, folkens härskare släppte honom fri. Han gjorde honom till herre över sitt hus, till härskare över allt han ägde, för att stormännen skulle fostras efter hans vilja och de äldste skolas i vishet. Israel kom till Egypten, i Hams land fick Jakob bo. Sitt folk gjorde Herren fruktsamt, han lät dem bli flera än deras fiender. Han fick egypterna att hata hans folk och handla listigt mot hans tjänare. Han sände sin tjänare Mose och Aron som han hade utvalt. I Egypten gjorde han sina tecken, i Hams land sina under. Han sände mörker och allt blev mörkt, men de trotsade hans ord. Han förvandlade vattnet till blod och dödade all deras fisk. Deras land vimlade av grodor, ända in i kungagemaken. Han befallde, och flugsvärmar kom, myggor över hela deras rike. Han gjorde regnet till hagel och sände eldslågor över landet. Han slog ner deras vinstockar och fikonträd, knäckte träden i deras rike. Han befallde, och gräshoppor kom, gräshoppsyngel utan tal. De slukade allt grönt i landet, förstörde markens gröda. Han dräpte allt förstfött i deras land, det först avlade bland dem. Han lät Israel dra ut med silver och guld, i dess stammar sviktade ingen. Egypterna gladde sig när de drog bort, ty de hade gripits av skräck för dem. Han bredde ut ett moln till skydd och sände en eld att lysa om natten. De bad, och han skickade vaktlar och mättade dem med bröd från himlen. Han öppnade klippan, och vatten flödade, det rann som en ström i det torra landet. Ty han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham och lät sitt folk dra ut med fröjd, sina utvalda dra ut med jubel. Han gav dem andra folks länder, de övertog frukten av deras möda, för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.