YouVersion logga
Sök ikon

Psaltaren 105:1-45

Psaltaren 105:1-45 - Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk! Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under! Prisa stolt hans heliga namn, de som söker Herren må glädja sig. Sök er till Herren och hans makt, träd ständigt fram inför honom. Tänk på de under han har gjort, hans tecken och hans domslut, ni barn till Abraham, hans tjänare, söner till Jakob, hans utvalde. Han är Herren, vår Gud, över hela jorden når hans domar. För evigt minns han sitt förbund, i tusen släktled det bud han gav, förbundet han slöt med Abraham och sin ed till Isak. Han gav det till Jakob som en stadga, till Israel som ett evigt förbund: »Åt dig skall jag ge Kanaans land till arv och egendom.« Fastän de var så få, en liten skara främlingar som vandrade från folk till folk, från det ena riket till det andra, lät han inte någon förtrycka dem. Han tuktade kungar för deras skull: »Rör inte mina smorda, skada inte mina profeter!« Han sände hungersnöd över landet, tog deras bröd ifrån dem. Före dem hade han sänt en man, Josef, som blev såld till slav. Man satte hans fötter i bojor och fjättrade honom med halsjärn, tills det han hade sagt slog in och Herrens ord gav honom rätt. Kungen lät frige honom, folkens härskare släppte honom fri. Han gjorde honom till herre över sitt hus, till härskare över allt han ägde, för att stormännen skulle fostras efter hans vilja och de äldste skolas i vishet. Israel kom till Egypten, i Hams land fick Jakob bo. Sitt folk gjorde Herren fruktsamt, han lät dem bli flera än deras fiender. Han fick egypterna att hata hans folk och handla listigt mot hans tjänare. Han sände sin tjänare Mose och Aron som han hade utvalt. I Egypten gjorde han sina tecken, i Hams land sina under. Han sände mörker och allt blev mörkt, men de trotsade hans ord. Han förvandlade vattnet till blod och dödade all deras fisk. Deras land vimlade av grodor, ända in i kungagemaken. Han befallde, och flugsvärmar kom, myggor över hela deras rike. Han gjorde regnet till hagel och sände eldslågor över landet. Han slog ner deras vinstockar och fikonträd, knäckte träden i deras rike. Han befallde, och gräshoppor kom, gräshoppsyngel utan tal. De slukade allt grönt i landet, förstörde markens gröda. Han dräpte allt förstfött i deras land, det först avlade bland dem. Han lät Israel dra ut med silver och guld, i dess stammar sviktade ingen. Egypterna gladde sig när de drog bort, ty de hade gripits av skräck för dem. Han bredde ut ett moln till skydd och sände en eld att lysa om natten. De bad, och han skickade vaktlar och mättade dem med bröd från himlen. Han öppnade klippan, och vatten flödade, det rann som en ström i det torra landet. Ty han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham och lät sitt folk dra ut med fröjd, sina utvalda dra ut med jubel. Han gav dem andra folks länder, de övertog frukten av deras möda, för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk! Sjung och spela till hans ära, tala om alla hans under! Prisa stolt hans heliga namn, de som söker Herren må glädja sig. Sök er till Herren och hans makt, träd ständigt fram inför honom. Tänk på de under han har gjort, hans tecken och hans domslut, ni barn till Abraham, hans tjänare, söner till Jakob, hans utvalde. Han är Herren, vår Gud, över hela jorden når hans domar. För evigt minns han sitt förbund, i tusen släktled det bud han gav, förbundet han slöt med Abraham och sin ed till Isak. Han gav det till Jakob som en stadga, till Israel som ett evigt förbund: »Åt dig skall jag ge Kanaans land till arv och egendom.« Fastän de var så få, en liten skara främlingar som vandrade från folk till folk, från det ena riket till det andra, lät han inte någon förtrycka dem. Han tuktade kungar för deras skull: »Rör inte mina smorda, skada inte mina profeter!« Han sände hungersnöd över landet, tog deras bröd ifrån dem. Före dem hade han sänt en man, Josef, som blev såld till slav. Man satte hans fötter i bojor och fjättrade honom med halsjärn, tills det han hade sagt slog in och Herrens ord gav honom rätt. Kungen lät frige honom, folkens härskare släppte honom fri. Han gjorde honom till herre över sitt hus, till härskare över allt han ägde, för att stormännen skulle fostras efter hans vilja och de äldste skolas i vishet. Israel kom till Egypten, i Hams land fick Jakob bo. Sitt folk gjorde Herren fruktsamt, han lät dem bli flera än deras fiender. Han fick egypterna att hata hans folk och handla listigt mot hans tjänare. Han sände sin tjänare Mose och Aron som han hade utvalt. I Egypten gjorde han sina tecken, i Hams land sina under. Han sände mörker och allt blev mörkt, men de trotsade hans ord. Han förvandlade vattnet till blod och dödade all deras fisk. Deras land vimlade av grodor, ända in i kungagemaken. Han befallde, och flugsvärmar kom, myggor över hela deras rike. Han gjorde regnet till hagel och sände eldslågor över landet. Han slog ner deras vinstockar och fikonträd, knäckte träden i deras rike. Han befallde, och gräshoppor kom, gräshoppsyngel utan tal. De slukade allt grönt i landet, förstörde markens gröda. Han dräpte allt förstfött i deras land, det först avlade bland dem. Han lät Israel dra ut med silver och guld, i dess stammar sviktade ingen. Egypterna gladde sig när de drog bort, ty de hade gripits av skräck för dem. Han bredde ut ett moln till skydd och sände en eld att lysa om natten. De bad, och han skickade vaktlar och mättade dem med bröd från himlen. Han öppnade klippan, och vatten flödade, det rann som en ström i det torra landet. Ty han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham och lät sitt folk dra ut med fröjd, sina utvalda dra ut med jubel. Han gav dem andra folks länder, de övertog frukten av deras möda, för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Psaltaren 105:1-45

Psaltaren 105:1-45