Nehemja 9:6-38
Nehemja 9:6-38 Bibel 2000 (B2000)
Du, Herre, är den ende. Himlen har du gjort, himlarnas himmel och hela dess härskara, jorden och allt som lever där, haven och allt som finns i dem. Du är den som ger liv åt allt, och himlens härskara tillber dig. Du är Herren Gud, som utvalde Abram, som förde honom från Ur i Kaldeen och gav honom namnet Abraham. Du fann att han var dig trogen, och du slöt ett förbund med honom: det land som beboddes av kanaaneer, hettiter och amoreer, perisseer, jevuseer och girgasheer lovade du hans ättlingar. Och du höll ditt löfte, ty du är trofast. Du såg hur våra fäder led i Egypten, vid Sävhavet hörde du deras rop. Du gjorde tecken och under med farao, hans tjänare och folket i hans land, ty du såg deras övermod mot våra fäder och gjorde ditt namn ryktbart intill denna dag. Havet klöv du framför dem, och de gick genom havet på torr mark. Förföljarna vräkte du i djupet, som en sten i mäktiga vatten. Du ledde dem om dagen i en pelare av moln och om natten i en pelare av eld, som lyste den väg de skulle gå. Du steg ner på Sinaiberget och talade med dem från himlen. Du gav dem rätta stadgar och riktiga lagar, goda bud och befallningar. Din heliga sabbat kungjorde du, och befallningar, bud och lag gav du dem genom din tjänare Mose. Du gav dem bröd från himlen mot hungern, vatten ur klippan mot törsten. Du befallde dem att gå och ta i besittning det land du svurit att ge dem. Men våra fäder blev övermodiga och styvnackade och lyssnade inte till dina befallningar. De vägrade att lyda och ville inte minnas de under som du hade gjort med dem. De var styvnackade och tog saken i egna händer och ville återvända till slaveriet i Egypten. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek, och du övergav dem inte. De gjorde sig en gjuten kalv och sade: »Detta är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten!« och de hädade dig grovt. Ändå övergav du dem inte i öknen, ty din barmhärtighet är stor. Molnpelaren vek inte från dem om dagen utan ledde dem på deras väg. Eldpelaren lyste för dem om natten på den väg de skulle gå. Du gav dem din goda ande för att undervisa dem. Du vägrade dem inte manna att äta, du gav dem vatten i deras törst. I fyrtio år sörjde du för dem i öknen så att de inte saknade något. Deras kläder slets inte ut, och deras fötter svullnade inte. Du gav dem folk och riken, som du gjorde till deras randområden. Så intog de länder som tillhörde Sichon, kungen i Heshbon, och Og, kungen av Bashan. Deras barn gjorde du talrika som himlens stjärnor, och du lät dem komma till det land som deras fäder blivit lovade att ta i besittning. Och barnen tog landet i besittning. Framför dem underkuvade du kanaaneerna som bodde i landet, och du gav dem i deras våld, både kungarna och folket i landet, de fick göra med dem vad de ville. De intog befästa städer och bördiga landområden. De tog i besittning välfyllda hus, vattencisterner och vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd. De åt, de blev mätta och feta och frossade på dina rika gåvor. Men de satte sig upp mot dig. De gjorde uppror och vände ryggen åt din lag, de dödade dina profeter, som med varningar sökte föra dem åter, och de hädade dig grovt. Du utlämnade dem åt förtryckare, de levde under förtryck. Då ropade de i sin nöd till dig, och du hörde det i din himmel. I din stora barmhärtighet sände du dem räddare, de räddades ur förtryckarnas våld. Men när allt var lugnt igen gjorde de på nytt vad som är ont inför dig. Du prisgav dem åt fiender, som fick herraväldet över dem. När de åter ropade till dig hörde du det i himlen och räddade dem i din barmhärtighet, gång på gång. Med varningar sökte du få dem att vända tillbaka till din lag. Men de var övermodiga och lydde inte dina befallningar. De syndade mot dina stadgar, som ger liv åt den som följer dem. De spjärnade emot i trots, de var sturska och vägrade lyda. Du hade tålamod med dem i många år och lät din ande varna dem genom dina profeter, men de ville inte lyssna. Då gav du dem i de främmande folkens våld, men i din stora barmhärtighet förgjorde du dem inte helt, och du övergav dem inte, ty du är en nådig och barmhärtig Gud. Och nu, vår Gud, store, väldige, fruktansvärde Gud, du som troget står fast vid ditt förbund: visa inte likgiltighet för allt lidande som vi fått utstå — våra kungar, våra furstar och präster, våra profeter, våra fäder, ja, hela ditt folk — från de assyriska kungarnas tid ända till denna dag. Du har varit rättvis vad som än har drabbat oss, du har visat dig trogen även när vi förbrutit oss. Våra kungar och våra furstar, våra präster och våra fäder handlade inte efter din lag, lyssnade inte på dina befallningar och de varningar du givit. Och fast de hade sitt eget rike och njöt allt det goda du givit dem, fast de ägde det rymliga och bördiga land som du hade låtit dem inta, tjänade de ändå inte dig, vände inte om från det onda de gjorde. I dag är vi slavar. I det land du gav våra fäder, att njuta dess frukter och goda gåvor, där är vi slavar i dag. Dess rika gröda tillfaller kungar som du satt över oss för våra synders skull. Över våra kroppar och över vår boskap härskar de egenmäktigt. Vår nöd är stor. Med hänsyn till allt detta avlägger vi ett högtidligt löfte som vi låter nedteckna. På det förseglade dokumentet står våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
Nehemja 9:6-38 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Du ensam är HERREN. Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem, och du håller dem alla vid liv. Himlens härskara tillber dig. Du, HERRE, är den Gud som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham. Du fann hans hjärta trofast inför dig och du slöt förbund med honom: att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, jebusiternas och girgaseernas land. Du lät dina ord gå i uppfyllelse, ty du är rättfärdig. Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet. Du gjorde tecken och under mot farao, mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land. Ty du visste hur övermodigt egyptierna behandlade dem. Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än idag. Havet delade du framför dem, så att de gick mitt igenom det på torr mark. Men deras förföljare sänkte du i djupet, som en sten i väldiga vatten. Med en molnstod ledde du dem om dagen och med en eldstod om natten för att lysa dem på den väg de skulle gå. På Sinai berg steg du ner och du talade till dem från himlen, gav dem rättfärdiga föreskrifter och sanna lagar, goda stadgar och bud. Om din heliga sabbat gav du dem kunskap och bud, stadgar och lagar gav du dem genom din tjänare Mose. Bröd från himlen gav du dem när de hungrade, vatten ur klippan lät du komma när de törstade. Du bjöd dem gå och ta i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat ge dem. Men våra fäder handlade övermodigt. De var hårdnackade och lyssnade inte på dina befallningar. De vägrade lyssna och kom inte ihåg de under som du hade gjort bland dem. De var hårdnackade och valde i sin upproriskhet en anförare för att vända tillbaka till sitt slaveri. Men du är en Gud som förlåter, nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd. Du övergav dem inte, fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade: "Detta är din gud, som har fört dig upp ur Egypten", och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser. Men i din stora barmhärtighet övergav du dem ändå inte i öknen. Molnstoden vek inte ifrån dem om dagen utan ledde dem på vägen, och eldstoden upplyste om natten den väg de skulle gå. Din gode Ande gav du för att undervisa dem. Ditt manna nekade du inte deras mun, och vatten gav du dem när de törstade. I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att ingenting fattades dem. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte. Du gav dem riken och folk och delade ut åt dem olika områden. De intog Sichons land, det land som tillhörde kungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, kungen i Basan. Deras barn gjorde du talrika som stjärnorna på himlen. Du förde dem in i det land som du lovat deras fäder att komma till och ta i besittning. Och deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade för dem landets invånare, kananeerna, och gav dessa i deras hand, både kungarna och landets folk, och de gjorde med dem som de ville. De intog befästa städer och en bördig jord och tog i besittning hus fulla med allt gott, och uthuggna brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i mängd. De åt, blev mätta och välmående och njöt av din stora godhet. Men de blev olydiga och upproriska mot dig, de kastade din lag bakom sin rygg. De dödade dina profeter som varnade dem och ville få dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till grova hädelser. Då gav du dem i deras fienders hand och dessa förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och från himlen hörde du det. Efter din stora barmhärtighet gav du dem befriare, som frälste dem ur deras fienders hand. Men när de kom till ro, gjorde de åter det som var ont inför dig. Då lämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fick råda över dem. Men åter ropade de till dig, och från himlen hörde du det, du räddade dem efter din barmhärtighet många gånger. Du förmanade dem för att föra dem tillbaka till din undervisning. Men de var övermodiga och lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter, fastän den människa som håller dem får leva genom dem. De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna. Du hade tålamod med dem i många år och förmanade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade inte. Då gav du dem i de främmande folkens hand. Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på dem och övergav dem inte. Ty du är en nådig och barmhärtig Gud. Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller förbundet och bevarar nåd, må du inte anse den plåga vara för ringa som har drabbat oss, våra kungar, våra furstar, våra präster, våra profeter, våra fäder och hela ditt folk - från de assyriska kungarnas dagar ända till denna dag. Du är rättfärdig i allt det som har kommit över oss, ty du har visat dig trofast, men vi har varit ogudaktiga. Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder höll inte din lag och gav inte akt på dina bud och de varningar du gav dem. Fast de levde i sitt eget rike med allt det goda som du skänkte dem i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem, har de ändå inte tjänat dig eller vänt om från sina onda gärningar. Se, idag är vi slavar, i det land som du gav åt våra fäder för att de skulle äta dess frukt och dess goda, se, där är vi slavar. Dess rika skörd ges åt de kungar som du har satt över oss för våra synders skull. De råder över våra kroppar och vår boskap som de behagar, och vi är i stor nöd." På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
Nehemja 9:6-38 Karl XII 1873 (SK73)
Herre, du äret allena; du hafver gjort himmelen och alla himlars himlar, med all deras här, jordena och allt det deruppå är, hafvet och allt det derinne är; du gör allt lefvande, och den himmelske hären tillbeder dig. Du äst Herren Gud, som Abram utvalde, och förde honom ut ifrån Ur i Chaldeen, och nämnde honom Abraham. Och du fann hans hjerta trofast för dig, och gjorde ett förbund med honom, till att gifva hans säd de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Phereseers, Jebuseers och Girgaseers land; och du hafver hållit din ord; ty du äst rättfärdig. Och du hafver sett till våra fäders jämmer i Egypten, och hört deras rop vid röda hafvet; Och gjort tecken och under på Pharao, och alla hans tjenare, och på allt folket i hans land; ty du förnam, att de voro stolte emot dem; och hafver gjort dig ett Namn, såsom det i denna dag för ögon är; Och hafver åtskiljt hafvet för dem, så att de gingo torre midt igenom hafvet; och kastat deras förföljare i djupet, såsom stenar i mägtig vatten; Och fört dem om dagen uti en molnstod, och om nattena uti en eldstod, till att lysa dem på vägen, den de drogo; Och hafver nederstigit uppå berget Sinai, och talat med dem af himmelen, och gifvit dem rättvisa rätter, och trofast lag, god bud och seder; Och kungjort dem din helga Sabbath; och budit dem bud, seder och lag, genom din tjenare Mose; Och gifvit dem bröd af himmelen, då de hungrade, och låtit gå vatten utaf bergklippone, då dem törste; och sagt dem, att de skulle gå in, och taga in landet, der du dina hand öfver upplyft hade, att du skulle det gifva dem. Men våre fäder vordo stolte och halsstyfve, så att de icke lydde din bud; Och ville icke höra dem, och tänkte intet uppå din under, som du med dem gjort hade; utan vordo halsstyfve, och uppkastade en höfvitsman, att de skulle vända sig till sin träldom i sine olydno; men du, (min) Gud, gaf dem till, och var dem nådelig, barmhertig, tålig, och af en stor barmhertighet, och öfvergaf dem icke. Och ändock de gjorde en gjuten kalf, och sade: Det är din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver; och gjorde stor försmädelse; Likväl öfvergaf du dem icke i öknene, efter din stora barmhertighet; och molnstoden vek icke ifrå dem om dagen, att ledsaga dem på vägen; ej heller eldstoden om nattena, till att lysa dem på vägen, den de drogo. Och du gafst din goda Anda, till att undervisa dem; och ditt Man vände du icke ifrå deras mun, och gaf dem vatten, när dem törste. I fyratio år besörjde du dem i öknene, så att dem intet fattades; deras kläder föråldrades intet, och deras fötter svullnade intet; Och gaf dem rike och folk, och fördelade dem här och der, så att de intogo Sihons land, Konungens i Hesbon, och Ogs land, Konungens i Basan. Ock förökade du deras barn, såsom stjernorna på himmelen, och lät komma dem i landet, det du deras fäder tillsagt hade, att de skulle draga derin, och intaga det. Och barnen kommo derin, och togo landet in; och du undertryckte för dem landsens inbyggare, de Cananeer, och gafst dem uti deras händer, och deras Konungar, och folken i landena, så att de gjorde med dem efter sin vilja. Och de vunno fasta städer, och ett fett land, och intogo hus full med allahanda ägodelar, uthuggna brunnar, vingårdar, oljogårdar och trä, der man af äter, väl mång. Och de åto och vordo mätte och fete, och lefde i vällust af dine stora godhet. Men de vordo olydige, och vordo dig genstörtige, och kastade din lag tillrygga bakom sig, och slogo ihjäl dina Propheter, som dem betygade att de skulle omvända sig till dig; och gjorde stor försmädelse. Derföre gafst du dem uti deras fiendars hand, hvilke dem betvingade; och uti deras ångests tid ropade de till dig; och du hörde dem af himmelen, och genom dina stora barmhertighet gafst du dem frälsare, som dem hulpo utu deras fiendars hand. När de nu till rolighet kommo, vände de om igen, till att göra det ondt var för dig; så öfvergaf du dem uti deras fiendars hand, att de skulle råda öfver dem. Så omvände de sig då, och ropade till dig; och du hörde dem af himmelen, och halp dem efter dina stora barmhertighet i flera resor. Och du lät betyga dem, att de skulle omvända sig till din lag; men de voro stolte, och lydde intet din bud, och syndade emot dina rätter; hvilka om en menniska gör, lefver hon derutinnan; och vände sina skuldror bort, och vordo halsstyfve, och lydde intet. Och du fördröjde i mång år med dem, och lät betyga dem genom din Anda i dina Propheter; men de skötte der intet om, derföre hafver du gifvit dem i folks hand i landena. Dock, af dine stora barmhertighet, hafver du icke platt gjort ända på dem, eller öfvergifvit dem; förty du äst en nådelig och barmhertig Gud. Nu, vår Gud, du store Gud, mägtige och förskräckelige, du som håller förbund och barmhertighet; akta icke ringa all den vedermöda, som på oss drabbat hafver, och på våra Konungar, Förstar, Prester, Propheter, fäder, och allt ditt folk, ifrå Konungarnas tid i Assur, allt intill denna dag. Du äst rättvis i allt det du hafver låtit komma öfver oss; ty du hafver gjort rätt, men vi hafve varit ogudaktige; Och våre Konungar, Förstar, Prester och fäder, hafva icke gjort efter din lag, och intet aktat på din bud och vittnesbörd, som du hafver låtit betyga dem. Och de hafva icke tjent dig i sitt rike, och i dina stora ägodelar, som du dem gifvit hafver, och uti det vida och feta landet, som du dem infått hafver, och hafva icke omvändt sig ifrå sitt onda väsende. Si, vi äre i denna dag trälar, och i de lande, som du våra fäder gafst, till att äta dess frukt och goda, si, der äre vi trälar uti. Och dess årsväxt förökar sig Konungomen, som du öfver oss satt hafver för våra synders skull; och de råda öfver våra kroppar och vår boskap, efter sin vilja; och vi äre i stor nöd. Och i allt detta göre vi nu ett fast förbund, och skrifvom, och låte våra Förstar, Leviter och Prester besegla det.
Nehemja 9:6-38 Svenska 1917 (SVEN)
Du allena är HERREN. Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt vad därpå är, haven och allt vad som är i dem, och det är du som behåller det allt vid liv; och himmelens härskara tillbeder dig. Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham. Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt med honom det förbundet att du skulle giva åt hans säd kananéernas, hetiternas, amoréernas, perisséernas, jebuséernas och girgaséernas land, ja, giva det åt dem; och du uppfyllde dina ord, ty du är rättfärdig. Och du såg till våra fäders betryck i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet. Du gjorde tecken och under på Farao och på alla hans tjänare och på allt folket i hans land; ty du förnam att dessa handlade övermodigt mot dem, och du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag. Havet klöv du itu för dem, så att de gingo mitt igenom havet på torr mark; men deras förföljare lät du sjunka i djupet såsom stenar, i väldiga vatten. Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en eldstod, för att lysa dem på den väg de skulle gå. Och du steg ned på berget Sinai och talade till dem från himmelen och gav dem rättfärdiga rätter och riktiga lagar, goda stadgar och bud. Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar och lag genom din tjänare Mose. Och du gav dem bröd från himmelen, när de hungrade, och lät vatten komma ut ur klippan, när de törstade; och du tillsade dem att gå och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat giva åt dem. Men våra fäder, de voro övermodiga; de voro hårdnackade, så att de icke hörde på dina bud. De ville icke höra och tänkte icke på de under som du hade gjort med dem, utan voro hårdnackade och valde i sin gensträvighet en anförare, för att vända tillbaka till sin träldom. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, långmodig och stor i mildhet; och du övergav dem icke. Nej, fastän de gjorde åt sig en gjuten kalv och sade: 'Detta är din Gud, han som har fört dig upp ur Egypten', och fastän de gjorde sig skyldiga till stora hädelser, så övergav du dem likväl icke i öknen, efter din stora barmhärtighet. Molnstoden vek om dagen icke ifrån dem, utan ledde dem på vägen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem på den väg de skulle gå. Din gode Ande sände du att undervisa dem, och ditt manna förvägrade du icke deras mun, och vatten gav du dem, när de törstade. I fyrtio år försörjde du dem i öknen, så att intet fattades dem; deras kläder blevo icke utslitna, och deras fötter svullnade icke. Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter åt dem på skilda håll; och de intogo Sihons land, det land som tillhörde konungen i Hesbon, och det land som tillhörde Og, konungen i Basan Och du lät deras barn bliva talrika såsom stjärnorna på himmelen, och förde dem in i det land varom du hade sagt till deras fäder att de skulle komma dit och taga det i besittning. Så kommo då barnen och togo landet i besittning, och du kuvade för dem landets inbyggare, kananéerna, och gav dessa i deras hand, både konungarna och folken där i landet, så att de gjorde med dem vad de ville. Och de intogo befästa städer och ett bördigt land och kommo i besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar, vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i myckenhet; och de åto och blevo mätta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna goda. Men de blevo gensträviga och satte sig upp mot dig och kastade din lag bakom sin rygg och dräpte dina profeter, som varnade dem och ville omvända dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser. Då gav du dem i deras ovänners hand, så att dessa förtryckte dem; men när de i sin nöds tid ropade till dig, hörde du det från himmelen, och efter din stora barmhärtighet gav du dem frälsare, som frälste dem ur deras ovänners hand. När de så kommo till ro, gjorde de åter vad ont var inför dig. Då överlämnade du dem i deras fienders hand, så att dessa fingo råda över dem; men när de åter ropade till dig, då hörde du det från himmelen och räddade dem efter din barmhärtighet, många gånger. Och du varnade dem och ville omvända dem till din lag; men de voro övermodiga och hörde icke på dina bud, utan syndade mot dina rätter, om vilka det gäller att den människa som gör efter dem får leva genom dem; de spjärnade emot i gensträvighet och voro hårdnackade och ville icke höra. Du hade fördrag med dem i många år och varnade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade icke därtill; då gav du dem i de främmande folkens hand. Men i din stora barmhärtighet gjorde du icke alldeles ände på dem och övergav dem icke; ty du är en nådig och barmhärtig Gud. Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd, nu må du icke akta för ringa all den vedermöda som har träffat oss, våra konungar, våra furstar, våra präster, våra fäder och hela ditt folk, ifrån de assyriska konungarnas dagar ända till denna dag. Nej, du är rättfärdig vid allt det som har kommit över oss; ty du har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga. Och våra konungar, våra furstar, våra präster och våra fäder hava icke gjort efter din lag och icke aktat på dina bud och på de varningar som du har låtit komma till dem. Och fastän de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade givit dem, och i det rymliga och bördiga land som du hade upplåtit för dem, hava de ändå icke tjänat dig och icke omvänt sig från sina onda gärningar. Se, vi äro nu andras tjänare; i det land som du gav åt våra fäder, för att de skulle äta dess frukt och dess goda, just där äro vi andras tjänare, och sin rika avkastning giver det åt de konungar som du för våra synders skull har satt över oss. Och de råda över våra kroppar och vår boskap såsom de vilja, och vi äro i stor nöd.» Nehemja, 10 Kapitlet Förbundets förnyelse och innehåll. På grund av allt detta slöto vi ett fast förbund och uppsatte det skriftligen; och på skrivelsen, som försågs med sigill, stodo våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
Nehemja 9:6-38 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Du ensam är HERREN. Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara, jorden och allt som är på den, haven och allt som är i dem, och du håller dem alla vid liv. Himlens härskara tillber dig. Du är HERREN Gud som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham. Du fann hans hjärta trofast inför dig, och du slöt förbund med honom: att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, jebusiternas och girgasheernas land. Du lät dina ord gå i uppfyllelse, för du är rättfärdig. Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Röda havet. Du gjorde tecken och under mot farao, mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land, för du visste hur arrogant egyptierna behandlade dem. Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag. Du delade havet framför dem, och de gick genom havet på torr mark. Men deras förföljare sänkte du i djupet, som en sten i väldiga vatten. Du ledde dem med en molnpelare om dagen och en eldpelare om natten, för att lysa dem på vägen de skulle gå. På Sinai berg steg du ner och talade till dem från himlen, du gav dem rättfärdiga föreskrifter och sanna lagar, goda stadgar och bud. Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud, stadgar och lagar genom din tjänare Mose. Du gav dem bröd från himlen när de hungrade och lät vatten komma ur klippan när de törstade. Du befallde dem att gå och ta i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat ge dem. Men våra fäder blev övermodiga och hårdnackade och lyssnade inte till dina befallningar. De vägrade lyssna och tänkte inte på undren du gjort bland dem. De var hårdnackade och valde i sin upproriskhet en ledare för att vända tillbaka till sitt slaveri. Men du är en Gud som förlåter, nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd. Du övergav dem inte, fastän de gjorde sig en gjuten kalv och sade: ”Här är din gud som har fört dig upp ur Egypten.” Och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser. Men i din stora barmhärtighet övergav du dem ändå inte i öknen. Molnpelaren vek inte från dem om dagen utan ledde dem på vägen, och eldpelaren lyste i natten på vägen de skulle gå. Din gode Ande gav du för att undervisa dem. Ditt manna nekade du inte deras mun, och vatten gav du dem när de törstade. I fyrtio år försörjde du dem i öknen, och de saknade ingenting. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte. Du gav dem riken och folk och fördelade olika områden åt dem. De intog Sichons land, kungen av Heshbons land, och kung Og av Bashans land. Deras barn gjorde du talrika som stjärnorna på himlen. Du förde dem in i det land som du lovat deras fäder att få komma till och ta i besittning. Och deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade landets invånare kananeerna för dem och gav dem i deras hand, både kungarna och landets folk, och de gjorde som de ville med dem. De intog befästa städer och bördig jord och tog över hus fyllda med allt gott, uthuggna brunnar, vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd. De åt och blev mätta och feta och njöt av din stora godhet. Men de gjorde uppror och trotsade dig, de kastade din lag bakom sin rygg. De dödade dina profeter som varnade dem och ville få dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till grova hädelser. Då gav du dem i deras fienders hand som förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora barmhärtighet gav du dem befriare som frälste dem ur deras fienders hand. Men när de kom till ro, gjorde de på nytt det som var ont inför dig. Då lämnade du dem i deras fienders hand, som fick råda över dem. Men de ropade på nytt till dig, och du hörde det från himlen, du räddade dem många gånger i din barmhärtighet. Du förmanade dem för att återföra dem till din undervisning. Men de var övermodiga och lyssnade inte på dina bud utan syndade mot dina föreskrifter, trots att den människa som håller dem ska leva genom dem. De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna. Du hade tålamod med dem i många år och förmanade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade inte. Då gav du dem i de främmande folkens hand. Men du som är rik på barmhärtighet gjorde inte slut på dem och övergav dem inte, för du är en nådig och barmhärtig Gud. Och nu, vår Gud, du store, väldige och fruktade Gud, du som håller förbundet och nåden: Låt den inte vara liten i dina ögon, den plåga som har drabbat oss, våra kungar, våra furstar, våra präster, våra profeter, våra fäder och hela ditt folk – från de assyriska kungarnas dagar ända till i dag. Du är rättfärdig i allt det som har drabbat oss, för du har visat dig trofast medan vi har varit ogudaktiga. Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder höll inte din lag och lyssnade inte till dina bud och de varningar du gav dem. Trots att de levde i sitt eget rike med allt det goda som du gav dem i det rymliga och bördiga land som du skänkte dem, har de ändå inte tjänat dig eller vänt om från sina onda gärningar. I dag är vi slavar i det land som du gav våra fäder att äta dess frukt och dess goda, där är vi slavar. Dess rika skörd går till de kungar du satt över oss för våra synders skull. De råder över våra kroppar och vår boskap som de vill, och vi är i stor nöd.” På grund av allt detta slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
Nehemja 9:6-38 nuBibeln (NUB)
Du ensam är HERRE. Du har gjort himlarna, himlarnas himlar med hela deras härskara, jorden och allt som finns på den, och haven och allt som finns i dem. Du ger liv åt allt, och himlens härskara tillber dig. Du är HERREN Gud, som utvalde Abram och ledde honom ut ur Ur i Kaldéen och gav honom namnet Abraham. Du fann att han i sitt innersta var dig trogen, och du slöt ett förbund med honom: att ge kanaanéernas, hettiternas, amoréernas, perisséernas, jevuséernas och girgashéernas land åt hans ättlingar. Du har hållit vad du lovat, för du är rättfärdig. Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Sävhavet. Du utförde tecken och under inför farao, inför hans tjänare och folket i hans land, för du visste hur övermodigt egypterna behandlade dem. Du har gjort dig ett namn, som består än idag. Du delade havet för dem, så att de kunde gå genom det på torr mark. Men deras förföljare lät du sjunka i djupet, som en sten i mäktiga vatten. Du ledde dem med en molnstod på dagen och med en eldstod på natten, som lyste vägen de gick. Du steg ner på berget Sinai, du talade till dem från himlen och gav dem rättfärdiga föreskrifter och riktiga lagar, goda stadgar och bud. Din heliga sabbat gjorde du känd, och befallningar, bud och lag gav du dem genom din tjänare Mose. Du gav dem bröd från himlen när de var hungriga och vatten ur klippan när de var törstiga. Du befallde dem att gå och inta det land som du lovat dem med en ed. Men våra fäder var övermodiga, de var motspänstiga och lyssnade inte till dina befallningar. De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört bland dem. De var motspänstiga och utsåg en ledare för att återvända till sitt slaveri. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd. Du övergav dem inte, trots att de gjorde åt sig en gjuten kalv och sa: ”Detta är din gud som har fört dig ut ur Egypten.” De gjorde sig skyldiga till stora hädelser. Men i din stora barmhärtighet övergav du dem inte i öknen. Molnstoden vek inte från dem om dagen, utan ledde dem på vägen, och eldstoden lyste för dem om natten på den väg de gick. Du gav dem din gode Ande för att undervisa dem, du upphörde inte att ge dem manna att äta, och du gav dem vatten i deras törst. Under fyrtio år uppehöll du dem i öknen, och de led inte brist på någonting. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte. Du gav dem riken och folk, och du gav stora områden. De intog landet som tillhörde Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Bashan. Du gjorde deras barn talrika som stjärnor på himlen och ledde dem in i det land som du hade lovat deras fäder att komma till och ta i besittning. Deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade för dem kanaanéerna, som bodde i landet, du överlämnade kanaanéerna åt dem, både kungarna och landets folk, så att de fick göra med dem vad de ville. De intog befästa städer och ett bördigt land. De övertog hus som var fyllda med allt gott, uthuggna vattencisterner och vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i överflöd. De åt, blev mätta och välmående, och de njöt av din stora godhet. Men de blev olydiga och gjorde uppror mot dig. De kastade din lag bakom sin rygg, de dödade profeterna, som uppmanade dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till fruktansvärda hädelser. Därför överlämnade du dem åt deras fiender, och de förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora barmhärtighet sände du dem befriare, som räddade dem ur deras fienders våld. Men så snart de kom till ro gjorde de igen vad som var ont inför dig, och än en gång överlämnade du dem åt deras fiender, så att de fick härska över dem. Men när de åter ropade till dig, hörde du dem från himlen och räddade dem, gång på gång, i din stora barmhärtighet. Du varnade dem för att få dem att återvända till dina lagar, men de var övermodiga och lydde inte dina befallningar. De syndade mot dina föreskrifter, som ger liv åt den som följer dem. Men envist och motspänstigt vände de sig mot dig och ville inte lyssna. I många år hade du tålamod med dem. Genom din Ande varnade du dem genom dina profeter, men ändå lyssnade de inte, och därför överlämnade du dem åt främmande folk. Men i din stora nåd lät du dem inte alldeles gå under, och du övergav dem inte. Du är en nådig och barmhärtig Gud. Och nu vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller ditt nådesförbund, ringakta inte den plåga som har drabbat oss, våra kungar, furstar, präster, profeter, fäder och hela ditt folk, från de assyriska kungarnas tid ända fram till den här dagen. Du har varit rättvis i allt som har hänt oss. Du har varit trogen, även när vi gjort fel. Våra kungar, furstar, präster och fäder följde inte din lag och lyssnade inte till de bud och förordningar som du gav dem. Fast de hade sitt eget rike och allt det goda du gett dem, i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem, tjänade de dig inte eller vände sig från sina onda gärningar. Så är vi nu slavar, slavar i detta land som du gav våra fäder, för att de skulle äta dess frukt och dess goda, där är vi nu slavar. Dess rika skörd tillfaller nu kungar som du har satt över oss på grund av våra synder. De härskar över våra kroppar och vår boskap som de vill, och vi är i stor nöd.” ”På grund av allt detta ger vi ett bindande och skriftligt löfte, som undertecknas och förseglas av våra furstar, leviter och präster.”
Nehemja 9:6-38 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Du är Herren (Jahveh), bara du! Du har gjort himlarna, himlarnas himlar tillsammans med hela dess härskara [alla stjärnor eller änglar], jorden, och allt som finns på den, haven, och allt som är i dem. Det är du som upprätthåller allt liv, och den himmelska härskaran böjer sig [i tillbedjan] inför dig. Du är Herren Gud som utvalde Abram (Avram) och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham (Avraham). Du fann hans hjärta trofast inför dig, och du slöt förbund med honom: att ge åt hans efterkommande kanaanéernas, hettiternas, amoréernas, perisséernas, jevusiternas och girgasheernas land. [Hivéerna nämns inte i denna uppräkning som brukar ha sju folkgrupper, kanske för att deras ättlingar netinimerna tjänade i templet, se Jos 9:7Esra 2:58Neh 7:60-62] Du lät dina ord gå i uppfyllelse, för du är rättfärdig. Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet]. Du gjorde tecken och under mot farao, mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land, för du visste hur arrogant egyptierna behandlade dem. Du gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag. Du delade havet framför dem, och de gick genom havet på torr mark. Men deras förföljare sänkte du i djupet, som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten. Du ledde dem med en molnpelare om dagen och en eldpelare om natten, för att lysa dem på vägen de skulle gå. På Sinai berg steg du ner och talade till dem från himlen, du gav dem rättfärdiga föreskrifter (hebr. mishpatim) och sann undervisning (plural – hebr. torot), goda stadgar (hebr. chuqim) och påbud (hebr. mitzvot). Du gav dem kunskap om din heliga sabbat [2 Mos 20:8-115 Mos 5:12-15] och gav dem befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), förordningar (hebr. chuqim) och undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna), som du befallt (hebr. tsavah) dem, genom din tjänare Moses hand. Du gav dem bröd [manna] från himlen när de hungrade [2 Mos 16:4-8] och lät vatten komma ur klippan när de törstade [2 Mos 17:1-74 Mos 20:1-13]. Du befallde dem att gå och ta i besittning det land som du med upplyft hand lovat (svurit en ed) att ge dem. Men våra fäder agerade övermodigt (arrogant) och blev hårdnackade och lyssnade inte till dina påbud. De vägrade lyssna och tänkte inte på undren du gjort bland dem. De var hårdnackade och i sin upproriskhet valde de en ledare för att vända tillbaka till sitt slaveri. Men du är en Gud som förlåter, nådig (full av kärleksfull omsorg) och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd (omsorgsfull kärlek). Du övergav dem inte. Trots att de gjorde sig en gjuten kalv och sa: ”Här är din gud som har fört dig upp ur Egypten.” [2 Mos 32:4] Och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser (stora skändliga ord). [Ovanligt ord, används bara här, i vers 26 och i Hes 35:12.] På grund av din oändliga nåd (barmhärtighet, ömsinta kärlek) övergav du inte dem i öknen. Molnstoden försvann inte på dagen, utan ledde dem på deras väg. Eldstoden slutade inte att lysa upp den väg de skulle gå på natten. [Molnet och elden är en bild av den helige Ande och hans ledning.] Du gav dem din goda Ande för att undervisa dem. Du undanhöll inte ditt manna från deras munnar, och du gav vatten för att släcka deras törst. I 40 år gav du dem mat (försörjde du dem). Inte ens i öknen behövde de sakna något. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte. Och du gav dem riken och folk och fördelade olika områden åt dem. De intog Sichons land kungen av Cheshbons land, och kung Og av Bashans land. Deras barn gjorde du talrika som stjärnorna på himlarna. Du förde dem in i det land som du lovat deras fäder att få komma till och ta i besittning. Och deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade landets invånare kanaanéerna för dem och gav dem i deras hand, både kungarna och landets folk, och de gjorde som de ville med dem. De intog befästa städer och bördig jord och tog över hus fyllda med allt gott, uthuggna brunnar, vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd. De åt och blev mätta och feta och njöt av din stora godhet. Men de gjorde uppror och trotsade dig, de kastade din undervisning (hebr. Torah) bakom sin rygg. De dödade dina profeter som varnade dem och ville få dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till grova hädelser (stora skändliga ord). Då gav du dem i deras fienders hand som förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och du hörde dem från himlarna. I din stora barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) [plural] gav du dem befriare som frälste dem ur deras fienders hand. Men när de kom till ro, gjorde de på nytt det som var ont inför dig. Då lämnade du dem i deras fienders hand som fick råda över dem. Men de ropade på nytt till dig, och du hörde det från himlarna, du räddade dem många gånger i din barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) [plural]. Du förmanade dem för att återföra dem till din undervisning (hebr. Torah). Men de var övermodiga och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitzvot) utan syndade mot dina föreskrifter, trots att den människa som håller dem ska leva genom dem. De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna. Du hade tålamod med dem i många år och förmanade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade inte. Då gav du dem i de främmande folkens hand. Men du som är rik på barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd – hebr. rachamim) [plural] gjorde inte slut på dem och övergav dem inte, för du är en nådig (hebr. chanon) och nådefull (hebr. rachom) Gud (El). Och nu, vår Gud (Elohim) – den store, den väldige (hjälten, den mäktige krigaren) och fruktade Gud (El), du som håller förbundet och nåden (trofasta kärleken): Låt den inte vara liten i dina ögon, den plåga som har drabbat oss, våra kungar, våra furstar, våra präster, våra profeter, våra fäder och hela ditt folk – från de assyriska kungarnas dagar ända till i dag. Du är rättfärdig i allt det som har drabbat oss, för du har visat dig trofast medan vi har varit ogudaktiga. Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder höll inte din undervisning (hebr. Torah) och lyssnade inte till dina påbud och de varningar du gav dem. Trots att de levde i sitt eget rike med allt det goda som du gav dem i det rymliga och bördiga land som du skänkte dem, har de ändå inte tjänat dig eller vänt om från sina onda gärningar. Se, vi – idag – slavar [till idag är vi slavar till det persiska riket] i det land som du gav våra fäder att äta dess frukt och dess goda, se, där är vi slavar. Dess rika skörd går till de kungar du satt över oss för våra synders skull. De råder över våra kroppar och vår boskap som de vill, och vi är i stor nöd.” På grund av allt detta [Neh 9:5-37] slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.