Psaltaren 105:1-45

Psaltaren 105:1-45 SFB98

Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken! Sjung till hans ära, lovprisa honom, tala om alla hans under! Beröm er av hans heliga namn! De som söker HERREN må glädja sig av hjärtat. Fråga efter HERREN och hans makt, sök alltid hans ansikte. Tänk på de under han har gjort, på hans tecken och hans domslut, ni Abrahams barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda. Han är HERREN, vår Gud, över hela jorden når hans domar. Han tänker för evigt på sitt förbund, på det ord han påbjudit för tusen släkten, på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak. Han fastställde det för Jakob som en stadga, för Israel som ett evigt förbund. Han sade: Åt dig ger jag Kanaans land, det skall bli er arvedel. Då var de en liten skara, de var få och främlingar i landet. De vandrade från folk till folk, från ett land till ett annat. Han tillät ingen att skada dem, han straffade kungar för deras skull: Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont! När han sände hungersnöd över landet så att de led brist på bröd, då sände han en man framför dem, Josef som blev såld till slav. Man slog hans fötter i bojor, i järn låg han bunden, till den tid då hans ord uppfylldes och HERRENS tal bevisade hans oskuld. Då släpptes han på kungens befallning, folkens härskare gav honom fri. Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över allt han ägde, för att binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet. Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land. HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än deras ovänner. Han förvandlade deras hjärtan, så att de hatade hans folk och handlade svekfullt mot hans tjänare. Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som han utvalt. De gjorde hans tecken bland dem och under i Hams land. Han sände mörker och allt blev mörkt, och de stod inte emot hans ord. Han förvandlade deras vatten till blod och deras fiskar dog. Deras land vimlade av paddor, ända in i deras kungars kamrar. Han befallde och svärmar av insekter kom, mygg över hela deras land. Han gav dem hagel i stället för regn och sände eldslågor i landet. Han slog ner deras vinstockar och fikonträd och bröt sönder träden i landet. Han befallde och gräshoppor kom och gräsmaskar i oräknelig mängd. De åt upp alla örter i landet, de åt upp grödan på marken. Han slog allt förstfött i landet, förstlingen av deras livskraft. Så förde han dem ut med silver och guld, i hans stammar stapplade ingen. Egyptierna gladde sig när de drog ut, ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem. Han bredde ut ett moln till skydd och en eld som lyste om natten. De bad, och han lät vaktlar komma och mättade dem med bröd från himlen. Han öppnade klippan och vatten flödade, det rann genom öknen som en ström. Ty han tänkte på sitt heliga löfte till Abraham, sin tjänare. Så förde han ut sitt folk med glädje, sina utvalda med jubel. Han gav hednafolkens länder åt dem, det folken arbetat ihop fick de ärva, för att de skulle hålla hans stadgar och ta vara på hans undervisning. Halleluja!