Nehemja 9:6-38

Du är Herren (Jahveh), bara du! Du har gjort himlarna, himlarnas himlar tillsammans med hela dess härskara [alla stjärnor eller änglar], jorden, och allt som finns på den, haven, och allt som är i dem. Det är du som upprätthåller allt liv, och den himmelska härskaran böjer sig [i tillbedjan] inför dig. Du är Herren Gud som utvalde Abram (Avram) och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham (Avraham). Du fann hans hjärta trofast inför dig, och du slöt förbund med honom: att ge åt hans efterkommande kanaanéernas, hettiternas, amoréernas, perisséernas, jevusiternas och girgasheernas land. [Hivéerna nämns inte i denna uppräkning som brukar ha sju folkgrupper, kanske för att deras ättlingar netinimerna tjänade i templet, se Jos 9:7Esra 2:58Neh 7:60-62] Du lät dina ord gå i uppfyllelse, för du är rättfärdig. Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet]. Du gjorde tecken och under mot farao, mot alla hans tjänare och mot allt folket i hans land, för du visste hur arrogant egyptierna behandlade dem. Du gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag. Du delade havet framför dem, och de gick genom havet på torr mark. Men deras förföljare sänkte du i djupet, som en sten i väldiga (forsande, starka) vatten. Du ledde dem med en molnpelare om dagen och en eldpelare om natten, för att lysa dem på vägen de skulle gå. På Sinai berg steg du ner och talade till dem från himlen, du gav dem rättfärdiga föreskrifter (hebr. mishpatim) och sann undervisning (plural – hebr. torot), goda stadgar (hebr. chuqim) och påbud (hebr. mitzvot). Du gav dem kunskap om din heliga sabbat [2 Mos 20:8-115 Mos 5:12-15] och gav dem befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), förordningar (hebr. chuqim) och undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna), som du befallt (hebr. tsavah) dem, genom din tjänare Moses hand. Du gav dem bröd [manna] från himlen när de hungrade [2 Mos 16:4-8] och lät vatten komma ur klippan när de törstade [2 Mos 17:1-74 Mos 20:1-13]. Du befallde dem att gå och ta i besittning det land som du med upplyft hand lovat (svurit en ed) att ge dem. Men våra fäder agerade övermodigt (arrogant) och blev hårdnackade och lyssnade inte till dina påbud. De vägrade lyssna och tänkte inte på undren du gjort bland dem. De var hårdnackade och i sin upproriskhet valde de en ledare för att vända tillbaka till sitt slaveri. Men du är en Gud som förlåter, nådig (full av kärleksfull omsorg) och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd (omsorgsfull kärlek). Du övergav dem inte. Trots att de gjorde sig en gjuten kalv och sa: ”Här är din gud som har fört dig upp ur Egypten.” [2 Mos 32:4] Och de gjorde sig skyldiga till stora hädelser (stora skändliga ord). [Ovanligt ord, används bara här, i vers 26 och i Hes 35:12.] På grund av din oändliga nåd (barmhärtighet, ömsinta kärlek) övergav du inte dem i öknen. Molnstoden försvann inte på dagen, utan ledde dem på deras väg. Eldstoden slutade inte att lysa upp den väg de skulle gå på natten. [Molnet och elden är en bild av den helige Ande och hans ledning.] Du gav dem din goda Ande för att undervisa dem. Du undanhöll inte ditt manna från deras munnar, och du gav vatten för att släcka deras törst. I 40 år gav du dem mat (försörjde du dem). Inte ens i öknen behövde de sakna något. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte. Och du gav dem riken och folk och fördelade olika områden åt dem. De intog Sichons land kungen av Cheshbons land, och kung Og av Bashans land. Deras barn gjorde du talrika som stjärnorna på himlarna. Du förde dem in i det land som du lovat deras fäder att få komma till och ta i besittning. Och deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade landets invånare kanaanéerna för dem och gav dem i deras hand, både kungarna och landets folk, och de gjorde som de ville med dem. De intog befästa städer och bördig jord och tog över hus fyllda med allt gott, uthuggna brunnar, vingårdar, olivlundar och fruktträd i mängd. De åt och blev mätta och feta och njöt av din stora godhet. Men de gjorde uppror och trotsade dig, de kastade din undervisning (hebr. Torah) bakom sin rygg. De dödade dina profeter som varnade dem och ville få dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till grova hädelser (stora skändliga ord). Då gav du dem i deras fienders hand som förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och du hörde dem från himlarna. I din stora barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) [plural] gav du dem befriare som frälste dem ur deras fienders hand. Men när de kom till ro, gjorde de på nytt det som var ont inför dig. Då lämnade du dem i deras fienders hand som fick råda över dem. Men de ropade på nytt till dig, och du hörde det från himlarna, du räddade dem många gånger i din barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) [plural]. Du förmanade dem för att återföra dem till din undervisning (hebr. Torah). Men de var övermodiga och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitzvot) utan syndade mot dina föreskrifter, trots att den människa som håller dem ska leva genom dem. De var envisa och hårdnackade och vägrade lyssna. Du hade tålamod med dem i många år och förmanade dem med din Ande genom dina profeter, men de lyssnade inte. Då gav du dem i de främmande folkens hand. Men du som är rik på barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd – hebr. rachamim) [plural] gjorde inte slut på dem och övergav dem inte, för du är en nådig (hebr. chanon) och nådefull (hebr. rachom) Gud (El). Och nu, vår Gud (Elohim) – den store, den väldige (hjälten, den mäktige krigaren) och fruktade Gud (El), du som håller förbundet och nåden (trofasta kärleken): Låt den inte vara liten i dina ögon, den plåga som har drabbat oss, våra kungar, våra furstar, våra präster, våra profeter, våra fäder och hela ditt folk – från de assyriska kungarnas dagar ända till i dag. Du är rättfärdig i allt det som har drabbat oss, för du har visat dig trofast medan vi har varit ogudaktiga. Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder höll inte din undervisning (hebr. Torah) och lyssnade inte till dina påbud och de varningar du gav dem. Trots att de levde i sitt eget rike med allt det goda som du gav dem i det rymliga och bördiga land som du skänkte dem, har de ändå inte tjänat dig eller vänt om från sina onda gärningar. Se, vi – idag – slavar [till idag är vi slavar till det persiska riket] i det land som du gav våra fäder att äta dess frukt och dess goda, se, där är vi slavar. Dess rika skörd går till de kungar du satt över oss för våra synders skull. De råder över våra kroppar och vår boskap som de vill, och vi är i stor nöd.” På grund av allt detta [Neh 9:5-37] slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.